Rekordmånga tränar simning i Raseborg
Intresset för tävlingssimning har gått i vågor under Ekenäs simhalls tid. Just nu är intressevågen högre än någonsin i Ekenäs simsällskap, men resursbristen sätter gränser för riktigt seriösa satsningar.
Ekenäs simsällskap grundades 1908. Sedan dess har mycket hänt, men bland det största är utan tvekan att få en simhall till staden.
Ekenäs simhall stod färdig under försommaren 1998. En dröm hade gått i uppfyllelse, en lång väntan var över och simsällskapets verksamhet kom i gång på allvar efter en dvala som varat i drygt två decennier.
Drygt tio år efter att simhallen öppnat fanns ännu rum för förbättring vad gäller seriös tävlingssimning i Raseborg. Därför grundades Swim Club Raseborg, en tvåspråkig förening som eftersträvade att höja simsportens profil.
Föreningen, med Kenneth Karlsson som drivkraft, hade som syfte att jobba aktivt "för att förbättra möjligheterna och förutsättningarna att idka simning i tävlings- och motionssyfte".
Det lyckades man med under föreningens ungefär fyra aktiva år. Bland annat superlöftet Emilie Pärnänen, född 2002 och en av de klart bästa i landet i sin ålder, började sin tävlingskarriär i SC Raseborg.
Sedan hösten 2014 simmar hon framgångsrikt för Åbo Simklubb.
Även ett av Ekenäs simsällskaps löften, Ida Slöör, har gått vidare till en större förening. Hon simmar nu seriöst framåt för Cetus Espoo.
Positiv utveckling
Löften har alltså flyttat, Raseborgs skolmästerskap i simning ställdes in på grund av för få deltagare i höst och av två sprudlande simföreningar finns bara en kvar.
Men situationen är inte så dyster som den kan verka.
– Under simhallens sjutton år har det aldrig sett så bra ut som de senaste två åren, säger simsällskapets ordförande Mikael Bäckman.
Utvecklingen har varit väldigt positiv. Då SC Raseborg upphörde gick en handfull simmare över till Ekenäs simsällskap, men ökningen är betydligt större än så.
Antalet aktivt tränande juniorer som tränar 2-4 gånger i veckan har ökat från drygt 20 till närmare 50 på under tre år.
En av de nya är Karin Westerlund från Karis.
– Jag tycker om att simma och började träna här i våras. Nu gör jag det två gånger i veckan, säger Westerlund som också har sång som fritidsintresse.
Antalet licenssimmare har också närapå fördubblats och är för tillfället 12.
Inga skolmästerskap
Det är förstås motsägelsefullt att juniorsimmarna blivit fler och att intresset för skolmästerskap svalnat så till en grad att det hela blev inställt.
Vanligtvis brukar deltagarantalet vara 80–90. I höst fick man endast 20 anmälningar, vilket kan jämföras med 150 deltagare i skolmästerskapen i simning i Kyrkslätt i november.
Bäckman förklarar att det är simsällskapet som är arrangör för åttonde året och att den negativa trenden antagligen beror på skolornas resursbrist.
Numera har de ingen att lösgöra som kan vara med i simhallen, varpå eleverna måste delta på fritiden. Utifrån de premisserna fanns det inte ett tillräckligt helhetsintresse.
Främst flickor med
Av de knappt 50 simmarna i föreningen är en stor majoritet flickor. Vad det beror på har Mikael Bäckman ingen förklaring till. Så har det i varje fall varit de senaste 10 åren.
Den geografiska spridningen bland deltagarna har sträckt sig från Hangö till Ingå. De långväga deltagarna brukar i regel ändå vara med en kortare tid än de från Raseborg.
En av simningens fördelar är att den är relativt billig i förhållande till andra hobbyer. Några tior behövs för en baddräkt och simglasögon på standardnivå. Sedan kostar det hela under hundra euro om året. Först då man tävlar mycket och ska ha helt professionell utrustning börjar kostnaderna skena.
Stora ambitioner, små resurser
Mikael Bäckman sticker inte under stol med att simsällskapet i dag kan fostra simmare endast till en viss nivå även om ambitionen är hög.
– Ambitionen är att kunna ha toppsatsningar. Nu är det funktionärsbrist som gör att vi inte kan erbjuda riktiga toppinsatser. Ambitionen är att kunna satsa fullt ut och utveckla simmare till landslagsnivå. För tillfället har vi tyvärr inte tillräckligt med resurser för det. Nu är alla våra träningskrafter här på frivillig basis, vi har inte råd med anställda proffstränare.
Fler simmare är en positiv trend som ger framtidshopp. En annan är fler involverade i styrelsearbetet. Fram till förra säsongen bestod över halva styrelsen av tränarna.
– Ur det perspektivet är vi nu i en bättre position än tidigare, säger Bäckman.
En sak han inte sticker under stol med att kunde förbättras är att marknadsföra tävlingsresultat.
Minutpokalen kvar ännu
Ett tävlingsresultat som simsällskapet ser speciellt fram emot gäller 100 meter frisim. År 2011 donerade nämligen Klaus Bremer en Minutpokal till föreningen. Den tillfaller den tävlingssimmare från en Raseborgsförening som först underskrider en minut på 100 meter i en officiell tävling.
Föreningen har konsulterat Bremer och enats om att det räcker att simmaren i fråga har börjat sin karriär i Ekenäs simhall.
Det innebär att till exempel Emilie Pärnänen kan bli den som får pokalen en dag i en nära framtid.
Hennes personbästa på sträckan i fråga är nämligen endast 1,35 sekunder över en minut.