Punktkorrosion av okänd orsak
Fenomenet är inte obekant, men oförklarligt eller åtminstone oförklarat. En teori är att silikater i grundvattnet kan ge korrosionsskador på kopparrör.
Då Tom Lundell, VVS–utbildare hos Axxell i Karis, får höra om nödtvungna stambyten i knappt tioåriga flervåningshus i Ekenäs, förmärks ingen tvekan: ett fenomen som är känt i Västnyland från Hangö upp mot Nummela i Vichtis, och som man i Karis haft känningar av i femton-tjugo år.
Det handlar om punktkorrosion som gör hål i rören.
Han ger vattenverksdirektör Tom Törnroos rätt i att cirkulation av varmvatten, en metod man använder i höghus för att säkerställa snabb tillgång på varmt vatten, kan fresta oskäligt på rören. Men de skadorna uppstår i så fall vid rörböjar, punktkorrosion uppträder också i raka rörledningar.
Inga materialfel
Tom Lundell har varit med om det själv, han sitter i styrelsen för ett husbolag i Karis där man fick byta ut koppar mot komposit och syrafast. I samband med den operationen, granskades såväl de gamla installationerna som vattnet – och samtliga visade sig hålla måttet.
– Jag tror man skall vara väldigt försiktig med att skylla på någon, blir slutsatsen.
Vattenproverna var OK, rörinstallationerna levde upp till gällande krav, och statens tekniska forskningscentral hittade inga fel på materialet i de inhemska kopparrören.
Högre självrisk
Men ändå blev det alltså problem, i dubbel bemärkelse.
Dels uppstod läckage, dels uppstod en situation där ingen orsak till felen kunde påvisas och man alltså inte till den delen kunde räkna med ersättningar i stöd av någon av de inblandade parternas försäkringar.
Vattenskador ersätts nog i en dylik sits, men efter upprepade skadefall av det här slaget i samma hus blir försäkringsbolag mindre benägna att betrakta skadorna som oförutsägbara. Då stiger självriskandelen markant, har både Lundell och disponent Fredrik Törnroos fått erfara.
Planerade om
I huvudstadsregionen är bruksvattenledningar av koppar fortfarande fullt gångbara.
Men så icke i Västnyland.
Det här bör VVS-planerarna i regionen vid det här laget vara väl medvetna om, bedömer Tom Lundell.
Icke desto mindre höll det för några år sedan på att gå galet i Karis: i ett nybygge i centrum hade man planerat in kopparrör, men upptäckte missen och planerade om för kompositrör innan flervåningshuset byggdes.
Silikaternas fel?
För tio år sedan var man enligt Lundell inte lika väl medveten om problemet i regionen som man är nu.
Mats Gerkman, vd för Karis VVS-planering, preciserar: i Karis har problemet funnits i cirka femton år, men i Ekenäs "kom det som en chock" först en bra bit in på 2000-talet.
Varför så här? På den frågan har Gerkman inget heltäckande svar, men han talar om en "stark teori" som – om den kan ledas i bevis – skulle kunna förklara varför Ekenäs drabbades omkring 2007.
Man har spekulerat i huruvida silikater under en av decenniets torra somrar frigjordes i markgrunden och anhopades i grundvattnet.
Att punktkorrosionsskadorna sedan så gott som uteslutande uppstår på varmvattensidan, skulle ha att göra med att koncentrationerna stiger då vatten värms upp.
Inte som förr
Gerkman talar om ett problem som förekommer längs Stängselåsen åtminstone upp till trakten av Nummela – men som inte är okänt heller i vissa andra delar av landet – och också Lundell funderar på om det här i Västnyland finns en koppling till åsen.
Båda två påpekar också att dagens kopparrör inte är identiska med den som tillverkades för låt säga fyrtio år sedan.
Kopparn har stigit kännbart i pris, legeringar kan ha ändrats och rörväggar har blivit tunnare. En skyddande beläggning kan dessutom ha hunnit uppstå inuti gamla kopparrör.
Trettio år?
Klart i dagens läge är i alla fall, att det finns alternativ till kopparrören: kompositrör och syrafasta rör.
Vilken livslängd man kan räkna med för kompositrör, återstår att se.
Enligt Mats Gerkman introducerades de som ett alternativ till kopparrören någon gång kring millennieskiftet, så de praktiska erfarenheterna är ännu begränsade.
Men Tom Lundell utgår från att man säkert bör kunna räkna med trettio år.
Vad beträffar syrefasta rör, är skarvarnas O-ringar den begränsande faktorn. Men också i fråga om den har det talats om en livslängd på upp till femtio når.