FM-guld under 40 års tid
Jarl Österman i Degerby har i decennier varit hagelskyttets starke man inom Raseborgs Skyttar. Men så tog han också sitt första FM-guld i början av 1970-talet och det senaste för två år sedan.
När Jarl Österman på måndag firar sin 70-års dag gör han det bland annat som – åtminstone på papperet – pensionerad jordbrukare. Men han gör det också som hängiven jägare och Lionsbroder sedan 30 år. Föreningsmänniska är han in i märgen.
– Men jag har nog alltid försökt hålla mig litet i bakgrunden och hjälpa till på det sättet, säger Österman själv.
Det kanske längsta dagsverket har han stått för inom skytte. Karriären inleddes redan på 1960-talet i Esbo SF och fortsatte i Flyktskytteklubben där han också tog sitt första FM-guld, men det är inom Raseborgs Skyttar det stora arbetet gjorts. År 1993 blev han ordförande för hagelsektionen och den posten innehar han fortsättningsvis.
– Gärna skulle jag se att vi hittar en ny ordförande, för det är klart att det inte är bra om en människa sitter för länge på en dylik post. Hittills har det inte löst sig, men jag hoppas att det gör det snart. Vi har en bra och driftig styrelse, säger Österman.
Stora framgångar
Samtidigt har verksamheten inom RS, som tillhör landets största och mest framgångsrika skytteföreningar, stadigt gått framåt. Det gäller också hagelskyttarna som genom åren bidragit med stora framgångar på FM-nivå. Rekordet sju FM-medaljer på ett år noterade man 2013.
– Fjolåret blev litet blygsammare då vi stannade på ett silver som togs av Anton Vierimaa. Vi hade kanske hoppats på litet flera medaljer, men det går som det går i tävlingar.
Själv stannade Jarl Österman på noll medaljer i fjol. Hemma i prisskåpet finns dock från tidigare 17 FM-medaljer och över 100 från de finlandssvenska förbundsmästerskapen.
– Mitt bästa år var kanske 2013, då vann jag ett FM-guld och två brons. Å andra sidan är det nog inte medaljerna som är viktiga för mig. Jag tävlar för att det är roligt och så är skytte en väldigt social sport. Jag har fått otaliga vänner den vägen genom åren.
Fina förutsättningar
Förmodligen kunde den Östermanska medaljsamlingen vara ännu större, men mycket av tiden har också gått till att arbeta med de olika skjutbanorna. I dag har RS ett välfungerande skyttecentrum i Ingå där också hagelskyttarna har en träningsbana.
– Den är bra för våra behov, men litet för liten för att vi ska kunna ha några större tävlingar där. Men våra egna traditionella månadstävlingar brukar vara populära, säger Jarl Österman.
Samtidigt har man också möjlighet att träna inomhus i skyttehallen. Det gör man med lasersikten mot en vägg med en stor projektorbild av just Ingå skjutbana. Inte minst med tanke på att locka nya juniorer kan det vara en bra inkörsport.
– Just nu har vi ont om egna juniorer, men vi hoppas att det vänder. Under sportlovet brukar vi arrangera nybörjarkurser tillsammans med viltmålsskyttarna och det kan vara en möjlighet.
Femte generationen
Parallellt med skyttet har Österman också arbetat som jordbrukare. Efter Porkalaparentesen övertog han hemgården Bondas 1966 och blev då den femte generationen där. I dag är man inne på den sjätte då sönerna tagit över gärden.
– Men nog finns jag ju med på ett hörn ännu. En gång i tiden när jag tog över var det nog ganska klart att jag skulle göra det. Jag var enda sonen, så det fanns kanske inte så många alternativ.
I dagens läge har man 50 hektar odlat, samt 100 hektar skogsbruk. Tidigare satsade man främst på sockerbetor, men nu ligger tonvikten på spannmål, ryps och raps.
– Den stora skillnaden jämfört med tidigare är att de flesta är jordbrukare på sin fritid och har ett annat arbete vid sidan om. Ska man försörja sig enbart på jordbruk krävs det nog en väldigt stor gård.
Fortsättning följer
På måndag är det dags för jubileum då Jarl Österman blir 70 år. Det egentliga firandet får vänta till den 24 januari då det blir kaffebjudning på Furuborg.
Därefter blir det bland annat aktuellt med att förbereda sig för den kommande hagelsäsongen. Året blir intressant av en speciell orsak.
– Nu får jag tävla i 70-årsklassen och det kan säkert vara en liten fördel. Jag tävlade tidigare i 60-årsklassen och nog är det förstås en viss skillnad, säger Jarl Österman.