Andreas Selenius på väg tillbaka
Efter två spolierade säsonger är Andreas Selenius tillbaka i skidspåren. Men vägen tillbaka till toppen är mycket lång.
Österby SK:s Andreas Selenius lät tala om sig ordentligt för några år sedan då han ingick i juniorlandslaget i skidskytte, och dessutom också höll god fart i normal skidåkning. Men sedan gick allt helt snett – skador och sjukdomar tvingade fram en lång paus.
– Jag har två helt spolierade säsonger bakom mig och under den förra vintern kom jag inte till start i en enda tävling. I oktober 2014 drog jag på mig en höftskada som läkarna aldrig kom underfund med. Det hjälpte bara med vila, säger Selenius.
Som tur var hjälpte vilan och i våras kunde 22-åriga Selenius återgå till träningen. I lördags var det dags för den första skidtävlingen då han kom till start i Österbyloppet.
– I det här skedet är det nog skidåkning som gäller. Jag vill först och främst se om jag över huvud taget har något att hämta här och efter det kan jag börja bygga upp formen efter hand. Sedan när skidfarten sitter kan jag eventuellt börja tänka på skidskytte, sade Selenius efter att ha kommit som fyra – och dessvärre sist – i herrklassen på lördagen.
Positiva besked
Det viktiga var ändå att vara tillbaka. Nu fungerade inte andningen och det blev svårt att hitta rätt rytm.
– Jag hade inte så stora förväntningar och det var tungt. Men nog visste jag ungefär hur det ska vara, säger han.
Och nu fortsätter säsongen med flera tävlingar. Eventuellt blir det start i distriktsmästerskapen, medan de finlandssvenska förbundsmästerskapen i Lappfjärd i februari är ett stort mål. Junior-FM för 22-åringar är däremot inte på agendan.
– Det är mitt sista år i juniorklassen, men jag siktar nog inte på FM. Formen räcker inte till, jag är helt enkelt för långt efter, säger Andreas Selenius ärligt.
Monsterdag i Lappland
Samtidigt var det kanske inte en så stor överraskning att det var tungt på lördagen. Selenius var då nyss återkommen från en vecka i Lappland som hade innehållit mycket skidåkning.
En verklig monsterdag i Levi var sedan pricken över i:et. Tillsammans med Daniel Forsell skidade han nämligen 100 kilometer på en dag.
– Det var en utmaning i sig. Jag hade länge tänkt göra det och nu blev det av. Bortsett från en matpaus skidade vi hela tiden.
Hela turen tog sju och en halv timme i anspråk. De största problemen stötte Selenius på kanske något oväntat under början av resan.
– Det var lös snö och tungt i spåret, så efter tio kilometer trodde jag att det aldrig skulle gå. Men sedan blev det bättre och efter det rullade det på.
Lugnt och försiktigt
Men Lapplandsresan visade att grunden i allra högsta grad finns kvar. Nu gäller det att öka på tempot och också få tekniken att sitta.
– Men nog finns grunderna kvar där också. Fristil tycker jag bättre om, men det är ju i klassisk stil som jag klarat mig bättre. Det är litet märkligt.
Samtidigt är frågan också vad Selenius egentigen vill satsa på. Skidskytte har varit hans bästa gren, men han har också hävdat sig i skidåkning och i löpskytte.
– Men i fjol blev det ingen start i löpskytte över huvud taget. Sedan gillar jag också skytteorientering och normal orientering. Nu under hösten blev det ju några långlopp i löpning dessutom, säger Selenius.
Omstart
Vad det gäller paradgrenen skidskytte är det fråga om det blir någon tävling ännu den här vintern. Även om han tränat skytte har den långa pausen gjort sitt.
– Så här efteråt grämer det ju nog litet med alla skador. En konsekvens är att jag blivit försiktigare, jag hör på min kropp mera än tidigare, säger han.
Samtidigt kan Andreas Selenius konstatera faktum. För tre år sedan besegrade han jämngamla Mikael Koivunen i skidskytte. Nu tävlar Koivunen i herrarnas världscup, medan Selenius i praktiken fått starta om från noll.
– Nog tänker jag ju lite på det ibland, men det är inte så mycket att göra åt det nu mera. Det positiva, och det som jag kan ta med mig, är att jag bevisligen gjorde rätt saker då, säger Andreas Selenius.