Barnen viktigare än vuxna i vårdnadstvister
Det går att dela på saker, men hur delar man på barn? Det är en fråga som föräldrar står inför vid en skilsmässa. I den känslokarusell en separation innebär kan det vara svårt att minnas att fokus bör ligga på barnets rätt till båda sina föräldrar.
Vid skilsmässa är känslorna vanligen på ytan, båda parterna har besvikelser i bagaget. Det tar sin tid att bearbeta dem, men barnen lever i nuet.
De behöver trygghet i sin vardag och de mår bättre när de snabbt får veta hur de ska bo och leva. Därför är det inte så klokt att bara skjuta på allting med ett: "Vi får ser hur det blir!".
Vårdnadsavtal kan göra situationen lättare att greppa för alla parter.
Bland annat det betonar Minette Schulman som jobbar med barntillsynen i Raseborg.
Naturligt med känslor
För att verkligen komma loss från sin tidigare livspartner behövs ett visst mått av ilska och sorg. Känslorna är naturliga, men de ska inte levas ut på barnens bekostnad.
Allra minst ska barnen användas som tillhyggen gentemot den andra parten.
Minette Schulman säger att vuxenheten minsann ställs på prov vid en separation.
– När man tänker på barnens bästa försöker man se till att de kan träffa också den andra föräldern, inte tvärtom.
Barnen har rätt att tycka om båda sina föräldrar. Att svartmåla den andra föräldern inför barnet skapar konfliktfyllda känslor.
Olika ytterligheter
Vårdnadstvister kan se ganska olika ut. De handlar om allt från hur vårdnaden ska ordnas till fördelning av kostnader och ansvar.
– Ibland börjar de vuxna söka rättvisa med linjal och ibland är det tvärtom så att de vill ha mera barnfri tid.
Vid båda ytterligheterna glömmer de vuxna att sätta barnens behov framför sina egna.
– Pelle måste alltid komma först!
En del reagerar med att hålla stenhårt fast vid sina barn i en övertygelse om att de far väldigt illa hos den andra föräldern. Inte sällan upplever de att det bara finns ett rätt sätt att ta hand om barnet – och följaktligen upplevs allt som avviker från deras eget sätt helt fel.
– Det finns olika sätt som leder till att barnen förminskas och blir ängsliga, de vågar inte pröva på något nytt.
Hon säger att man inte ska underskatta barns förmåga att anpassa sig till väldigt olika sätt att göra saker. Ofta speglar ett extremt fastklamrande vid barnet förälderns egna behov.
Kan svartmåla
– Vi måste ofta ta ställning till hur oron som framförs av en förälder om våldsbenägenhet i den andra ska påverka vår rådgivning kring barnens umgängesrätt.
– Ofta måste vi också jobba med att få föräldrar med oro om att bli fjärmade från sina barn. Det är bra om de inte bara ser den andras handlingar som avgörande utan kan se på sina och barnens möjligheter. Då kan man realistiskt utforma barnens liv efter en separation.
Så fort det finns risk för våld och hot är de sociala myndigheterna extra mycket på alerten. För att kunna bedöma hur barnen och föräldern kommunicerar kan de ordna övervakade träffar eller be en familjearbetare följa med situationen i hemmet. Vid behov kopplas barnskyddet in.
Fjärmande är ett fenomen som pappor oftare än mammor lyfter fram. Det finns också en förening, Isät lasten asialla (ungefär Pappor som jobbar för barnen), som tar fasta på vårdnads- och separationstvister uttryckligen ur fädernas synvinkel.
– Männen är ofta känsliga för att de inte har en naturlig plats i barnens vardag. En plats är inget man får, utan den ska tas med hjälp av genuint intresse och respekt för helheten.
Resurser i släkten
Ofta föds barnen in i en stor släkt, vilket lett till större fokus på att barnen växer upp i ett sammanhang, inte bara en liten kärnfamilj. I Sverige har barnens kontakt med mor- och farföräldrar lyfts fram som en rättighet som beaktats i lagstiftningen.
– I någon mån har det diskuterats även här, men hittills har vi haft fullt upp med att beakta barnen och föräldrarna. Någon lag tror jag inte kommer att stiftas.
– Vid många svåra separationer kan en mormor eller farfar stå vid barnets sida som en trygg figur.