Åklagaren vill ha villkorligt för socialarbetare
Sex månader villkorligt för socialarbetaren, åtta månader villkorligt för hennes chef och böter för de övriga nio. Det är statsåklagarens krav i fallet Eerika.
Häradsåklagare Tuire Tamminiemi kräver sex månader villkorligt fängelse för den socialarbetare som hade Eerika på sitt ansvar från hösten 2010 fram till det att hon mördades på morsdagshelgen 2012, och åtta månader dito för hennes chef. De övriga – två socialarbetare, hälsovårdare och läkare – kräver hon bötesstraff för, ett betydande sådant för den skolläkare som i flera sammanhang träffade flickan och noterade både blåmärken och hårbortfallet.
Bland många graverande saker lyfter Tamminiemi fram att samtliga inblandade i så hög grad låtit sina beslut styras av pappans information, samt att ingen av alla professionella på vägen reagerat över fysiska skador på flickan eller på att hon varit så tystlåten. Likaså klandrar Tamminiemi avsaknaden av helhetsbild där mammans idoga kontakter till socialarbetaren ignorerats och de formella barnskyddsanmälningarna om blåmärken, straffutövning på hemgården och andra larm som omgivningen gett lett till ingenting.
– Uppsåtet är uppenbart: den erfarna socialarbetaren måste ha insett sin plikt att skrida till åtgärder och det fanns under Eerikas sista år alla förutsättningar för det. Varje enskild aktör i barnets vårdkedja har haft samma plikt. Men ingenting gjordes.
Beredskap för omplacering
Åklagaren kompas av Eerikas mammas ombud, som även förundrar sig över händelseförloppet under Eerikas sista fredag vid liv. Som en följd av att skolan återigen gjort en anmälan om att flickan bland annat har ett väldigt stort blåmärke på magen beredde socialarbetaren sig på att barnskyddsåtgärder, bland annat genom att kontrollera ifall Meripiha hade lediga platser – vilket de hade. Därefter kallade hon pappan till kontoret igen och biföll hans önskan om att flickan får stanna hemma för att kunna hälsa på Eerikas farmor på mors dag. Polisanmälningen, som man kommit överens om att denna gång bör göras, sköts upp till nästa vecka eftersom polisen enligt socialen ändå inte hade hunnit åtgärda saken innan helgen.
– Hon försökte inte ens höra barnet. Hon har förhållit sig helt passiv och bara låtit sig styras av pappans intressen. Han åkte ju till sin mamma. Eerika gjorde inte det.
Trots att slutpläderingarna pågick hela dagen hann man för de åtalades del i går bara med fyra av de socialarbetare som varit inkopplade på Eerikas fall i olika skeden. De övriga åtalade från hälso- och sjukvården fortsätter med sina slutpläderingar på måndag.
Inte dödsvållande
För socialvårdens del vidkänns den ansvariga socialarbetarens ombud Markku Fredman att hans klient med facit på hand bedömde fel då hon i olika skeden använde sin prövningsrätt. Men det facitet fanns inte tillhands då avgöranden gjordes.
– Hade man då vetat vad vi vet i dag så hade hon med säkerhet agerat annorlunda. Men det här handlar inte om dödsvållande utan om brott mot tjänsteplikt och vår syn är att hon agerat enligt bästa förmåga vid alla tillfällen. Naturligtvis hade det varit ännu bättre om hon haft mer tid att ordna möten och skriva planer men det hade gått ut över andra barn.
Han får stöd av socialchefens ombud Tiina Nysten som avfärdar alla anklagelser för sin klients del.
– Hela det här åtalet bygger på efterklokhet. Flickan blev redan som ettårig, boende hos sin mamma, barnskyddskund. Att hon alls akut omhändertogs från henne 2010 berodde på att mamman inte var i stånd att sköta barnet. Mot den bakgrunden framstod pappan som trovärdig och engagerad. Alla de här människorna har gjort sitt allra bästa och därför ska de här åtalen helt