Smutsigt spel då Källman lämnade landslaget
Det var inte bara många återbud som fick Mikael Källman att plötsligt tacka för sig som landslagstränare.
Det var inte bara många återbud som fick Mikael Källman att plötsligt tacka för sig som landslagstränare. Processen som ledde till att Kaj Kekki är ny tränare innehöll snabba vändningar, dramatik, jävighet och en Källman som fördes bakom ljuset.
Mikael Källman var inte redo att kliva åt sidan som landslagstränare. Men förbundets agerande fick honom att inse att han inte var önskvärd på tränarposten.
– I princip ville jag fortsätta, säger Källman.
Att matcherna mot Tyskland och Spanien blev hans sista i landslaget beror delvis på att det var så många spelare som lämnade återbud och att Cocks som förening varit mindre samarbetsvillig.
– Men det finns en hel del andra orsaker. Det är saker som inte har gått till som de borde ha gått till, säger Källman.
Källman gick på kort tid från att vara förbundets klara förstakandidat till att inte längre vara ett alternativ.
HBL har talat med flera nyckelpersoner inom handbollen med insyn i förbundets verksamheten och processen då man valde ny tränare. Bilden som målas upp kring beslutet och processen att inte förlänga kontraktet med Källman och ersätta honom med Kaj Kekki är minst sagt märklig.
I början av året tog Handbollförbundets ordförande Jari Henttonen kontakt med landslagstränaren Källman. Henttonen ville "diskutera en förlängning" av Källmans kontrakt. Källman välkomnade diskussionöppningen och han hade intresse av att fortsätta leda landslaget.
Henttonen hade fått fullmakt av förbundsstyrelsen att inleda en kartläggning om att förlänga kontraktet med Källman och samtidigt se om det fanns andra potentiella kandidater. Vid det här skedet var Källman Henttonens – och förbundets – klara förstaval och det enda reella alternativet.
Ungefär vid samma tid hörde Cocks av sig till Källman om undrade om han var intresserad av att ta över laget. I Riihimäki var man intresserade av att ersätta Kekki med Källman. Källman tackade nej till Cocks och kommer att träna Atlas kommande säsonger.
Han väntade på att förbundet skulle ta kontakt om fortsatta förhandlingar. Då han inte hörde något av Henttonen tog han själv kontakt och frågade vad läget med förhandlingarna var. Svaret var undvikande och vagt och Källman fick vänta på ytterligare information av förbundet.
I slutet av mars reste Henttonen till Karis för att träffa Källman. Beskedet var klart:
– Du är Finlands klart bästa tränare, men ...
Problemet var, enligt Henttonen och förbundet, att Källman försummat en del uppgifter han haft vid sidan om att leda själva laget. Källman hade inte deltagit tillräckligt aktivt i Olympiska kommitténs gemensamma verksamhet för bollsporterna och att han inte varit tillräckligt aktiv med juniorlandslagen. Den åsikten har Henttonen uttryckt i flera sammanhang då han talat om Källman.
Källman hade velat delta i OK:s bollsportverksamhet men hann aldrig göra det innan handbollen förlorade sin rätt att delta i mötena och arbetsgrupperna och blev av med OK:s understöd då Handbollförbundet inte hade någon träningschef.
Källman hade också meddelat juniorlandslagen att han står till deras förfogande och sagt att han väntar på att lagen tar kontakt med honom.
Henttonen skulle sondera terrängen men inte skriva kontrakt med landslagstränaren. Efter det var det ledningsgruppen med Henttonen, verksamhetsledaren Päivi Mitrunen plus viceordförande Petri Heino och styrelsemedlemmen Håkan Nordström som skulle förbereda valet av ny tränare innan förbundsstyrelsen tog det slutliga beslutet.
Men Henttonen gjorde mer än att bara sköta de inledande förhandlingarna.
Redan i februari hade han talat om att byta ut Källman mot Kekki och han hade börjat förberedelserna för att göra det.
Veckorna efter träffen i Karis var kontakten mellan förbundet och Källman sporadisk och informationen vag. Källman fick några veckor efter mötet med Henttonen en kallelse till Böle för en träff med ledningsgruppen. Vad mötet skulle handla om eller i vilket skede av processen att förlänga kontraktet eller diskutera olika alternativ man befann sig i hade den dåvarande landslagstränaren ingen aning om.
