Planenlig hobby sedan 60-talet
Alf "Affe" Lindholm har sysslat med mycket i sina dagar, men en sak som består efter många år är modellplanen och tävlandet med dessa.
Affe Lindholm och modellflygen har en lång, lång gemensam historia. Det var 1959 som han i fjortonårsåldern började bygga flygplansmodeller, tack vare bland annat entusiasten "Klipp-Kalle" Lindblad. Då ordnades kurser och tävlingar av föreningen EAK (Ekenäs Amatörklubb), och det var där Lindholm lärde sig bygga planen, utan genvägar.
– Man lärde sig av sina misstag. Nog märker man sen om inte planet lyfter, konstaterar Lindholm.
På den tiden byggdes alla plan av den som flög med dem, till skillnad från i dag.
– Då fick du inte tävla med ett plan som nån annan hade byggt. I dag är det bra om hälften av planen är egenbyggda, många kör på ryska eller ukrainska färdiga byggsatser.
Lindholm bygger sina flygplan själv. Det har han gjort sedan han började för 55 år sedan, även om han höll en nästan tjugoårig paus på sjuttio- och åttiotalen. Då satsade han och frun Maj-Britt på en bilsportskarriär, men då den var över hittade han tillbaka till planen.
– Jag hittade en halvfärdig byggsats i källaren 1988. Jag började fixa på den och sedan dess har jag hållit på.
Flygen bygger han av fjäderlätt balsaträ, och meningen är att få så lätta plan som möjligt.
– Det är en sport där du jagar sekunder, och vikten är en stor del av det. Det jag flyger med nu är ungefär 1,6 kg, idealvikten 1,5 kanske. Ett plan har jag byggt som väger under kilogrammet, berättar Lindholm.
Olika typer
Det finns modellflyg och så finns det modellflyg. Många tänker säkert på radiostyrda plan när de hör modellflyg men det som Lindholm bygger och tävlar med är mer ursprungligt än det.
– Då jag började handlade det först om friflyg, segelplan som dras upp med en lina och sen låter det sväva. Sedan övergick jag till D2-klassen, vilket också är segelplan men med tio sekunder motortid och en maxgräns på flygtiden.
D2 inföll åren 64–66. Efter ett tag ebbade flygandet ut, men i slutet av 80-talet återkom flygplanen till Lindholms liv. 1995 började han tävla i en ny klass, inom de så kallade linstyrda plangrenarna.
Jim Walker startade på 30-talet klasserna F2A, F2B, F2C, F2D, olika grenar med olika syfte och mål. Lindholm tävlar i F2B, "stunt"-klassen, vilket innebär att alla flyger ett program i tre omgångar och den med flest domarpoäng vinner. Här finns samma tendenser som i backhoppning, enligt Lindholm.
– Det är inte alltid bara skicklighet som vinner guld, det är också namnet. Så är det i de flesta domarsporter. Lite som med Nykänen.
Stuntklassen har alltid, precis alltid, samma program. Den som får bäst poäng av domarkollegiet vinner. Väldigt förenklat går det ut på att du har ett plan som du med hjälp av två vid vingen fästa linor och ett handtag kan förändra höjden och riktningen på planet, som du försöker få att göra åttor, trianglar och loopar i höga hastigheter.
FM-brons från hobby
Lindholm har aldrig till sitt förtret vunnit FM-guld, men prishyllan hemma i vardagsrummet bågnar av pokaler för det. Största prestationen var FM-bronset 1999, men en mängd deltävlingsvinster har han samlat på sig under åren.
Även om han tävlat med sina plan största delen av de senaste femtio åren, är det ännu en hobby för Lindholm.
– Det är en hobby som alla andra, förutom att det finns mästerskap på olika nivåer.
En hobby som innebär att han flyger på sommaren och bygger på vintern. Hur många plan han byggt genom åren är svårt att säga men just nu huserar ett tjugotal plan i det Lindholmska residenset.
Enligt Lindholm har sporten aldrig varit stor i Finland, i motsats till i Östeuropa och USA.
– Vi har alla tider varit mellan 10 och 20 ungefär och tävlat. Det har liksom inte blivit en folksport.
Tillväxten är tryggad genom 4H-verksamheten i Kuopio, vilket kan behövas då många av det gamla gardet redan avslutat sina flygarkarriärer. Det finns en gräns för hur gammal "piloterna" kan vara, då planen går runt i minst 80 km/h.
Och så småningom kanske även Ekenäs sista linflygare Affe Lindholm börjar trappa ner.
– Det har de senaste två åren blivit så lite flyget att jag inte ens borde säga det. Som bäst blev det i medeltal 400 starter om året. Nu har det varit 50-100.
Än har han dock orken kvar. Den pågående säsongens sista FM-deltävling, av tre sammanlagt, går i Nummela i augusti. Men det blir knappast Lindholms sista.