Svår uppgift i krigets skugga
Förutom krigsfångar, tyska soldater och återvändande finländare blev Hangö på 40-talet även genomfartsort för tiotusentals ingermanländare.
Även om Ingermanland varit en krigsskådeplats ända sedan Tyskland inlett belägringen av Leningrad 1941 var Finland sent ute med att evakuera de ingermanländare som bodde där.
Till en början omöjliggjorde livsmedelssituationen i Finland att man skulle kunna ta emot fler munnar att mätta. Därefter konkurrerade man med Tyskland om att få den arbetskraft ingermanländare innebar. Evakueringen till Finland började slutligen våren 1943 från Estland. Målet för evakueringen blev Hangö.
Mörkt och kallt
Under den första vågen av evakueringen skeppades drygt 20 000 personer till Hangö på ett halvår. De inkvarterades på olika håll i staden och lades i karantän.
Nästa flyttningsvåg inleddes i november 1943 och pågick till april 1944. Under den här tiden flyttades närmare 40 000 personer.
Även om en organisation med sjukstuga, poliklinik och operationssal byggts upp i Hangö för att ta emot ingermanländare var förhållandena svåra. Ingermanländarna inkvarterades bland annat i två gamla krigsfångeläger i de norra delarna av staden. Trängseln var svår och barackerna smutsiga, kalla och mörka.
Lägret i Hangö upplöstes i augusti 1944. På hösten åkte en stor del tillbaka till Sovjetunionen, sällan med en positiv framtid framför sig.
KÄLLA: Antero Uitto & Carl-Fredrik Geust: Hangö i andra världskriget