Vattnet höll på att sluka honom
På paradplats tvingades Synnöve följa med när mannen Frey kämpade i tsunamivågorna. Upplevelserna för tio år sedan är i klart minne.
Morgonen började lugnt och stilla. Frey och Synnöve Karlsson hade ätit frukost och hunnit ta sig en promenad.
Det var Sjundeåbornas tredje semester i Thailand och andra här på det familjära strandhotellet i Karon Beach i Phuket. Två veckor hade de redan vistats på orten och nu väntade ytterligare två veckor tillsammans med dottern Sanne Lindholm, svärsonen Mosse Lindholm och deras två barn, Cassandra och Amanda, tillika Freys och Synnöves barnbarn. De skulle anlända följande dag.
Ebb?
Paret Karlsson hade sitt rum på tredje våningen med god utsikt över havet. På stranden började sysslorna sakta komma i gång.
Nu kunde man också lägga märke till att vattnet plötsligt hade dragit sig utåt.
– Folk började plocka snäckor på stranden. Jag beslöt att springa ner och ta några bilder, säger Frey och berättar att fenomenet kändes bekant.
Bland annat i Kenya hade paret upplevt kraftiga förändringar i vattenståndet i samband med ebb och flod.
Synnöve stannade kvar på balkongen och kunde där följa med när Frey gick ner till stranden.
Vattnet steg – snabbt
Lugnet skulle på några ögonblick förbytas i ett skräckscenario.
På stranden började en del av killarna göra korstecken och fälla ihop strandstolarna. Frey som hunnit knäppa några bilder blev varse om att allt inte stod rätt till.
– Jag skrek åt honom att han skulle komma därifrån, säger Synnöve. Hon talar ogärna talar om händelserna denna annandag jul för tio år sedan, då hela Bengaliska viken drabbades av en enorm tsunami som en följd av ett kraftigt jordskalv på havsbottnen.
Vattenytan steg, och kraftigt. Frey fann sig plötsligt vadande med vattnet upp till armarna och snart ändå upp till halsen.
Hans närmaste mål blev nu att nå fram till hotellet, en sträcka på 40–50 meter. Han lyckades ta sig till byggnaden och där klamra sig fast när den första vågen med enorm kraft sköljde in i hotellets nedersta våning.
Allt skedde väldigt snabbt.
– Jag såg att det var människor som blev kvar ute i vattnet, säger Frey.
Klättrade
Nu inleddes en kamp undan de följande vågorna. Hotellet är byggt så att balkongerna bildar terrasser. Synnöve hade sett en yngre dam ta sig upp längs balkongerna och gav nu Frey rådet att göra likadant.
– Synnöve skrek åt mig att jag skulle ta av sandalerna för att bättre kunna klättra. Just då jag hade fått tag i det första balkongräcket kom den andra vågen, säger Frey och berättar att bord, stolar och allahanda löst material fördes in och sögs ut ur byggnaden tillsammans med vattenmassorna.
Från balkong till balkong lyckades Frey ta sig upp till tryggheten på tredje våningen.
– Om hotellet hade haft en rak vägg skulle jag inte ha klarat mig.
De olika råden och uppmaningarna från balkongen var avgörande för räddningen, säger han.
– Det är tack vare Synnöve som jag lever.
Tur i oturen
Blod längs väggarna i bottenvåningen avslöjade att människor skadat sig då vattenmassorna gjorde entré. Samtidigt försvann många i vågorna, bland annat frun i ett engelskt par som Karlssons bekantat sig med tidigare. Mannen träffade de strax efter olyckan då de likt flera andra turister hade tagit sig till en kulle högre upp på land.
Offren kunde ändå ha blivit många fler, säger Frey Karlsson.
– Om allt hade skett ett par timmar tidigare skulle folk ännu ha sovit på första våningen och hade det skett någon timme senare skulle det ha varit mycket fler människor på stranden.
Tur i oturen var också att dottern och hennes familj inte hade hunnit anlända, säger Frey.
– Vi får tacka högre makter för att de inte var där. Det kunde ha gått riktigt tokigt.
Hjälpsamma
Phuket hörde inte till de områden som drabbades allra värst och Frey och Synnöve besparades också från bördan att behöva se avlidna offer.
Upplevelsen och förödelsen berörde dem ändå djupt. Samtidigt är de imponerade över lokalbefolkningens förmåga att försöka få rätsida på situationen igen.
– Invånarna var hjälpsamma och gjorde sitt bästa för att turisterna skulle ha det bra.
Återvände
De följande nätterna sov paret Karlsson på ett annat hotell. Hem anlände de den 31 december och möttes här av nära och kära.
Redan följande år var de tillbaka i Karon Beach, där de bland annat deltog i en minnesstund för katastrofens offer. Den gången var också dottern med familj med på resan.
Karon Beach har förblivit kärt som besöksmål och i år åker Frey och Synnöve ner den 29 december.
Men hotellet där de hade tagit in för tio år sedan har de inte bott på sedan dess.
Frey har heller inte efter olyckan simmat i havet i Phuket – också det en följd av minnena. På den här punkten ska det nu bli en förändring:
– Den här gången ska jag ta mig ett dopp också i havet.
Värdesätter livet
Ett tag efter katastrofen fick paret Karlsson ett kort av en vän, som berättade att hans barnbarn hade opererats för en svår hjärntumör samtidigt som Frey kämpade i vattenmassorna.
"Var dag är en sällsam gåva" står det på kortet.
– Det ordspråket har jag lärt mig att verkligen uppskatta, säger Frey.