"Programmeringen är en viktig grundkunskap"
Programmering handlar om att analysera problem och sedan hitta modeller för hur de systematiskt kan lösas. Kodningen är bara en del av helheten, säger Linda Mannila som är forskare i datavetenskap.
Många gånger sätts ett likhetstecken mellan programmering och kodning, vilket är missvisande.
– Programmering är mycket mer än själva kodskrivandet. Programmering handlar om att analysera problem, hitta mönster, tänka logiskt och designa en lösning – en algoritm – som sedan kan översättas till ett språk som datorn förstår.
Det säger Linda Mannila, forskare i datavetenskap, som förklarar att programmeringen är en process där det gäller att tänka både kreativt och logiskt.
Algoritmen är en beskrivning som steg för steg talar om för datorn vad den ska göra. För att konstruera en lyckad sådan krävs noggrannhet.
– Allt ska göras detaljerat och i en given ordning. Man måste förklara exakt vad en dator ska göra.
Det digitala är vardag
Linda Mannila ser en demokratiaspekt i att programmeringen nu införs i undervisningen i grundskolan. Det handlar om att ge alla en inblick i hur program byggs upp och en insikt att alla kan vara med och påverka utvecklingen, säger hon.
– Samhället digitaliseras i allt högre takt och digitaliseringen blir en allt naturligare del av vår vardag. Därför är det viktigt att skolan ger en grundläggande förståelse för hur den digitala världen är uppbyggd, att den fungerar lika logiskt som den fysiska världen. Gör vi en ändring i programmet, sker motsvarande ändring i funktionerna.
– Det är viktigt att få den här grundkunskapen.
Finland inför programmeringen i grundundervisningen i rätt lagom tid när man ser till övriga Europa, säger Mannila. Hon hoppas också att fler flickor nu ska få upp ögonen för databranschen, som traditionellt varit mycket mansdominerad.
Jobbar med skolor
Till vardags är Linda Mannila universitetslärare vid Åbo Akademi. Just nu är hon ledig från sin tjänst för att arbeta med projekt i skolvärlden. Ett av dem handlar uttryckligen om att införa programmeringen i grundskolorna.
Projektet som heter Proffs 2014-2016 ("Programmering för förskola och skola") finansieras av Utbildningsstyrelsen och omfattar Vasa, Åbo, S:t Karins, Kimitoön och Pargas, som är projektets huvudman. Elva lärare med sina klasser är med i projektet, som hjälper till att bädda för programmeringen när den om ett drygt år införs på bred front.
– Vi utvecklar aktiviteter och lektionsplaner för olika ämnen, säger Mannila och berättar att materialet också testas i praktiken i klasserna.
Projektet kommer att utmynna i en materialbank, som ska vara öppen för alla skolor. Även seminarier för lärare ska hållas.
– Det är viktigt att lärarna får färdigheter att jobba med programmeringen och att de känner sig inspirerade att göra det.
Logiken avgörande
I skolorna ska programmeringen komma in i undervisningen redan från starten. I de två första årskurserna handlar det närmast om att lära eleverna logiken, det vill säga att man gör saker detaljerat och i en viss ordning. I det här skedet behövs nödvändigtvis inte ens datorer, även om sådana förstås kan användas.
I årskurserna tre till sex kommer mer kodningsliknande element in i bilden. Här får eleverna med hjälp av befintliga programmeringsmiljöer, till exempel Scratch, skapa allt från spel och interaktiva berättelser till program som styr olika funktioner i konkreta föremål som de gjort.
Scratch bygger på något som kallas för blockbaserad programmering. Mannila förklarar att eleverna med hjälp av färdiga programkomponenter för till exempel ljud och rörelse bygger upp större helheter.
– Men för att klara av det behövs en kunskap om vad en algoritm är.
Basen viktig
I årskurserna sju till nio är det tänkt att undervisningen går över i textbaserad programmering. Den går ut på att instruktioner skrivs ner i något givet programmeringsspråk.
Målet är ändå inte att alla elever ska bli hejare på att programmera. Det är basinsikterna som är det centrala, säger Linda Mannila. Hon jämför med skrivkunskaperna:
– Det att eleverna lär sig skriva betyder inte att alla blir författare.
Programmeringen ger också eleverna allmänna färdigheter, säger hon.
– Kreativitet och problemlösning är sådant som man behöver i framtiden.
I höstas ordnade Åbo Akademi ett läger för barn och ungdomar där deltagarna fick programmera funktioner för saker som de gjorde, till exempel blinkande armband och namnskyltar. Lägret fylldes så gott som direkt.
– Det finns helt klart ett behov av den här typen av verksamhet.
Från äldre till yngre
Linda Mannila disputerade för doktorsgraden år 2009 med en avhandling som handlar om undervisning i programmering och matematik i gymnasiet och under första året vid universitet.
– Jag har jobbat med programmeringsundervisning från gymnasierna och uppåt i över tio års tid. Efter att jag fick egna barn har det varit intressant för mig att gå ner i åldrarna i den här frågan.
- Programmering ingår som en del i den nya läroplanen för grundläggande utbildning.
- Programmeringen nämns både allmänt i läroplanen och mer specifikt i ämnena matematik och slöjd (för slöjdens del för årskurserna 3–9).
- Grunderna för den nya läroplanen fastställdes av Utbildningsstyrelsen i december 2014. Lokala läroplaner uppgjorda enligt de nya grunderna ska fastställas så, att de kan införas i början av det läsår som inleds 1.8 2016.
- Skolorna bestämmer själva hur de förverkligar programmeringen i undervisningen.