Rysk i själ och hjärta – men också finländsk
Billnäsbon Alla Holmström, 41 år, har bott i Finland över tjugo år. Hon flyttade hit från miljonstaden S:t Petersburg och känner sig i första hand som rysk – men också finländsk, och har dubbelt medborgarskap.
Alla Holmström – född Sorokina – har två hem, så enkelt är det. Hon är född och uppvuxen i S:t Petersburg men har bott i Finland över 20 år, halva sitt liv.
– När jag besöker mina föräldrar i S:t Petersburg kan jag känna att jag längtar hem, hem till Billnäs. Och när jag är här får jag ibland hemlängtan till S:t Petersburg.
Hon åker vanligen till sin tidigare hemstad två gånger om året.
– Jag har två söner som brukar vistas hos mina föräldrar en månad varje sommar, så jag besöker S:t Petersburg då jag för dem dit och när jag hämtar dem.
Blir längtan efter storstaden riktigt stor har Alla Holmström en lösning hon tar till ibland:
– Ibland åker jag till Helsingfors bara därför. För att känna storstadens puls. I början av min tid här förundrades jag mycket över att det var helt tyst efter klockan sju på kvällen. I S:t Petersburg är det aldrig tyst.
Ryska alla dagar
Hon värnar om sitt ryska ursprung och för det med stolthet vidare till sönerna.
– Jag talar ryska med dem varje dag. Därtill kan de också svenska och finska. Det är en rikedom att kunna många språk. Också ryska traditioner är viktiga att föra vidare, de är en naturlig del av mig.
Identitetsmässigt är hon i första hand rysk, det tillstår hon, men hon känner sig också finländsk. Fördomar har hon sällan stött på med anledning av sitt ursprung. Men hon har jobbat för sin sak också, för att trivas och bli accepterad.
– Det var tur att det var i Karis jag hamnade då jag flyttade hit. Det ordnades massor med kurser och jag gick dem alla. Svenska, finska, datorkurser ... Jag anser att man ska kunna båda landets språk, "maassa maan tavalla" som man säger på finska, säger hon och ler.
På svenska brukar frasen översättas med man tar seden dit man kommer och det har Alla Holmström gjort. Då hon kunde språken ville hon studera och för fjorton år sedan blev hon merkonom från yrkesinstitutet i Ekenäs. I dag driver hon butiken Karis smycke i Karis.
Svårt i början
Att hon alls hamnade i Finland beror på att hennes första man var ingermanländare.
– Det är en lång historia, men jag var 19 år och blev förälskad. Han hade just muckat från ryska armén. Vi gifte oss och en dag sa han att vi flyttar till Finland.
De första åren var det stundtals svårt, minns hon, och efter några år i Finland skilde paret sig.
– En gång hade jag en grym hemlängtan så jag bestämde mig för att ringa mina föräldrar och säga att jag flyttar tillbaka till S:t Petersburg. Jag hade inte råd med en egen telefon så jag ringde alltid från en telefonkiosk.
På vägen mellan hemmet och telefonkiosken hände något i Allas inre.
– Tydligen hände det något, för då jag kom fram och ringde så sa jag bara att "jag har det bra, hur har ni det".
Kaotiskt
Det som händer i Ukraina i dag bedrövar Alla Holmström.
– Ärligt talat blir jag ibland så besviken på de ryska politikerna att jag stänger av teven då man berättar om det som händer på Krimhalvön i nyheterna. Det är som i ett dagis där förskollärarna gått hem. Fullt kaos!
– Men, samtidigt kan jag förstå det som händer. Det finns mest ryska invånare på Krimhalvön och det handlar om ett missnöje som de ger uttryck för.