En vila att träffa andra med adhd-barn
Att hela familjen kan dela upplevelsen är en av många goda sidor med kursen på Högsand, säger Monica som har en dotter med adhd-diagnos.
En annan betydande fördel är att anpassningskursen för familjer med adhd-barn är på svenska, betonar Monica, en av de finlandssvenska föräldrar vars vardag påverkas av adhd.
Det är långt ifrån alltid familjerna får information och stöd på sitt eget modersmål.
– Svenska är min dotters känslospråk. Hon är mycket mera mottaglig när hon kan tala svenska med alla och själv bli förstådd på svenska.
Tyvärr är det inte alltid så lätt att få de svenska kurserna fullsatta. De finska kurserna som Barnavårdsföreningen i Finland ordnar fylls vanligen i ett nafs.
– Det är verkligen synd med tanke på hur mycket stöd, info och vila hela familjen får på de här kurserna, säger Monica.
Det grämer också kursledaren Pia Sjöberg och psykologen Nina Mahlberg att det kan vara så svårt att samla tillräckligt med svenskspråkiga familjer.
Behov torde finnas eftersom det också finns många barn med adhd-diagnos som har svenska som modersmål.
– Och hit kan familjerna komma från hela landet, säger Pia Sjöberg.
Brett kunnande
I den kurs som pågår i Högsand i Lappvik just nu är familjerna fem till antalet, men de kunde vara åtta.
Kursen, som finansieras av Folkpensionsanstalten, omfattar två perioder på fem dygn med fullt uppehälle, program och info.
På föräldrarna ankommer att ordna ledigt från sina jobb, men övriga kostnader är täckta. De kan också söka om rehabiliteringsstöd.
Barnavårdsföreningen ställer upp med ett omfattande multiprofessionellt team: Läkare, psykolog, sjukskötare, lärare, ergoterapeut, fysioterapeut och musikterapeut samt mångkunniga barnledare.
– Det är verkligen ett brett kunnande vi får ta emot. Och dessutom får man det otroligt viktiga referensstödet av andra familjer. Här kan man tala om allting och vara säker på att de andra förstår, säger Monica.
Känna oro
Vardagen med ett adhd-barn kan nämligen vara ganska tröttande ibland, inte minst på grund av oron man som förälder känner för barnet – "stjärnbarnet" som de diagnostiserade barnen kallas på kursen.
Stjärnbarnen är orsaken till kursen, men trots det blir de inte utpekade då programmet också riktar sig till övriga familjemedlemmar.
Också det känns väldigt bra, säger Monica. Alla i familjen får ut en massa av kursen – och samtidigt är den en gemensam upplevelse.
Familjerna har gemensamt vardagsrum och kök där de kan träffas och samtala också utanför det ordnade programmet. Vill man vara för sig själv en stund är det bara att dra sig tillbaka till sovrummen.
Samhörighet
Om kurserna kräver en hel del av arrangören så har också familjerna en del byråkrati att ta sig an. De behöver till exempel läkarintyg för att kunna göra FPA-ansökan.
Men väl framme på Högsand är det bara att pusta ut.
– Det här är samtidigt som semester för oss, en semester med innehåll. Vi behöver inte spänna oss och fundera på vad allt som kan inträffa. Ingen tittar snett på oss. Alla som är här – både familjerna och personalen – känner till adhd. Man känner sig trygg.
De vuxna kan delta i program med andra föräldrar och stjärnbarnen har egna grupper med program och kamratstöd.
Därtill uppmärksammar man den tredje gruppen, syskonen, som ibland kan ha en tuff sits i familjen.
Diagnos kan vara lättnad
Bokstavskombinationen adhd används i dag ganska lättvindigt till exempel om aktiva och rastlösa barn. Men för en adhd-diagnos krävs en hel del utredningar.
– Folk förstår inte att adhd är en verklig neuropsykiatrisk diagnos, säger Pia Sjöblom.
När man misstänker adhd och barnet väl får en diagnos kan det vara en lättnad.
– För mig personligen var det en lättnad. Jag visste att vår dotter har lättare att få det stöd hon behöver om det finns en diagnos, säger Monica.
Det är vanligt att utredningarna börjar när barnet är i dagvårdsåldern.
Det finns också en gråzon med barn som har en del drag som för tankarna till adhd, till exempel överaktivitet.
– Speciellt med småbarn är det svårt att säga då många är på gränsen till överaktiva. Men i skolan märks symtomen bland annat genom att barnen inte slutför sina uppgifter och har svårt att koncentrera sig. Ibland kan man få kämpa länge för att få en diagnos, det är en lång process, men numera går det i varje fall smidigare än förr.
Det finns helt enkelt mera kunskap, säger Nina Mahlberg som är psykolog på adhd-centret som Barnavårdsföreningen upprätthåller i Helsingfors.