Hamnstrukturen får rejält med ris
Kim Wikström efterlyser helt nya tag inom sjöfarten. Hamnarna är alldeles för många, säger han.
"Vi har rekordmånga hamnar i Finland, nästan fyrtio stycken. Åtminstone hälften av dem borde egentligen stängas".
"Det är en gammal tradition med många hamnar men i våra arktiska förhållanden är det en oerhört dyr infrastruktur att hålla i gång. Vi har hamnar med dyra kranar och personal, och fartyg som kommer en gång i veckan."
Det här säger professor Kim Wikström i senaste nummer av tidningen Meddelanden från Åbo Akademi (MfÅA), där han intervjuas i en artikel som handlar om nya logistiska lösningar inom handelssjöfarten. Artikeln ingår i en större helhet som kretsar kring shipping, frakt och sjötransporter.
Kim Wikström leder Laboratoriet för industriell ekonomi vid ÅA. Där samordnas ett internationellt och mångårigt forskningsprojekt vars mål är att syna transportströmmarna från tillverkare till konsument och ta fram nya modeller för hur transporterna och logistiken kunde byggas upp på ett konkurrenskraftigt sätt.
Till konsortiet hör även de amerikanska universiteten Stanford University och Kellogg School of Management.
Brytning
Handeln är i en brytningspunkt och detsamma gäller transporterna. Det här lyfts fram som några av bakgrundsfaktorerna till att hela industrilogistiken måste ses över.
Sjöfarten har en viktig roll i sammanhanget, då omkring 90 procent av utrikeshandeln sker på köl.
De strängare svaveldirektiven som börjar gälla 2020 inom sjöfarten sägs ytterligare skynda på nya lösningar just inom shippingen.
Östersjön hör till de områden som går i täten när det gäller direktiven. Här sänks den högsta tillåtna svavelhalten i marina bränslen från 1 till 0,1 procent, medan den på de flesta andra områden sänks till 0,5 procent. Hos oss gäller ändringen dessutom redan från nästa år.
Det här vill Kim Wikström se som en möjlighet snarare än ett hot. Vi har ett fem års försprång, säger han i MfÅA.
Parterna får ris
Men för att kunna bygga upp nya transportkedjor i Finland krävs ett nytt tänkande, säger Wikström. Enligt honom försvåras utvecklingen av att samspelet mellan de olika parterna dåligt.
"Skeppsmäklarna pantar på och hemlighåller information för att motivera sin egen existens", säger han i MfÅA.
Han konstaterar också att skeppsredare är ett släkte som har otroligt svårt att samverka, vilket åter gör det omöjligt att skapa standardlösningar för fartygen.
Tar kritiken med ro
Kim Wikström är inte förvånad när han hör att de personer i hamnbranschen som VN talat med är kritiska till hans tankar (se ansluten artikel).
– Det låter bekant. När du går in och vill förändra en existerande struktur finns det alltid de som försvarar det som finns. Jag förstår dem, det handlar om svåra och smärtsamma beslut.
Ett krasst faktum är ändå att hamnverksamheten i Finland är dyr, framför allt i en internationell jämförelse, säger Wikström. Han beskriver vårt hamnnät som en kvarleva av gammal infrastruktur.
Wikström säger att verksamheten måste anpassa sig till de förändrade varuströmmarna, som blir mer fragmenterade och svårare att beräkna.
– När vi tittar på andra länder är det slående hur stort arbete vi har framför oss.
Möjligheter
Men att hamnarna blir färre betyder inte att totalvolymen av transporterna minskar, säger han.
– Här finns en stor möjlighet för de hamnar som blir kvar.
– Jag är glad att ni skriver om det här. Det är viktigt att saken debatteras.
Artiklarna i MfÅA kan läsas på adressen www.abo.fi/meddelanden