Tillbaka i Finland och i ligan
Oliver Helander är återigen tillbaka på de finländska handbollsplanerna. Efter en varierande tid i svenska Alingsås HK, kommer han i fortsättningen spela för Sjundeå IF.
Oliver Helander lämnade Karis och BK-46 hösten 2014 för spel i den svenska ligaklubben Alingsås HK. Den första säsongen tillbringade han med föreningens juniorer, men i våras fick han ta steget upp till herrlaget. Den här hösten har han fortsatt att träna med dem, men fick inte chansen i första laget. Det är också en av orsakerna till att han väljer att komma hem.
– Det är klart att jag inte var inställd på att spela hela tiden. Men däremot anser jag nog att man hade kunnat ge mig någon chans, säger han själv.
Under hösten har han tränat med första laget och spelat matcher med reserverna i division 1.
– Det blev cirka elva matcher och nivån var bra. Vissa av lagen kunde mycket väl ha spelat i ligan i stället.
Tillbaka i Västnyland
I december blev det sedan klart att Oliver Helander kommer hem till Finland och den inhemska FM-ligan. Dock kommer han att spela i andra färger än vad kanske många trodde.
– Att jag valde Sjundeå IF berodde mycket på deras tränare Kaj Hagman. Dessutom känner jag de flesta spelarna, då främst P96-landslagskollegorna Theo Westerlund, Ian Martin och Vincent Voutilainen.
Även om Helander själv inte tänker desto mera på det, kommer man inte ifrån att övergången kan väcka uppmärksamhet. Åtminstone i Karis och BK-46, där Helander inledde sin karriär och gjorde FM-ligadebut som 15-åring. Och visst kan man också i sammanhanget lyfta fram pappan Jan Helander och hans 575 seriematcher för de rödvit-randiga.
– Förut var det kanske en större sak var man spelade. I dagens läge spelar det nog inte så stor roll.
Dags att klättra
Helander kommer till en klubb som har en minst sagt tung höst bakom sig. SIF är nästsist i tabellen med tre poäng, lika många som jumbon Dynamo.
Dock finns det nog ingenting som talar för att Dynamo skulle passera Sjundeå i tabellen, så pass mycket svagare än alla andra är ändå Riihimäkilaget. Samtidigt har SIF haft stora skadeproblem och bara man får alla friska och adderar Oliver Helander till ekvationen, kan våren bli kul.
– Först och främst måste vi börja vinna matcher. Enligt mig själv kan jag bidra med bra skytte och spelförståelse.
Samma mönster
Årets FM-serie har ganska långt följt samma mönster som tidigare år. De två första lagen, Cocks och Dicken, går för egen maskin, medan de övriga är ganska jämna. Det är väl egentligen bara Åbo IFK och Dynamo som kan anses svagare.
Även om SIF för tillfället är åttonde, finns det nog inte mycket som talar för att den platsen inte skulle innehas av ÅIFK när säsongen är över. Inte minst med tanke på att skytteligaledaren Topias Laine lämnar till förmån för HC West.
– Skadorna har ställt till det för SIF, bara alla är i skick är truppen bra. Enligt mig kan vi besegra vem som helst, men det är klart att Cocks är duktigt, säger Helander.
Han tror på samma gång att laget mycket väl kan nå en femte plats i grundserien. I slutspelet kan sedan som alltid det mesta vara möjligt.
En erfarenhet rikare
Även om tiden i Sverige kanske inte riktigt blev som Helander hade tänkt sig, lärde han sig mycket.
– Som spelare gick jag förstås framåt. Det var inget fel på träningarna och jag anser mig vara en mångsidigare spelare nu än när jag åkte. Men det blev tungt i längden att inte få chansen med de bästa.
Samtidigt är han sugen på att prova på ett nytt äventyr utomlands.
– Konstigt skulle det väl vara annars. Om och när det dyker upp en ny chans, vet jag förstås också bättre än senast vad som krävs.
I Sverige tränade han mycket och det är klart att lagträningarna med Sjundeå kan bli färre än vad motsvarande siffra var med Allingsås.
– Men på samma gång innebär det mera tid för den egna fysiska träningen. Dessutom får jag mera tid för spjutkastningen.
Sällsynt talang
Det speciella med Oliver Helander har alltid varit hur han lyckas kombinera topphandboll med verkliga toppkast i spjut. Hans personbästa är 76,28, ett imponerande resultat med tanke på hur lite han tränar och på samma gång ett av de bästa resultaten i hans åldersklass.
– Och jag kommer även kasta spjut i fortsättningen. Säsongens stora mål är junior-VM och Finländska mästerskapen, säger han själv.
Men hur länge har han då tänkt kombinera bägge grenar?
– Senast inom två år måste jag antagligen göra ett val. Men vilket det blir vet jag inte, kanske klarnar det efter sommaren när jag vet hur långt spjutet flög.