Viktiga frågor för kyrka och idrott
Många målsättningar är de samma för kyrkan och idrotten. Också utmaningarna påminner om varandra.
Ungdomens kyrkodagar arrangerades i Lärkkulla under helgen och inte minst fredagens seminarium om motion, idrott och kyrka var emotsett. I ett fullsatt auditorium samlades nu uppskattningsvis 200 deltagare för att diskutera bland annat samarbetet mellan församlingar och föreningar.
– Vad vi kan ge varandra? Egen idrottsverksamhet inom församlingar är en väg att gå, men jag tror kanske att ett samarbete med föreningarna är det många hellre vill ha, sade biskopen Björn Vikström som ledde ordet.
Förutom panelmedlemmarna aktiverades också publiken och den fick ta ställning till en rad frågor. Där fanns allt från ”skall församlingarna ha en egen idrottsverksamhet?” och ”borde församlingarna undvika alla tävlingar i sin verksamhet?” till ”från vilken ålder tar tävlingsverksamheten över och konkurrensen släpps fri?”.
Kvällens största jubel väckte dock något helt annat. Gitarristen och Youtube-fenomenet Conny Berghäll från Ingå drog ned stående ovationer efter egna låten Revolution.
Församling i rörelse
Seminariet var en del av det nationella projektet Församling i rörelse. Det som man nu bland annat diskuterade var utslagningen inom idrott och attityderna där.
– En utredning visar att inemot 30 procent av unga och barn har upplevt att de blivit mobbade inom idrotten. Det kommer vi att jobba med, för idrott är ju något som skall vara rolig. Det som också krävs är att vi kan ha en verksamhet som tillåter motionsidrott, sade Christel Raunio, generalsekreterare för Finlands Svenska Idrott.
Mobbningen kan också ta sig många former. Att hantera den är dock sällan enkelt.
– I en match som jag dömde med småflickor kom plötsligt en flicka fram och sade ”Se hur det andra lagets spelare retar vår målvakt”. Hon hade släppt in fem busenkla mål och stod nu och grät, medan några av motståndarelagets spelare retade henne. Då får man nog litet fundera hur man skall reda ut situationen, sade Tonja Paavola, elitdomare i fotboll och ungdomsledare inom Matteus församling.
Evigt problem
Ett evigt problem inom framför allt lagidrotten är just kombinationen av de som vill satsa och de som bara vill vara med för motionens skull. Att få ihop två lag kan vara en omöjlig uppgift, men det är inte heller enkelt att ta tillvara allas intressen.
– Jag började själv spela handboll för att få en hobby och höll på sju år med det. Men efter hand blev kraven på träningarna allt större och de var också de som satsade som fick mest med speltid. Jag förstår det i och för sig, men det betydde att många spelare lämnade laget efter hand och jag var en av dem.
– Samtidigt var det förstås synd att inte vara med i ett lag och dela den glädje och sorg som finns där, sade Ina Laakso, tidigare handbollsspelare i Borgå Akilles och numera studerande i teologi.
Alla skall få plats
På plats fanns också Ville Turkka, verksamhetsledare på Icehearts Finland, som sedan 1996 bedriver förebyggande barnskyddsarbete med hjälp av lagidrott. Arbetet har gett goda resultat då man startat ishockeylag för barn som vuxit upp i svåra förhållanden.
– Det här var för de barn som inte hade några alternativ alls och de idrottsliga resultaten var verkligen inte i fokus. Med vårt första lag förlorade vi nästan alla matcher, men det var inte det som var det viktiga. Ytterst få slutade trots det, sade Turkka.
Verksamheten har också vuxit. I dag har man redan över tjugo lag och bland annat ett på svenska, samt det första för bara flickor.
– Uttrycket att se dem som inte blivit sedda, passar bra in på detta, sade Turkka.
Gå vidare
Samtidigt handlar idrotten också om topparna. Conny Karlsson var kulstötare i världsklass då en sjukdom tvingade honom avbryta karriären som 32-åring.
– Det är klart att det kändes svårt, men samtidigt skulle det säkert ha varit ännu tuffare om det skett tidigare. Nu hade jag ändå hunnit vara med om en hel del, säger Karlsson.
Ekenäsbon Karlsson representerade Finland med framgång i bland annat VM. Samtidigt fick han en bild av den press och de förväntningar som sätts på toppidrottarna – både av publiken, men kanske framför allt av media.
– Det gick överstyr där ibland. Själv kom jag förhållandevis enkelt undan i det avseendet, men det berodde också på att jag hade turen – eller oturen – att vara med då när Finland hade många toppnamn i kula. Det gjorde att pressen blev lite mindre, sade Conny Karlsson,