Borgen berättar
Vi ges nya inblickar i Raseborgs slotts historia när arkeologerna Hanna Kivikero och Elina Terävä redogör för sina fynd.
Projektet Alla tiders Raseborg har åter kommit i gång: efter en fem år lång paus fortsätter de arkeologiska utgrävningarna vid slottsruinerna. Forskare från Helsingfors universitet leder verksamheten, och nu deltar också hobbyarkeologer som går Hangö sommarunis arkeologikurs.
Till forskarskaran hör två färska magistrar från Helsingfors, arkeologerna Hanna Kivikero och Elina Terävä. Bägge har behandlat Raseborgs slott i sina avhandlingar. Kivikero har specialiserat sig på osteologi, forskning kring ben och benvävnad, medan Terävä har satsat på medeltida vapenhistoria.
– Jag jobbar på min doktorsavhandling som behandlar sociala strukturer och matkultur i tre borgar i medeltida Sverige, Älvsborg, Kastelholm och Raseborgs slott, berättar Hanna Kivikero.
Hur kommer man egentligen åt dylik medeltida vardagshistoria? Arkeologen menar att svaret är givet.
– Jag har analyserat 85 kilogram ben från Raseborg, säger hon med ett grin.
Bena igenom materialet
Djurben utgör Kivikeros huvudsakliga material. Utöver benmaterialet har hon hittat bland annat äggskal och cirka 1,4 kg fiskfjäll i området.
– Att tidsbestämma enskilda fynd är svårt, men grova uppskattningar kan göras. Jag har också plöjt igenom icke–arkeologiskt material, till exempel fogderäkenskaper, för att bilda mig en bättre helhetsuppfattning om livet här, säger Kivikero.
En viss kunskap om livet i borgen är möjlig att nå genom historiska dokument. Det arkeologiska materialet ger ytterligare inblickar i livet i det förflutna.
– Analysen av fiskfjällen berättar att man ätit bland annat gädda och torsk här. Ett lite speciellt fiskfynd för Raseborgs del är stören, en fisk som utan vidare var ren lyx under medeltiden, berättar Kivikero.
Mer än bara ben
Benfynden kan enligt Kivikero berätta en hel del om livet i borgen. Äggskalen indikerar att både höns och gäss har hört vardagen till, och benfynden inte bara bekräftar utan utvecklar berättelsen.
– Vi hittar kalciumlager i hönsens benbildning, vilket innebär att de har varit redo att lägga ägg. Att man slaktat höns i det stadiet berättar mycket om levnadsstandarden. Det tyder på att man haft råd att leva på ett visst sätt, säger Kivikero.
Benexperten berättar också att man genom osteologiska studier kan få detaljerad information om hur ett djur slaktats.
– Benen avslöjar hur och i vilket skede av sitt liv ett djur slaktades. Man kan avläsa om djuret till exempel sprättades upp inifrån, vilket berättar något om hur man handskades med maten. Matkulturen som vi gräver fram bekräftar tankar som vi har om medeltida matkultur, till exempel att eliten skulle få bättre och annorlunda tillredd mat än bönderna för att deras magar ansågs vara olika, berättar Kivikero.
Den första kanonen
Kivikeros kollega Elina Terävä föredrar medeltida vapen framför benfynd. I sin pinfärska gradu, "Aseistettu arki Raaseporissa", har Terävä undersökt vapenfynd från en hundraårig period i borgens historia.
– Området kring slottsruinen har inte undersökts noggrant, det är först på senare tid som vi hittat en del av de mest informativa vapenfynden. Här finns bland annat pilspetsar, armborst, en del handeldvapen och kanonkulor, räknar Terävä upp.
Enligt Terävä var Raseborg den första borgen att ha och använda kanoner i östra riksdelen.
– Källorna berättar om kanoner och tränad militärpersonal, och vapenfynden bekräftar att kanoner funnits på Raseborgs slott så tidigt som 1434, säger Terävä.
En del unika, personliga vapen har också påträffats.
– Till de mest fascinerande fynden hör en stridshammare från borgens storhetstid. Stridshammaren var något av en statussymbol, inte precis ett vapen som vem som helst bar på, förklarar Terävä, och beklagar att man inte kunnat identifiera vapnets ägare.
Vapenskrammel
I sin gradu drar Terävä slutsatsen att samtliga vapen använts under senmedeltiden, alltså att Raseborgs vardag verkligen varit beväpnad. Pilspetsarna är använda och eldvapnens mynningar uppvisar tecken på användning.
Terävä lyfter fram två speciellt våldsamma episoder ur gråstensborgens historia
– Storskaligare slag har utkämpats åren 1520 och 1523. Först anföll danskarna och Kristian II Sverige och då erövrade de också Raseborgs slott. Några år senare, i samband med upproren i Sverige, slängde svenskarna ut danskarna från borgen igen, berättar Terävä.
Enligt källorna har produktionen av bland annat spjut varit omfattande i området. De arkeologiska fynden motsvarar dock inte det som beskrivs i källorna, menar Terävä.
– Spjutproduktionen finns dokumenterad, men faktum är att vi har hittat väldigt få spjutspetsar här. Överlag har vapenfyndens omfång inte motsvarat det som beskrivs i källorna. En förklaring till detta är att man transporterade vapen till bland annat Stockholm, säger hon.
Arkeologerna i Raseborg bekräftar det vi redan vet: Historien kan inte bli färdigskriven. Hela tiden dyker nya lager av det förflutna upp för att berika vår förståelse av den värld vi ärvt. Ibland handlar det om kungar och krig, men det måste inte vara så stort.
Ibland räcker det med ett hönsben.