Onni-Pekka får VR att se rött
Onnibus är busstrafikens Norwegian. Modernt, bekvämt och billigt. Lågprisbolaget transporterade två miljoner passagerare i fjol och växer nu så det knakar. Näst i tur kan vara järnvägstrafiken.
Samtidigt som VR offentliggjorde sitt sparprogram som kan kosta 570 jobb berättade vd Pekka Möttö, 47, att Onnibus beställt tretton nya dubbeldäckare med plats för 89 passagerare.
– Vi kör på! Marknaderna är begränsade, men vi har inga gränser. När spårtrafiken avregleras står vi beredda!
VR som redan nu ser hur passagerarströmmarna styr mot Kampens busstation i stället för Järnvägsstationen kan få smaka mera besk medicin. För ändamålet har Onnibus.com ett dotterbolag i bakfickan: Onnirail.
Men än så länge koncentrerar sig bolaget på att köra Helsingfors - S:t Michel – Helsingfors för 16,00 eur samtidigt som VR vill ha 98,30 för samma resa. Helsingfors – Åbo kan man för det mesta åka för en femma, ibland för tre euro. Priserna dikteras av efterfrågan. När resan ligger längre i framtiden och det finns gott om platser kommer man kanske i väg för tre euro. Sedan stiger priset till sju, tolv, femton.
– När priset är lämpligt fylls också bussarna, vet Möttö.
Inte råd med förluster
Efter Onnibus genomslag sommaren 2014 har det riktats ständiga misstankar mot bolaget för att man avsiktligt gör förlust för att tvinga omkull konkurrenterna.
– Vi har inte råd att köra en enda linje med förlust. Vi kan inte trafikera olönsamma rutter, intygar Möttö.
Konceptet är att etablera sig på de passagerarstarka linjerna i takt med att fjärrtrafiken stegvis avregleras. Avregleringen, det vill säga vissa bolags ensamrätt till vissa linjer, inleddes för ett år sedan och 2019 har de sista hindren för fri konkurrens avskaffats.
– Innan vi dök upp fanns det ingen konkurrens inom fjärrtrafiken. Det fanns monopolbolag på landsvägen och på järnvägsspåren.
Reaktionerna har varit hätska. De etablerade bussfamiljerna har sett till att Onnibus inte så bara kommit i åtnjutande av terminaltjänster. I Helsingfors fick bolaget börja med att plocka upp passagerarna utanför Kiasma.
– Efter sega förhandlingar fick vi äntligen köra till Kampens busstation.
Möttö tackar i alla fall sin lycka för att branschen i Finland har en viss gentlemannamässighet.
– I Ryssland skulle vi inte mera finnas och bussarna skulle stå utbrunna på depån.
Tusen km per dag
A och O för Onnibus är att fylla sätena till minst femtio procent, ha en så liten administrativ personal som möjligt och se till att varje buss rullar minst tusen kilometer per dag.
– Vi måste få in 1,50 euro per kilometer, illustrerar Möttö affärsfilosofin.
– Vi har tvingat VR att komma med i konkurrensen, men den värsta konkurrenten är privatbilismen. Det är därifrån vi tar våra passagerare. Då måste produkten ha hög kvalitet.
Därför är bussarna utrustade med internet, personlig luftkonditionering, snygga spoltoaletter, etc.
– En tredjedel av våra passagerare säger att de inte över huvud taget hade åkt någonstans om vi inte funnits. Det betyder att vi lockat nya resenärer till kollektivtrafiken.
– Vi räknar med och hoppas på att andra bolag tar upp konkurrensen med privatbilismen, det gynnar oss alla. Ensamma lyckas vi inte med det.
Möttö säger att samarbetsförhandlingarna inom VR är en "skit sak", men att det i ett större perspektiv är en förutsättning för att kollektivtrafiken ska överleva.
– Vi har lyft fram bussen som ett verkligt alternativ till privatbilismen.
Skotsk lottovinst
Pekka Möttö har bussar i blodet. Hans morfar startade en bussfirma redan på 1920-talet, som trafikerade mellan Viborg och Sordavala. Möttö drogs in i familjeföretaget fast han tänkt sig en annan karriär.
Att Onnibus-konceptet blev av tackar han sin nuvarande bolagspartner, diplomingenjör Lauri Helke för. Helke har en bakgrund som planeringschef på VR varifrån han sade upp sig 2011. Helke var full av idéer och lyckades entusiasmera Möttö. Duon började med att 2011 själva sätta sig vid ratten och köra linjen Tammerfors-Björneborg. Det blev en skrällstart för biljettpriset började från tre euro.
Lågprisbussar är inget nytt ute i världen. I Storbritannien hade Megabus redan 2003 gjort succé under ledning av sin skotska grundare Sir Brian Souter. Honom kontaktade Möttö försynt med ett meddelande via firmans kundservice. Risken att Souter skulle reagera var försvinnande liten, men till Möttös häpnade tände den skotska miljonären på alla cylindrar och sköt till tio miljoner euro.
– Att Brian kom med blev en lottovinst för oss. Mer värt än pengarna han bidrog med är hans personliga engagemang.
– Han är precis som jag uppvuxen med bussar. Jag lånade pengar av mamma till min första 15 år gamla buss och han köpte två gamla bussar för faderns arbetslöshetsersättningar, berättar Möttö.
– Vårt gemensamma språk är tekniskt sett engelska, men i själva verket är det kärleken till branschen.