Källman träffade ledningsgruppen, svarade på deras frågor och åkte hem ovetande om vad för roll mötet hade eller hur processen skulle fortskrida.
Kekki var också kallad till ett motsvarande möte. Men till skillnad från Källman var Cockstränaren välförberedd och kände till mötets syfte. Han höll en lång och utförlig powerpointpresentation där han gick igenom konkreta planer för hur han skulle leda landslaget kommande säsonger.
Senast vid det här skedet stod det klart att Kekki var Henttonens val till ny tränare. Att få Petri Heino att stå bakom Kekki var inte svårt då Heino är Kekkis chef och vän. Att han inte jävade sig i processen är märkligt. Nordström övertygades av Kekkis presentation och också Mitrunen lutade mot Kekki.
Att Kekki gjorde ett bättre intryck på de fyra är rätt självklart medan Källmans agerande måste ha uppfattats som något märkligt då han inte ens visste varför han träffade kvartetten.
Hur stor roll Källmans insats under sin träff med gruppen spelade är svårt att säga. Det mesta tyder på att mötet var ett spel för kulisserna och att Kekki redan vid det här skedet var det klart starkaste alternativtet för Henttonen & Co.
Då Källman insåg hur förbundet agerat och vad som höll på att hända drog han sina egna slutsatser och valde att meddela förbundet att han inte fortsätter i landslaget. I offentligheten hette det att han slutade då så många spelare tackat nej till kvalmatcherna. Men det var bara en del av sanningen.
Efter att Källman tackat för sig var det enkelt för förbundet att presentera Kekki som ny tränare. Styrelsen behövde aldrig ens ta ställning till ledningsgruppens förslag då det bara fanns ett namn kvar.
Källman fick under sin tid som landslagstränare uppleva förbundets ansträngda ekonomi. Spelarna kom på träning då deras civila arbete tillät det, alla kunde inte alltid delta i lägren och själv tog han flera dagar obetald tjänstledighet från jobbet upprepade gånger och nöjde sig med att lyfta dagtraktamenten från förbundet då han reste med landslaget.
Till bortamatcherna var det inte alls ovanligt att Källman fick nöja sig med att få med bara 14 spelare på grund av ekonomiska orsaker och någon läkare hade man inte med sig på utlandsresorna.
För Kekki är läget bättre. Landslaget kommer att ha bättre ekonomiska förutsättningar, assisterande tränare och utökad verksamhet.
– Något dylikt har jag aldrig fått under min tid. Men jag är mycket glad att det är så för kommande landslag.
Hur mycket Jari Viita, bakgrundskraften i Cocks och i förbundets stora sponsor Viita-Yhtiöt, har med sina fingrar i spelet är oklart. Enligt Henttonen är Viitas del av landslagets finansiering rätt liten.
Det är ingen hemlighet att Riihimäkiklubben ryckt i en del landslagsspelare och försökt locka dem till Riihimäki. Bröderna Andreas och Nico Rönnberg har nappat på anbudet precis som Robin Sjöman. Åtminstone tre nuvarande landslagsspelare har tackat nej.
Det finns ett intresse och en vilja att locka över så många landslagsspelare som möjligt till Cocks och göra dem till halvtidsproffs. Då kunde en stor del av landslaget delta i internationella klubbturneringar och vara samlat hela tiden.
Henttonen förnekar kategoriskt att det finns en Cocks-koppling i processen då man bytte ut Källman mot Kekki.
Att Cocks var intresserat av Källman tjänster och att förbundet ändrade åsikt vid samma tidpunkt som Källman tackat nej till att bli tränare i Riihimäki lär ändå inte bara vara ett sammanträffande.
– Det vill jag poängtera att absolut inte stämmer, säger Henttonen bestämt.
Källman, som avslutade sin tid som landslagstränare med matcherna mot Tyskland och Spanien för en dryg vecka sedan, är fåordig om händelseförloppet och processen.
– Till allt det här säger jag: Ingen kommentar.