Anna Jungner-Nordgren leder Svenska kvinnoförbundet
Svenska kvinnoförbundet har valt Anna Jungner-Nordgren till ny ordförande på sitt årsmöte i Helsingfors. Hon efterträder Carola Sundqvist som avgår efter fem år på posten. Anna Jungner-Nordgren
Hur vill du utveckla Svenska kvinnoförbundet?
– Jag vill fortsätta i de goda spår vi har haft. Carola Sundqvist har lotsat förbundet skickligt i många år. Vi ska fortsätta bevaka och vara ettriga, påstridiga och samtidigt tålmodiga. Jämställdhetsarbetet kräver en ständig bevakning och att vi orkar upprepa ett budskap som har varit delvis det samma i över hundra år. Men vi är ihärdiga.
Vad är Svenska kvinnoförbundets viktigaste uppgift?
– Det finns fem olika områden vi måste vara speciellt alerta på: kvinnans euro och pensionsreformen på arbetsmarknaden, 6+6+6-modellen för föräldraledigheter i familjelivet, tillräckliga resurser för arbetet för frihet från våld – inte 0,5 miljoner euro utan 40 miljoner, mångfald – Kvinnoförbundet har breddat verksamheten till att gälla till exempel personer med olika könsidentiteter och papperslösa, och kroppslig integritet och sexualhälsa – med tanke på att två partiledare i Finland tycker att aborträtten borde inskränkas så här har vi nog ett jättejobb att bevaka det.
Vilket är Svenska kvinnoförbundets viktigaste mål?
– Personligen hoppas jag att 6+6+6-modellen att vi skulle få igenom den för det är så mycket den skulle kunna påverka i positiv riktning.
Varför avancerar inte 6+6+6-modellen och hur tänker du sätta fart på den?
– Det har att göra med pengar. I och med det här förlängs ju föräldraledigheten. Det är klart att det kostar pengar. Hittills har jag inte sett hemskt klara siffror. Man borde göra en grundlig uträkning och ta olika faktorer i beaktande för att verkligen se om det är dyrt eller inte. Även om det är det så tycker jag att modellen värd att satsa på. Vi har ingen grundlig plan för hur vi ska gå till väga. Men det är hemskt många av SFP:s kandidater, men också lyckligtvis i andra partier, som talar varmt för det här. Genom samarbete och genom att lyfta upp det här och kräva och vara vid rätt bord i regeringsförhandlingarna kan vi kanske få något slags helhetsperspektiv på hela familjepolitiken.
Hur tänker du lyckas med att göra feminism till en lika het innegrej som i Sverige?
– Jag vet inte. Jag tror att vi är på rätt väg här. Tidigare såg man inte ordet feminism hemskt ofta i pressen, men nu syns det mer och mer. Det är momentum nu, vi måste smida medan järnet är varmt och orka hålla upp det på den politiska agendan. Sen är det vikigt att ta tillbaka ordet. Feminism är inte något som bara vänstern har monopol på också utan det finns en liberal feminism också och det är den rösten som Svenska kvinnoförbundet vill föra.