Jyrki Pellikka tackade för sig efter 31 år
När FC HIK avslutade säsongen i årets division 3 på söndagen tog samtidigt en era slut. Jyrki Pellikka tackade för sig efter 31 år i föreningen.
Jyrki Pellikka tillhör de verkliga inventarierna inom Hicken. Efter sin spelarkarriär har han hunnit vara lagledare, tränare i flera repriser och till och med ordförande.
Men på söndagen tog det alltså slut. HIK avslutade säsongen med att hemma besegra Lojolaget LoPa med 3–1 och det var samtidigt Pellikkas sista match vid rodret.
– Det här var nog ett ganska enkelt beslut och jag fattade det i ett tidigt skede. Det finns en tid och en plats för allt, säger Pellikka.
– Jag tror också att det här är den bästa lösningen för både laget och för mig. Jag känner själv att jag inte har riktigt samma glöd mera och som tränare borde man också förnya sig. För laget är det säkert också välkommet med ett nytt ansikte.
Debut på stadion
Efter en karriär som spelare fortsatte Pellikka som lagledare. Redan hösten 1995 blev det dessutom ett första inhopp som tränare och det vid minst sagt speciella omständigheter.
Serienykomlingen i division 1, HIK hade då till allmän förvåning nått ligakvalet mot stora och mäktiga HJK. Att hitta lämpliga matchdatum sent på hösten var dock svårt och det betydde att när returen skulle spelas återfanns HIK:s tränare Timo Askolin på semester i Spanien.
Lagledare Pellikka fick därmed hoppa in som tränare på olympiastadion. Där blev det 1–1, men HJK var sammanlagt bättre med 2–1.
– Det var ju litet speciellt för att uttrycka det milt.
Nära, nära
Några år senare blev sedan Pellikka HIK:s tränare på riktigt. Också då var man i division 1 och med ett lag som innehöll spelare som Niclas Grönholm, Anders Roth och Tom Enberg jagade man topplatser i serien. Riktigt fram nådde man inte, men gjorde flera fina säsonger.
– Det som jag kanske minns bäst är en match mot KuPS i Kuopio inför 3 000 åskådare. Vi förlorade knappt, men hemmalagets tränare Esa Pekonen medgav efteråt att hans lag haft tur och att vi hade ligaklass på vårt spel. Det kändes ganska bra, sade Pellikka.
År 2001 var det sedan slut på det roliga. HIK tog av ekonomiska skäl frivilligt ner steget till division 3 och det är en serienivå man alltjämt spelar på.
– Det stora problemet under många år var ju att HIK inte fick fram egna unga spelare och den ekvationen höll inte. Hangö var – och är – en liten stad och det sätter sina begränsningar, säger Pellikka.
Nyttigt undantag
Också Pellikka själv valde åren 2002–2004 att pröva på något nytt då han tränade Salolaget SalPa. Efter två bra säsonger fick Pellikka sedan gå halvvägs in på den tredje.
– Det var ett misstag av mig att fortsätta det tredje året, för jag hade egentligen redan gjort mitt där. Jag förstår att föreningen sparkade mig, och så här efteråt sett var det egentligen en ganska nyttig erfarenhet, säger Jyrki Pellikka.
Därefter har Pellikka förblivit HIK trogen och tränat herrlaget under olika perioder. Där har det sedan handlat om en hittills resultatlös kamp om att nå division 2. Trots många goda försök har det ännu inte gått vägen.
– Närmast var det kanske 2005 när vi blev tvåa, en poäng efter LoPa. Vi förlorade då en match med 2–1 trots att vi gjorde alla tre mål i den. Det grämer ännu, säger Pellikka.
Typisk säsong
Årets säsong följde också tidigare mönster. Söndagens 3–1-seger över LoPa betyder att HIK blev fyra.
– Vi får trots allt vara ganska nöjda med det här året. Våren var tuff eftersom vi hade så ont om spelare, men hösten har sedan varit riktigt bra. Det som gläder mest är att vi fått med unga spelare som Miki Olin och Ted Rosenström, säger Pellikka.
Faktum kvarstår dock att HIK fortsätter i division 3. Den visan börjar vara otrevligt bekant i Hangölägret.
– Inom HIK måste man bestämma sig hur man skall göra i fortsättningen och vad man skall satsa på. Skall man satsa på eget materiel och då ta risken att man till och med kan falla till division 4 om det går riktigt illa med skador och dylikt, eller skall man satsa på allvar för att nå division 2, med allt var det innebär, frågar Pellikka.
Annat på programmet
Det valet får dock HIK göra utan Pellikka. Han lämnar nu sina uppdrag inom HIK.
– De har varit en fin period, men samtidigt har det krävt väldigt mycket tid. Visst kommer jag säkert att finnas på läktaren, men annars är det nog barnbarnets lag som intresserar mest.
Men hur kommer det då att kännas nästa sommar när gräset åter är grönt?
– Jag tror inte att det kommer att störa, för det finns så mycket annat man kan göra då. Däremot kommer det säkert att kännas ovant under våren och sedan kommer jag att sakna pratet och stämningen i omklädningsrummet. Det kommer man inte från, säger Jyrki Pellikka.