"Reformer hot för medborgarna"
Medborgarnas möjligheter att påverka försvagas av de planerade reformerna, befarar justitieminister Anna-Maja Henriksson (SFP). Hon är bekymrad över demokratins framtid i Finland. – Människor ska uppleva att de kan påverka i sin egen närmiljö och i sin hemkommun.
– Om besluten om vård, skola och omsorg fattas på något helt annat plan än i den egna kommunen kan man börja känna en viss vanmakt. Det har vårt samhälle inte råd med, säger Anna-Maj Henriksson.
Hon efterlyser debatt om vad kommunernas uppgift ska vara i framtiden, vad de lokala beslutsfattarna ska besluta om och vem det i slutändan är som fattar besluten. Hon säger att de pågående reformerna inom vård- och utbildningssektorn nu i allt högre grad flyttar över ansvaret till tjänstemännen.
– Vi gör förändringar som för det mesta motiveras med ekonomiska orsaker, att det behövs bredare axlar. Det kan vara sant till en viss del men samtidigt har vi lite tappat känslan för vilka konsekvenser de stora förändringarna kan ha för demokratin på sikt.
Stort inte alltid vackert
Minister Henriksson påpekar att kommunerna traditionellt har haft en långtgående självbestämmanderätt och inom vissa ramar har fått besluta om både utbildning, vård och omsorg. I många av de planerade reformerna överförs uppgifterna från kommunerna till större enheter där det demokratiska inflytandet enligt Henriksson blir lidande. Vårdreformen är det tydligaste exemplet men
Henriksson uttrycker även oro över reformen av utbildningen på andra stadiet.
– När man centraliserar allt mer så tar man också bort den där entusiasmen och viljan att hitta egna kreativa lösningar ute i våra städer och kommuner som passar just den bygden. Allt ska stöpas i samma form fastän kanske omgivningen är olika. Finland är ett väldigt heterogent land och det har man kanske lite glömt bort.
Hon säger att det finns en risk att man centraliserar för mycket i tron att stor är vackert.
– Vårdreformen är kronjuvelen i det här, och då menar jag inte i positiv bemärkelse. Den är ett exempel på en reform där man har tappat bort demokratiaspekten riktigt ordentligt under resans gång.
Känslig fråga
Henriksson välkomnar grundtanken om en mer jämlik och integrerad vård men framhäver att möjligheten till medborgarinflytande inte uppfylls i det nuvarande reformförslaget. Meningen är att förslaget ska godkännas av riksdagen under vårvintern, men grundlagsutskottet ska också ta ställning till de konstitutionella frågorna i propositionen. Det är ännu oklart huruvida förslaget är grundlagsenligt.
– Det finns de som säger att rätten till likvärdig vård måste stå över medborgarinflytandet. Jag skulle inte sätta dem mot varandra utan vi behöver naturligtvis både och.
Henriksson säger att patienten måste få veta vem som är ansvarig för den vård som ges och att beslutsfattandet om vården behöver ha ett ansikte.
– Till vem ska Elsa i Sideby ringa när hon inte får sin äldreomsorg. Ska hon ringa till produktionsområdet och chefen där eller ska hon ringa till social- och hälsovårdsområdets chef i Åbo eller vem är det hon ska ringa? Och vem är det som bär det slutliga politiska ansvaret? Det behöver alltid finnas ett demokratiskt valt organ med personer som bär det politiska ansvaret.
Henriksson tror att hon inte är den enda som är oroad för demokratins framtid men hittills har ingen velat ta upp kommunernas roll i debatten.
– Det beror på att frågan är så känslig, man vill akta sig för att säga något som kan uppfattas som kritik mot vårdreformen. Fastän vi alla i riksdagen är oroliga för demokratin och hur vi ska engagera väljare så för vi inte den här viktiga diskussionen om hur medborgarna på riktigt ska kunna påverka i framtiden och vad kommunernas roll ska vara.