Fälttävlan handlar om mångsidighet
Många års arbete ger äntligen framgångsresultat för Henrika Lundberg. Grenen hon tävlar i med sin Djojo Djojo är en aning riskfylld och adrenalinstinn, men hon rekommenderar den varmt.
Fälttävlan kallas ibland för ridsportens formel 1 och en ännu bättre beskrivning står den franska benämningen concours complet för. Det betyder nämligen den kompletta tävlingen, vilket är talande för en gren som omfattar dressyr, banhoppning och terrängritt.
Till terrängritten hör naturliga och fasta hinder, vilket innebär vissa risker. Om ett hopp misslyckas river hästen inte hindren utan löper risk att falla. Och ja, olyckor har inträffat, även dödsolyckor, vilket lett till att grenen titt som tätt debatteras.
Fastnade direkt
Det handlar ursprungligen om en militär gren där kavalleriet kunde testa och förbättra ekipagens förmåga att galoppera genom all sorts terräng.
Under 2000-talet har intresset för sporten ökat internationellt, men intresset i Finland är ännu betydligt mindre än i till exempel Sverige. I Svenskfinland är grenen knappt befintlig, men Henrika Lundberg från Raseborg utgör ett undantag.
Gnistan tändes någon gång under högstadietiden då hennes mamma diskuterade med ett par andra familjer under en ridtävling och de berättade om sin terrängbana i Kimito.
– Jag åkte dit och prövade och sedan var jag fast direkt, säger Lundberg då vi träffas i hennes andra hem Juniper Hill, dressyrryttaren Iia Tabermans stall i Grantorp.
- Ålder: 23.
- Hemort: Raseborg, är uppvuxen i Karis men bor nu i Ekenäs där hon studerar miljöplanering vid yrkeshögskolan Novia.
- Passion: Hästar och ridsport, speciellt grenen fälttävlan.
- Häst: Stoet Djojo "Jojo" Djojo.
- Stall: Juniper Hill, dressyrryttaren Iia Tabermans stall i Grantorp.
- Meriter: Har i år vunnit två nationella tävlingar på enstjärnig nivå, i klassen medelsvår B, och placerat sig tredje i serietävlingen Racing Trophy.
Genomslag i år
Efter ett par års ponnyfälttävlan började hon öva fälttävlan med sin egen häst, stoet Djojo Djojo. De har tränat seriöst i åtta år och i år tagit steget upp till en ny nivå. Lundberg har nämligen vunnit två nationella tävlingar på enstjärnig nivå, i klassen medelsvår B, och placerat sig tredje i en av deltävlingarna i Racing Trophy.
– I fjol vann vi en tävling på samma nivå, men i år har alla dörrar öppnat sig. Det kräver mycket arbete och nu börjar vi se resultat.
Mycket arbete innebär helt konkret cirka tre timmar per dag i stallet, plus flera hela långa tränings- eller tävlingsdagar per månad.
– Man väljer nog bort allt annat med den här livsstilen, säger Lundberg som inte heller sticker under stol med att det är en passion som plånboken lider av.
Men hon rekommenderar varmt ridsport för unga.
– Jag tror i allmänhet att häst- och djurkunskap fallit bort ur det allmänna kunnandet. Ridsport är en bra hobby som ger så mycket, framför allt ansvar och vänner. Sådant som kan vara väldigt viktigt för ungdomen.
Fälttävlan lockar med spänning, men har också fått kritik för att vara riskfylld, hur ser du på det?
– Man ska ha respekt, men man får inte vara rädd. Ryttaren som startade före mig i tävlingen jag vann i Niinisalo i år föll, blev under hästen och bröt några revben. I sådana stunder måste man stänga ut det och fokusera endast på sitt eget kunnande.
Dressyren ger grunden
Tävlingsarrangörer försöker bygga banorna i terrängen så att riskerna minimeras, men riskfaktorn har också ett samband med ryttarens attityd och erfarenhet.
Lundberg har aldrig blivit under hästen eller fallit av och brutit någonting.
Hur fungerar det att träna tre väldigt olika saker, ger mer färdighet i ett moment nytta i de övriga momenten eller kan till exempel ökad satsning på terrängritt göra dressyren sämre?
– Det gäller att hitta balansen. Du blir aldrig klar och kommer aldrig bli perfekt på alla tre delar eftersom du inte kan fokusera på bara en av dem.
Vad tränar du mest?
– Jag rider mest dressyr eftersom jag hör till ett dressyrstall. Dressyren är viktig för den ger grunden till allt då den handlar om att hästen ska lyda och göra som du säger. Men en renrasig dressyrhäst klarar sig inte i fälttävlan på en högre nivå.
– Näst mest tränar jag hopp, och allra minst terräng eftersom det sliter mest på hästen och närmaste terrängbana finns i Kervo.
Tycker din häst om terrängritten trots att den är slitande?
– Ja, jättemycket och det är ett måste. Den kan inte tvingas att hoppa över hindren. Även om det sliter mest på hästen går det bra bara man sköter om hästen noga för en hållbar ridning. Man måste jobba på den fysiska grunden.
Har du några tips till dem som är nyfikna på fälttävlan?
– Det är viktigt att inte pröva på det ensam. Vissa ridskolor ordnar bra läger där man lär sig grunderna. Det gäller att ha en rutinerad häst första gången man rider terrängritt och en bra tränare. Att sedan komma vidare är svårt om man inte har en häst att åka och träna med.