Inga garantier för serum vid ormbett
Om hunden blir biten av en huggorm kan lilla Fidos liv stå på spel. Ibland är ett antiserum den enda lösningen, ett motgift som veterinärerna inte alltid har tillgång till.
VÄSTNYLAND I söndags åkte hjärtat upp i halsgropen på Solveig Shields. Hennes fyraåriga Archie, en energisk west highland white terrier, hade blivit biten i kinden av en huggorm då husse och hund varit ute på en morgonpromenad runt Källviken.
– Jag slogs först av lindrig panik, vart skulle jag vända mig en söndag förmiddag mitt i sommaren? frågar sig Shields.
Kvickt hade hon ringt upp den jourhavande veterinären som, på relativt kort varsel, kunde ta hand om Archie på Ekenäs veterinärmottagning. När matte och hund kom fram till kliniken var den nio kilogram tunga westien illa däran.
– Archie orkade inte mycket, han bara slokade och spydde galla. Veterinären gav hunden smärtlindrande medicin och sköljde honom invärtes.
Att ge hunden serum mot ormens gift kom inte på fråga, eftersom inget serum fanns.
– Jag vill absolut inte klaga på bemötandet, veterinären gjorde vad hon kunde och Archie mår bra i dag. Men om hunden blir biten när man är ute i skärgården en söndag morgon, vad gör man då? Om serum är den enda hjälpen i akuta fall, måste man då hoppas på att hunden överlever en resa till Helsingfors?
Slut på serum för i år
Att en del veterinärstationer inte har serum på lager överraskar inte Ingås kommunalveterinär Karin Dahl.
– Serumet hör inte till standarutrustningen hos en veterinär, det är trots allt ganska sällan det behövs. Det är upp till varje enskild veterinär att införskaffa motgiftet.
Serumet är användbart under bara en säsong och finns i väldigt begränsad mängd.
– Jag brukar se till att jag har av serumet i början av ormsäsongen. Nu kan man inte längre få det, eftersom årets lager tagit slut.
Dahl understryker att serumet i regel inte behövs.
– I undantagsfall kan serumet vara den enda lösningen, men inte närapå alla patienter behöver det. Oberoende situationen är det första hjälpen, alltså vätskebehandling och värkmedicin, som behövs för att hålla i gång kroppsfunktionerna. När läget stabiliserats kan man överväga att använda serum. I vissa fall kan det betyda en resa till huvudstaden.
Skiljer sig från vanlig hälsovård
Shields ifrågasätter varför serumet inte köps in.
– Det är väl kunderna som bestämmer om de är villiga att betala för medicin. Jag förstår inte varför kommunala veterinärer i vår landsända inte skulle ha serum för säkerhets skull.
Att en del veterinärstationer verkar sakna serumet beror på ett flertal faktorer: pris, hållbarhet och framför allt det faktum att varje veterinär svarar för sitt eget medicinförråd, även vikarierande veterinärer.
– Den kommunala veterinärvården skiljer sig från den kommunala hälsovården. Veterinärerna är i princip självständiga näringsidkare, vilket innebär att all lös utrustning och mediciner tillhör den enskilda veterinären. Kommunen står bara för fast utrustning som bör finnas på alla stationer, säger Dahl.
Medicinförrådet varierar veterinärerna emellan, vilket innebär stora oregelbundenheter speciellt om somrarna då sommarvikarier kommer in i bilden.
Undvik kortisontabletter
Om hunden blir ormbiten kan ens första reaktion vara att ge hunden kortisontabletter (vardagligt: kyypakkaus), något Dahl inte rekommenderar.
– Undvik kortison överlag, med ett undantag: om bettet träffar till exempel tungan eller nosen så att svullnaden täpper till luftkanalerna. I sådana fall kan kortisonet vara till nytta.
Dahl säger att det sällan är svårt att upptäcka ormbett på hundar och katter: en tydlig svullnad uppstår snabbt, och djurets beteende förändras. Katter kan dra sig tillbaka, medan hundar brukar bli trötta och illamående.
– Hur djuret reagerar på ormbett är väldigt individuellt, men överlag kan man säga samma sak om djuren som om människor: Ju mindre patient det är fråga om, desto större är riskerna.