Fult men lugnare
Langansböle blev avskärmat från riksväg 25 med bullerskydd år 2010. Resultatet är ett lugnare kvarter men också ett onödigt fult plank.
Arbetet med att få bullerskydd till Langansböle påbörjades i början av 2000-talet och krävde mycket debatt innan skydden slutligen var på plats vintern 2010.
Eftersom staden planerat ett bostadsområde så nära vägen ansåg NTM-centralen att det var stadens ansvar att bygga bullerskydd. Lösningen blev en kompromiss där staden bekostade bygget medan NTM-centralen tog över underhållet för bullerskyddet vid landsvägen.
I dag är invånarna skyddade från trafiken som dundrar förbi endast runt 50 meter från de hus som står närmast vägen. Doug Grundy flyttade till Langansböle 2008. Då var bullret oerhört.
– Varenda gång en långtradare körde förbi skakade våra fönster. Då bor vi ändå några hus ifrån vägen.
Ingen frågade oss
Grundy och flera av hans grannar är därför nöjda med att bullernivån minskade med bygget. Däremot skulle beslutsfattarna gärna ha ägnat både bullerskyddets utseende och trafikplaneringen kring dem lite mera funderingar.
– Man borde ha frågat invånarna också. Någon naturnära grönaktig färg skulle ha passat in. Den här senapsgula nyansen de har nu sticker bara i ögonen.
Grundy undrar också varför det krävs två vägar mellan Horsbäck och Ekenäs. Eftersom både den gamla och nya landsvägen går förbi Langansböle krävde det arrangemanget två rader av bullerskydd. Med endast en väg skulle bullerskyddet kommit längre bort från husen och skulle dessutom ha sparat pengar.
– Tidigare sade de att korsningen här skulle stängas. Därför behövdes båda vägarna. Nu vet man inte vad som händer.
Dessutom menar Grundy att planket inte skyddar hela bosättningen i Langansböle.
– Det skulle ha varit bra om det hade sträckt sig lite längre.