Lindén vill se modern vårdorganisation
Tvärs över bordet i Aki Lindénstjänsterum i förvaltningsbyggnaden på Stenbäcksgatan i Helsingfors rinner en lång remsa hoptejpade A4:or. Lindén har klippt och klistrat för att åskådliggöra den nuvarande organisationen för sjukvårdsdistriktets styrelse.
Inom kort ska HNS-organisationen på något sätt anpassas till kraven i vårdreformen och bli en del av det stora södra vårddistriktet.
Inte för att det är Lindén, eller ens organisationen han leder, som har ensam beslutanderätt i den saken.
– I kommunerna är man rädd för att HNS ska styra hela processen och bestämma allt. Så ska det inte vara. Det ska inte heller bara vara de enskilda kommunernas hälso- och socialledare som bygger upp det nya, utan politikerna ska vara med. Det skulle ändå vara dumt att inte ta tillvara den kunskap som redan finns i samkommunen. Vi kan det här med att organisera förvaltning och specialistvård över 24 kommuner, säger han.
Divisioner över hela Nyland
Själv laborerar Lindén med två modeller för hur vården i söder kunde ordnas efter 2017 när reformen ska träda i kraft. För att illustrera plockar han fram pennan. Snabbt växer fyrkanter och siffror fram på pappret. Lindén tänker sig fyra olika områden som tillsammans kan ha ansvar för att producera tjänsterna inom det stora vårddistriktet. Fyrkanterna motsvarar geografiska områden: Päijät-Häme, södra Karelen, Kymmenedalen och Nyland.
Sedan ritar han upp Nylandsbiten och på den skissen finns inte längre några enskilda kommuner som styr över sin tandvård eller jour. Här finns olika divisioner som sträcker sig från
Hangö i väst till Lappträsk i öst. I området bor närmare 1,2 miljoner potentiella patienter och respektive division sköter tandvården, jourverksamheten, diagnostiken, vården av barn och unga, psykvården med mera för alla i hela området.
– Men kommunerna, som äger hela organisationen, kan ju tänka annorlunda, säger Lindén och plockar fram modell B, den han själv ser som ett konservativt sätt att tänka. I den sköter de enskilda städerna själva en del av primärvården, medan bitar som tandvård, specialistvården vid Helsingfors universitets centralsjukhus, diagnostik, krävande socialtjänster och logistik tas omhand av enheter som servar alla kommuner.
– Vi har ju redan affärsverket HUS-lab som fungerar på det här sättet, säger han.
Jourandet kostar
I B-modellen bildar Raseborg och andra västnyländska kommuner en enhet, precis som ett antal kommuner i mellersta Nyland bildar en och kommuner i östra Nyland en annan. Helsingfors, Esbo och Vanda är självständiga områden.
Ute i kommunerna är folk oroade över att beslutanderätten i vårdärenden försvinner för små kommuner.
Blir det så?
– Ja, det är helt sant. Det blir annorlunda att bestämma om ärenden gemensamt än när små kommuner kan fatta enskilda beslut.
Debatten om förlossningsavdelningarnas vara eller icke vara har länge gått het i hela Nyland, såväl i Ekenäs, som i Borgå och Helsingfors.
Hur ser framtiden ut för Barnmorskeinstitutet i Helsingfors?
– Det fortsätter att finnas. Alla tre förlossningssjukhus – Kvinnokliniken, Barnmorskeinstitutet och Jorv – behövs, men om fyra år tror jag inte att man längre föder barn på sjukhusen i Lojo och Borgå. Beslutet är inte mitt, men så tror jag.
Enligt Lindén ligger orsaken i dyr jourverksamhet.
– Tanken var att centralisera jourandet och då höjde man läkarnas jourtillägg så att de nu får tre gånger högre lön under natten än dagtid. Nu har man ändå inte centraliserat jourverksamheten och det blir mycket dyrt. Det kommer att drabba förlossningsverksamheten och annan jourverksamhet på små sjukhus.
Hur ser du på framtiden för Västra Nylands sjukhus?
– Det kan inte vara ett stort sjukhus, men det behövs absolut ett litet och välutrustat sjukhus i Raseborg. Från nästan ingen ort i Finland har man längre till sitt närmaste centralsjukhus än från Hangö. Västra Nylands sjukhus behövs.
Lindén tror på en personalstyrka på maximalt 200 personer, av vilka 25–30 är läkare, och säger att Västra Nylands sjukhus dessutom borde ha en egen neurolog och åtminstone en halvtidstjänst för en ögonläkare och en öronspecialist.
Vilken läkarkompetens ska jouren på polikliniken ha?
– Med 43 000 invånare i regionen är det helt omöjligt att ordna en jour med alla de specialistläkare som skulle krävas. De skulle inte ha tillräckligt med jobb dagtid.
Är jouren alltså hotad?
– Vi har en ny specialitet i läkarutbildningen – akutläkarna – och i framtiden kan man tänka att man alltid har en akutläkare på plats med en invärtesläkare som bakjour. Då går det.
Vårdreformen bygger bland annat på att slå samman social- och hälsovården.
Men kommer vi verkligen att få all service vid samma lucka i framtiden?
– Det där är en slogan. Säkert får man mer service på ett och samma ställe än förr, men många tjänster är så specialiserade att det skulle behövas en massa specialister för att det här skulle fungera överallt. Vill man erbjuda tjänster vid samma lucka måste man centralisera. Det ger patienter längre väg till vården och sådant gör folk oroliga så det är kanske bättre att inte ens försöka lova något.