Utredning om problem med vården gav inget
Östnyland skrev tidigare om familjen Mia Heijnsbroek-Wirén och deras desperata kamp om vård för dottern. Familjen krävde en utredning om varför allt gick fel.
LOVISA Mia Heijnsbroek-Wirén vet vad det innebär när ett barn drabbas av anorexi. Hon vet vilken desperation familjen drabbas av då vården inte ger resultat och då den sjuka hela tiden får möta nya läkare som inte är insatta i problemen.
Anorexipatienter är bra på att lura sin omgivning, eftersom de oftast inte vill börja äta och därför inte vill få vård. Tid går till spillo och vården kommer inte i gång på allvar. Hon vet också att patienterna måste bli riktigt livshotande sjuka för att tas på allvar. Så gick det för dem och dottern åkte in och ut på sjukhuset.
Där emellan fortsatte kaoset hemma kring ätandet och vikten rasade.
– På sjukhuset kunde de inte svara på var hon skulle få vård. Där tycktes man inte känna till det egna sjukvårddistriktets ätstörningsklinik Ulfåsa.
Dottern kom slutligen in på HNS ätstörningsklinik där man ansåg att hon var i så dåligt skick att hon borde ha kommit tidigare. Då anorektikerna är i så dåligt skick handlar det vanligen om långa vårdtider, i det här fallet fyra månaders intensiv vård följd av veckobesök.
Efter att Mia Heijnsbroek-Wirén och dottern gått ut i offentligheten och berättat om familjens problem med vården, har hon fått många påringningar av andra med liknande problem.
– Barnen inom vårt sjukhusdistrikt sänds inte vidare för expertvård. Vi får sämre vård än på annat håll eftersom man direkt undviker att ens berätta om att det finns vård att få. Och det är så fel. De som har ätstörningar måste få snabb vård, och vården bör ges av sådana som vet vad de gör.
Värdelös utredning
En utredning har nu gjorts över vad som gick fel i det här fallet, men Heijnsbroek-Wirén har inte funnit några egentliga förklaringar. Utom kanske en slutledning som den ledande överläkaren för den psykiatriska enheten inom Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt HNS gjorde, efter att ha läst alla ansvariga läkares svar.
– Orsaken till att det gick fel var att jag inte förmådde ta till mig vårdplanen.
Den anklagelsen var som att en våt trasa i ansiktet säger Heijnsbroek-Wirén, som lät utredningen åka oläst i en byrålåda för långa tider.
Nu har hon läst den och funnit enbart en beskrivning över hur vården bör ges, inga svar på varför den inte ges i praktiken.
– Slutledningen är att vi inte får en jämlik vård inom HNS. Man skriver helt enkelt inte remisser från Borgå sjukvårdsområde till den vårdinstans som ska ta hand om anorektiker som är i riktigt dåligt skick.
Det innebär att man leker med unga människors liv.