Skyndar långsamt i ny förening
Häcklöparen Cecilia Sandell är mitt uppe i sin andra skadedrabbade säsong i rad, men håller huvudet högt och bygger för framtiden.
Det var i höstas som Ekenästjejen Cecilia Sandell övergick från hemmaföreningen IF Raseborg till storklubben Helsingfors IFK. Ett byte som hon nu vet var ett bra sådant.
– Träningsmöjligheterna är mycket bättre i HIFK, och vi har också en jättebra sammanhållning, säger Sandell.
På sommaren tränar hon mest i Ekenäs eller i Hangö, men på vintern åkte hon två gånger i veckan till Helsingfors.
– Två gånger per vecka till Helsingfors blir ganska tungt, så det är skönt att kunna träna hemma också.
I HIFK har Sandell också plockat sina första medaljer från stafett-FM, då hon med sina tre lagkamrater tog hem guldet på 4x100 meter och 4x100 m häck för 19-åringar.
Det är en av få ljusglimtar i Sandells säsong så här långt. I början av sommaren fick hon läkarbesked om att hon har mykoplasma, så sommarens tävlande har gått på sparlåga. Bara två individuella starter har det blivit på 100 meter häck, trots att hon gärna hade gjort fler.
– Mykoplasma är inte roligt alls. Det går inte att göra några längre drag på träningarna och det hjälper inte alls att jag har astma också.
– Men jag siktar på att tävla mera på hösten.
Går vidare
Sandell har inte haft turen med sig de senaste 18 månaderna. På vintern för ett och halvt år sedan hade hon också mykoplasma, och när hon äntligen kom i gång i fjol somras märkte hon känningar i ryggen.
– Förra säsongen förstördes helt av belastningsskadan i ryggen. Det var totalt stopp i fem månader, jag fick inte ens jogga. Allting tär på ryggen.
Med förra säsongen avbruten och den pågående säsongen på halvmaskin har resultaten inte gått framåt med den fart som Sandell kanske hade hoppats på. Men trots mykoplasman satte hon i säsongens första tävling nytt personbästa på 100 m häck, 14,15.
– Det är inte en bra tid, tycker Sandell.
Hon är en utpräglad tävlingsmänniska, och även om det går att peka på tiden som medelmåttig i internationell jämförelse, är hon nionde i årets inhemska statistik. Av de åtta som har löpt snabbare är alla utom två minst tre år äldre, och det som de flesta av dem har gemensamt är att de klarat det som Cecilia Sandell vill klara i år.
– Målet för säsongen är att klara mig så nära 13,70 som möjligt, men det blir efter FM-tävlingarna.
19-åringarnas FM går i Vittis den 9 och 10 augusti. Sandell funderade också på Kalevaspelen, men beslöt sig för att stå över.
– Jag tycker inte det är någon vits att fara dit bara för att vara med. Hellre tävlar jag mer i slutet av sommaren och början av hösten.
Att Sandell över huvud taget engagerar sig i friidrotten i dag beror på Stafettkarnevalen. Då hon var 12 år gammal deltog hon i karnevalen på Olympiastadion.
– Vi klarade oss bra där och hade jätteroligt, och då tänkte jag att det här vill jag göra hela tiden.
Stafettkarnevalen var länge en del av hennes kalender, senast i fjol då hon med tre skolkamrater för Ekenäs Gymnasium krossade karnevalsrekordet på 4x100 meter för andra stadiet. I högstadiet var hon med och tog tre raka segrar på samma distans.
Rekordkrossen från 2013 hade kunnat gå ännu bättre, minns hon.
– Vi skulle ha fått bort ännu en sekund, nja inte en sekund men mycket om vi hade övat på våra växlingar. Jag menar, vi tränade inte just alls, medan Vörå tränar hela våren.
Så länge orken finns
Förutom löpning har Sandell en bakgrund som handbollspelare, gymnast och discodansare. Trots två skadedrabbade säsonger finns intresset för löpningen kvar.
– Jag håller på med det jag gör så länge det är roligt, och så länge det går bra. Tävlingsinstinkten finns där, hela tiden.
Ännu i år vill hon hinna med lopp både med och utan häckar, och nästa år blir det full träning bara kroppen tillåter.
Utanför friidrotten hinner hon inte med mycket, utöver sina vänner. Sommarjobbet på en restaurang tar mycket av tiden, också av träningstiden. Sandell blev student i våras, men studielivet kallar inte riktigt ännu.
– Jag har funderat på polis, men det blir inte nu. Jag vet inte, det känns inte vettigt att åka och studera innan du vet vad du vill.
I stället för studier blir det träning hela hösten. Om det inte var för idrotten skulle hon resa runt i Sydamerika eller Asien, men efter två sämre säsonger är det dags att kämpa sig tillbaka.