"Jag lever min mardröm"
Johannas största rädsla besannades då hennes exman meddelade att han flyttar till en annan ort och vill att de gemensamma barnen ska bryta upp från sina bekanta sammanhang för att följa med.
Johanna beskriver en slitsam vårdnadstvist som pågått i många år. Den har involverat både de sociala myndigheterna, barnavårdsföreningen och domstolar.
Under de senaste åren har situationen varit lugnare. Visst har det funnits problem, men inte oöverkomliga. Och barnen har vant sig vid att ha ett hem hos vardera föräldern.
Nu vill exmannen flytta till en ort som ligger ett gott stycke från Västnyland. Barnen är skrivna hos honom på grund av att det var Johanna som först flyttade från det gemensamma hemmet. Pappan anser att barnen ska följa med honom till den nya hemorten.
Träffas sällan
Om de myndigheter som avgör saken är av samma åsikt som pappan och hans advokat så kommer Johanna att få mycket begränsad umgängesmöjlighet med barnen.
– Jag försöker lita på att de som fattar besluten är mänskliga och förhindrar en så här stor förändring i barnens liv. De är rotade här. Det handlar både om skolan, vännerna och hela sammanhanget. Här finns också nära släktingar som betyder mycket för barnen.
Skapa stabilitet
Föräldrarna bor så pass nära varandra att det går att skjutsa barnen till skolan från vartdera hemmet utan att det blir orimliga körsträckor.
Johanna berättar att hon skaffade bostad på barnens skolort trots arbete på annat håll. Detta på grund av den muntliga överenskommelsen med exmannen att låta barnen gå ut skolan på ett och samma ställe.
– Först var han arg på mig när jag flyttade bort, och så flyttade jag tillbaka för att barnen skulle ha nära till oss båda och gå i samma skola hela tiden. Och sen flyttar han!
Går ut över barnen
– Det är så tragiskt att vi inte kan komma överens. Det går ut över barnen.
Nu oroar sig deras pojke, som närmar sig puberteten, för en eventuell flyttning och ny skola. Balansen har rubbats, säger Johanna.
– Att i en så känslig ålder tvingas flytta bara för att ens pappa tänker mera på sig själv är inte rätt. Men jag försöker alltså tänka positivt och hoppas att beslutet blir att barnen får stanna här som de har sina liv.
Att vara verbal
– Jag vet att många som jobbar med vårdnadstvister betonar status quo för barnen, men min exman är jättebra på att förklara saker till sin fördel. Han kan det där med att manipulera och så små frön av misstro. Jag märker ibland på olika saker som barnen säger att han vänt upp och ner på sådant som hänt.
Att vara verbal är tyvärr en egenskap man kommer långt med i vårdnadstvister. Johanna är inte dålig på att lägga ut texten själv heller, men hon berättar om en bekant som i motsvarande situation helt gick i lås.
Man ska varken brusa upp, ha för starka känslor, svartmåla sin partner eller visa sig sårbar när man kämpar för vårdnaden är Johannas erfarenhet.
– När det kommer till mina barn blir mina känslor så starka att jag verkligen får bita mig i tungan ibland.
Få vara med båda
Hur det än går minskar barnens umgänge med den ena föräldern. Johanna tycker själv att det är viktigt att de har tillgång till båda föräldrarna, hon har inte försökt få ensamvårdnad om barnen. Tvärtom var det hon som från början föreslog delad vårdnad.
Man måste låta barnen tycka om den andra föräldern fast man själv inte gör det längre, betonar hon.
– Det värsta är att prata om den andra föräldern med andra människor så att barnen hör det. Hur små de än är fattar de nog vad det handlar om.
– Min oro finns i bakhuvudet hela tiden, det känns som att jag lever den mardröm jag varit rädd för under hela den här tiden. Han har tidigare hotat med att flytta långt bort.
Två adresser
I Sverige får barnen ha två hemadresser, men inte hos oss. Det betyder bland annat att barnbidraget går till den förälder som barnen är skrivna hos även om den andra har lägre inkomster och ändå måste ha en så pass stor bostad att barnen kan känna sig som hemma.
Vissa kommuner har fattat beslut om att båda föräldrarna alltid måste godkänna en flytt till ny skola, men till exempel Raseborg har det inte.
– Det borde alltid vara så att båda föräldrarna skriver under ett godkännande, anser Johanna.