Slagkraftig köpman till 100 procent
Bobollen är vårt lands alldeles egna nationalsport. Men i de södra delarna av landet har vi knappt hört talas om spelet. Nu vandrar en levande legend mitt ibland oss, i form av köpmannen Jan Hautala i Ekenäs.
RASEBORG Det har inte gått många månader sedan Jan Hautala tillsammans med frun Minna öppnade dörrarna till K-Supermarket Popsi, Kesko-kedjans senaste affär i Raseborg. Det har varit arbetsamma månader, och paret har knappt hunnit se sig omkring i sin nya hemstad.
– Tiden har gått åt till att ta in den nyländska kulturen, lära känna butiken och personalen och vilka behov som Ekenäsborna har, säger Jan Hautala.
– Vi har varit hemma och på jobbet mest, men visst har vi hunnit med lite annat som en cykeltur i trakten.
Idrottsrelaterade orsaker visar sig vara det enda som rubbar på Jan Hautalas väg mellan vardagsrummet och butiken. Golf, gymmet, cykeln. Och det är inte så konstigt, för köpman Hautala har på sin tid varit en riktigt seg idrottare.
Från slutet av åttiotalet, genom nittiotalet och även lite in på det nuvarande millenniet var Jan Hautala ett ständigt och stabilt inslag i vårt lands kanske viktigaste liga, nämligen bobollens egen Superpesis-serie.
Storlöfte
Han inledde sin karriär som ett femtonårigt underbarn i Seinäjoen Maila-Jussit, och spelade i ett drygt decennium innan han bytte slagträet mot köpmanskläder i Vasa 2003. Under sin tid fick han fira mycket, med tre ligaguld och flera Öst–Väst-matcher under bältet, men såg även dystrare tider under den stora läggmatchskandalen som skakade sporten i slutet av 90-talet. Nu har han lämnat både goda och dåliga tider bakom sig.
– Jag saknar inte bobollen, faktiskt inte alls. Då jag slutade skulle jag ha kunnat bli lagledare, och varför inte i längden tränare, men så blev jag och min fru köpmän och då finns det ingen tid kvar för boboll, säger Hautala.
– Då jag gör något gör jag det ordentligt. Hundra procent. Då jag spelade boboll kunde jag satsa helhjärtat på sporten trots jobb, men köpmansyrket kräver etthundra procent och då finns det inte hundra procent till att sätta på till exempel boboll.
Svår sport
Det är sällan vi i Nyland funderar på bobollen. Den överskuggas av dels ishockeyn, som tidigare bjöd på Helsingforsderbyt och numera på KHL-matcher, dels fotbollen, som i år i och med det nya Helsingforsderbyt och framgångar för lokala lag som EIF har blivit en ännu viktigare del av det nyländska idrottslandskapet. Basket- och volleylandslagens framfart har också skurit åt sig bitar av åskådarkakan, och i Västnyland är handbollen fortsatt stark.
- Familj: frun Minna, de vuxna barnen Joakim och Mona.Mona är bosatt i Talliin och Joakim i Seinäjoki.
- Karriär
- 1984-2003 i Seinäjoen MajLa-Jussit.Olulun Lippo och Koskenkorvan Urheilijat 12, Öst- Väst matcher, Superpesis, All Stars-match, tre finländska mästerskap. Femte flest matcher I Maija- Jussits historia.
- På Fritiden: golf, gym, joggar, soffidrott.
- Flera punkter i listan får du genom att bara trycka Enter
Så bobollen har svårt att slå sig in i Nyland, och Jan Hautala tänker inte hjälpa till. Han är hundraprocentigt köpman, påpekar han än en gång. Men möjligheter till att grenen kan slå igenom i Nyland tror han nog det finns.
– Det är bara det att man måste fokusera på bobollen för att det ska gå bra. Med fotboll så kan man slänga barnen ut på planen med en boll och det blir i längden bra, men boboll kräver träning från barnsben. Det är ingen vits att börja lära sig då man är 17, säger Hautala.
Själv började han i Stockholm med brännboll som sjuåring, och i samband med en flytt till Seinäjoki blev det boboll som åttaåring. Åtta år efter det var han ordinarie i Majla-Jussit och på väg att bli en av landets bästa i sin generation
Nordfinsk folkfest
I fotbollssammanhang applåderas det ofta då tusen personer kommer på match, även om nästan alla är mycket tysta hela matchen. Genomsnittspubliken i fotbollsligan ligger på några tusen. Fotbollskulturen är på uppgång, eftersom finländare ju är ett ödmjukt folk, brukar ursäkterna vara.
Bobollslandet som börjar i Hyvinge och slutar i Uleåborg visar att det är en attitydfråga, enligt Hautala.
– Ett exempel från min egen karriär: det var en tisdagskväll och vi hade hemmamatch mot Uleåborg. En regnig tisdagskväll. Och det kom över 7 000 människor som förde liv.
Hautala vill ändå inte ställa bobollen mot de andra grenarna, utan menar att det inte riktigt går att jämföra.
– Bobollen har djupa, djupa rötter i Österbotten med omnejd. Man måste veta vad som händer, vilka element som matchen har, för att kunna se på boboll.
Grenens djupa rötter i landets nordligare delar är också orsaken till att den överlever och har ett så starkt stöd, tror Hautala. Det är svårt att slå sig in på den nyländska marknaden, för att inte tala om den svenska marknaden – bobollsligan har talat om uppvisningsmatcher i Stockholm.
Färgstarka idrottare förtrycks
Idrotten har i alla tider genomsyrat och genomsyrar ännu Jan Hautalas liv. Han inledde redan på 90-talet golfspelandet som hobby, gymmar och motionerar så mycket han kan på fritiden och är en ivrig soffidrottare. På tv:n ser han på det mesta.
– Jag har inte varit på en enda bobollsmatch på plats i år. Men jag följer med all slags idrott. Stora fotbollsmatcher som el Clasico, i hockeyn de större lagens möten och alla stora idrottsevenemang.
– Sen följer jag nog med boboll så mycket det går. Vimpeli och Sotkamo speciellt, de har riktigt starka bobollstraditioner.
– Baseball är så långsamt, det händer ingenting. Det måste hända saker i idrott, tycker han.Baseball, den amerikanska systergrenen till boboll, har han aldrig fastnat för.
Wall Street Journal skrev i juli om vad Superpesis kan lära baseball-kulturen. Då plockades just spelhastigheten upp. Förändrade taktikmönster och reklampauser har gjort att baseball inte mer är samma spännande folksport det var under förra århundradet. Hautala har ändå märkt en liknande hastighetsförändring också i bobollen.
– Inte är det samma längre som då jag spelade. Det händer inte lika mycket. Och individen får inte vara lika färgstark längre.
– Boboll är en genuint finsk sport i själen. Nu respekteras inte individens passion lika mycket; domaren kan ge gult kort för lite svordomar, lite härjande. Det tycker jag inte är rätt.