Mattfolk och EIF återvände med stil
Jens Mattfolk hörde till de EIF–spelare som föll till division 3 för några år sedan. Då laget steg till division 1, gjorde man det med honom som tränare.
FOTBOLL Ingenting är som förut i Ekenäs IF. Från att för några år sedan varit mera av ett kompisgäng, hör man nu till de 22 bästa lagen i Finland. Då man i fjol skrev historia på Bollplan i Helsingfors, gjorde man det med Jens Mattfolk vid rodret. En man som varit med om EIF:s resa från division 3 till att vara en klubb med höga målsättningar.
– Sist och slutligen kanske degraderingen till division 3 behövdes. Det fungerade som en väckarklocka, efter det har vi varje år haft klara målsättningar och slagkraftiga lag.
Från Närpes till Ekenäs
Mattfolk inledde sin karriär som sjuåring i Närpes Kraft. Orsaken till att det blev fotboll var enkel.
– Det fanns egentligen bara två grenar i Närpes, fotboll och friidrott, säger han själv.
I slutet av 1990–talet gjorde han sin debut i Närpes Krafts herrlag, han spelade en match i finska cupen.
– Ungefär år 2002 blev jag ordinarie i herrlaget. Vi spelade i division 1 mellan 1998 och 2004.
År 2004 föll Närpes Kraft från division 1, i kvalet mötte man KPV och förlorade på straffar.
– Jag skulle slå den femte straffen, men vi kom aldrig så långt. Vi hade missat tillräckligt många redan då.
Han berättar att laget ville tillbaka till ettan, men inte tog sig dit.
– År 2006 var ekonomin dålig i Kraft och med några undantag var vi enbart Närpesbor i laget. Det var också efter den säsongen jag kom till Ekenäs.
Den främsta orsaken var för att Mattfolk fick jobb vid en skola i Karis. På samma gång hörde han sig för om det fanns en plats i EIF.
– Jag tog kontakt med den dåvarande ordföranden Svante Eklund. På den vägen började allting och här är jag fortfarande.
Division 3 ändrade allt
I oktober 2010 var Ekenäs IF inblandat i nedflyttningsstriden, en kamp man till slut förlorade. Inför den sista matchen, borta mot Pallohonka, hade man inte sitt öde i egna händer. Då Karislaget BK–46 och MuSa samtidigt vann sina matcher, betydde det att EIF borde ha vunnit för att hållas kvar. Något man inte gjorde och division 3 var ett faktum.
– Det var en säsong då allting gick emot oss. Men på samma gång bestämde vi oss direkt för att vi skulle tillbaka till tvåan.
Sejouren i division 3 varade i ett år. Under ledning av Stefano Franciosa lekte man sig genom serien och i kvalet besegrade man Masku utan problem.
– Vi hade aldrig några svackor, vi bara skulle upp. Men det är klart, ett kval är alltid ett kval, säger Mattfolk som ingick i tränarstaben.
Den första säsongen tillbaka i division 2 gav tecken på vad som komma skulle. Serienykomlingen EIF placerade sig på en fjärde plats.
Kval och avancemang
Säsongen 2013 skulle Mattfolk fungera som assisterande tränare tillsammans med Mike Keeney. Det gick inte som tänkt, då Keeney lämnade EIF i mars. Vilket innebar att Mattfolk och Sampsa Timoska blev nya tränare.
– Visst, det hade alltid funnits i tankarna att bli tränare. Jag fick en chans att ta över representationslaget och tog den, säger Mattfolk.
En nära på perfekt debutsäsong för Mattfolk och Timoska kom ändå att sluta i besvikelse. FC Jazz var för svåra i kvalet och EIF stannade i division 2.
– Det var tungt, inte kan man säga annat. Men samtidigt var det en nyttig erfarenhet inför kvalet i fjol.
Vintern gick och i Ekenäs förberedde man sig inför säsongen 2014, ett år som slutligen kom att bli historiskt.
– Kvalet var hela tiden var det stora målet. Det kändes också realistiskt, men samtidigt hade vi lärt oss att allt kan hända i de avgörande matcherna.
Säsongen kom att bli en enda lång väntan, då EIF ledde serien från början till slut. En väntan som kulminerade den 18 oktober 2014 på Bollplan i Helsingfors. EIF besegrade Atlantis med 3–1 och totalt med 6–4, laget var klart för division 1.
– Vi hade en stark trupp och gjorde en bra säsong. Avancemanget, glädjen, fansen och gamla gubbar som fällde glädjetårar, det kommer jag aldrig att glömma, säger Mattfolk.
Som väntat
EIF inledde sin division 1–säsong med att spela oavgjort mot Vasa IFK. Efter det har säsongen varit en aning upp och ner. Mattfolk berättar ändå att serien är som han förväntade sig.
– Det är en serie bestående av bra lag och spelare. Varje match är en kamp i 90 minuter, precis som jag förväntade mig.
Skillnaden mellan division 1 för tio år sedan då Mattfolk spelade och i dag är inte stor.
– Nej, det tror jag inte. Också då var nivån klart högre än division 2 och spelarna bra.
Målet med årets säsong är att etablera sig i division 1. Något som känns realistiskt, Mattfolk tror också att laget slutar på en sjunde plats.
Då EIF spelat sina hemmamatcher i år, har man gjort det inför välfyllda läktare.
– Det är roligt att vi lockar publik. Men samtidigt önskar jag ännu mera åskådare, speciellt nu i semestertider. Mera publik betyder bättre stämning för alla, säger Mattfolk.
På samma gång påpekar han att publiken måste vänja sig vid den nya nivån.
– Det står inte längre 4–1 på tavlan efter varje hemmamatch, nu är det spännande till sista visslingen.
Tränarkarriär
Jens Mattfolk har gått Uefas B–tränarkurs, till hösten tänker han gå A–kursen.
– Det har alltid känts självklart att bli tränare, eftersom jag ville fortsätta med fotboll efter spelarkarriären. Tränarkarriären började fortare än jag tänkt mig men kanske det var en fördel, jag hann aldrig tappa kontakten med spelet.
Jens Mattfolk är vid 34 år en av de yngre tränarna i serien. Med andra ord kan han ha en lång karriär framför sig.
– Jag har utvecklats mycket under de senaste säsongerna men jag är ännu ung och kan bli bättre på allt. Tränarrollen kan jag se mig ha länge, inte nödvändigtvis bara i Ekenäs.