”Vi måste nå ut till vanligt folk”
På våren byter Leena Harkimo riksdagen mot nya utmaningar. Hon tar för givet att Samlingspartiet får jobba hårt för att vinna tillbaka kontakten med vanliga väljare.
Det var våren 1999 och Leena Harkimo upplevde att det var dags att sadla om. Som vd för Jokerit hade hon utvecklat hockeyklubben till ett underhållningskoncept som omsatte miljoner i en egen arena.
– Jag kände att jag började kunna det där, att jag ville göra något nytt, säger hon.
När Harkimo blev tillfrågad om en riksdagskandidatur tvekade hon inte. Hon hade engagerat sig i kvinnligt företagarskap, utvecklingssamarbete och barn- och ungdomsfrågor förut, så riksdagen kändes lockande. Hon blev invald på första försöket. Men sexton år senare känns det så där igen, att det börjar vara nog.
– Jag ska vara motiverad till tusen för att jobbet ska kännas angeläget. Det finns andra sätt att påverka, och jag börjar närma mig femtiotvå. Det är läge för omväxling, säger hon.
Vad tänker du göra?
– Jag har några idéer, men det finns inget färdigbäddat, inget toppjobb som går och väntar på mig.
När Harkimo var ny i riksdagen fick hon plats i lagutskottet. Där skulle hon se till att Samlingspartiets fingeravtryck syntes i regeringens propositioner – om allt från registrerat partnerskap och assisterad befruktning till straffrättsliga paragrafer – också efter riksdagsbehandlingen.
– Det var inte alltid så lätt för en novis, men samtidigt oerhört givande. Jag fick bära ett stort ansvar från start.
Annekteringen svårsmält
Trots att Leena Harkimo inte trampat på några politiska minor växte hennes ansvar ändå inte. Hon blev aldrig minister eller gruppordförande, men hon tycker inte att hon blivit förfördelad.
– Om jag hade prioriterat annorlunda kunde jag ha tävlat om någon framskjuten post, men jag har försökt se till helheten. När ministerposter fylls spelar regionpolitiken in. Partiordföranden kommer ofta från söder, och en region får inte bli överrepresenterad.
Leena Harkimos region är Sibbo. En av hennes riksdagskarriärs svåraste prövningar var regeringens beslut att tvångsannektera en del av hennes hemkommun till Helsingfors.
– Argumenten höll inte och man struntade i folkomröstningen. Men med facit på hand blev det okej för invånarna. Frågar jag mina närmaste grannar klagar ingen. Helsingfors har prioriterat den här delen. Busstrafiken löper, idrottsanläggningarna är i skick.
Alex och elitstämpeln
På fyra perioder i riksdagen har Leena Harkimo hunnit uppleva lika många ordförande i Samlingspartiet. Det blev valsegrar med Sauli Niinistö och Jyrki Katainen vid rodret och en period i opposition under parentesen Ville Itäläs ledning.
– Alla har sin ledarstil och sin agenda. Under Niinistös tid hade vi rykte om oss att vara ett kamrersparti, och det är faktiskt rätt önskvärt. När det har varit mindre av den sorten har de offentliga utgifterna skenat i väg, säger hon.
Med Jyrki Katainen, som började sin riksdagskarriär samtidigt som Leena Harkimo, växte Samlingspartiet till största parti.
– Under Jyrkis tid betonades vår moderata linje, vi fick en starkare social profil.
Nu senast, under Alexander Stubbs ordförandeskap, har partiet hamnat i fritt fall, om man får tro opinionsmätningarna.
– Med tanke på hur populär Alex har varit finns det ingen enkel förklaring. Vi måste jobba stenhårt för att vinna tillbaka väljarna, men nu om någonsin betalar vi för regeringsansvaret. Vi har haft en verkligt svår period med en bred regeringsbas.
Valkampanjen har knappt börjat än, och det vore förhastat att utnämna Stubb till oppositionsledare eller parentesordförande. Leena Harkimo säger ändå att Samlingspartiet måste lyssna på den opinion som upplever partiet som elitistiskt och fjärmat från vardagen.
– Någonting har gått snett. Vi måste återfå kontakten med vanligt folk i valkampanjen. Då stiger opinionssiffran.
I dag låtsas Sannfinländarna ha tolkningsföreträde till ”vanligt folks vardag”. Samma parti bidrog till att regeringen blev ideologiskt spretig våren 2011. Den enda stora valsegraren Timo Soini tackade nej till Katainens regeringsinvit då han inte fick helomvända Finlands EU-politik. Om Sannfinländarna gör ett gott val i april måste de gå med i regeringen, anser Harkimo.
– Om de vill göra politik på allvar måste de absolut bära regeringsansvar. Allt annat vore orättvist mot väljarna.