"Bara den som vill kan bli nykter"
Isak Vilander tror inte att öppen vård begränsar chanserna att missbrukare lägger av. Enligt honom hänger allting på människans egen vilja. Isaks historia innefattar missbruk, återfall och tillfrisknande.
RASEBORG Isak Vilander har fina minnen från sin barndom i Ekenäs, dit familjen flyttade när han var fem.
– Jag gick i skola, spelade fotboll och umgicks med vänner. Allting var bra.
Tiden gick. När Isak började i femte klass umgicks han en hel del med äldre killar. När de började röka cigaretter ville Isak också prova. Samma år drack han sig berusad för första gången.
– Det roliga med tobak och alkohol var att det var förbjudet. Dessutom gav alkoholen mig ett lugn som jag i nyktert tillstånd inte upplevde. När jag var berusad accepterade jag mig själv, alkoholen fick mig att må bra.
Ständigt påverkad
Så började Isak i högstadiet och problemen tog fart. Hans pappa ville skicka honom till ett ungdomsboende, medan hans mamma kämpade för att hålla kvar honom hemma.
– Jag tyckte mina föräldrar var dumma då de inte förstod vad det roliga i livet var.
När han blev utsparkad ur sin gymnasieskola ville han skärpa sig, så han sökte till en ny skola i Lojo. Där började han röka hasch varje dag.
– Haschet gav mig ett lugn. Plötsligt kunde jag sova om nätterna.
Men det snurrade en hel del starkare droger på det internat där han bodde. Kamraternas beteende frestade Isak. Till slut började han missbruka amfetamin och andra tunga droger.
Pengarna tog slut och för att finansiera sitt beroende började han sälja droger.
– För att stå ut med livet var jag ständigt påverkad, det kändes som att jag levde i ett totalt mörker.
Andra trodde på honom
Till slut hjälpte inte drogerna längre. Isak led av panikattacker, rädslor och dödsångest. En natt var han hemma hos sina föräldrar. Han mådde dåligt och hade abstinensbesvär.
– Då kom mamma in till mig för att prata. Det var precis det jag önskade, men jag kunde inte be om det för min stolthet kom i vägen. Jag ville inte visa mig svag.
Under den natten fick han berätta allt. Hon lyssnade och förstod.
– Känslan av lättnad var enorm. Då insåg jag att jag behövde hjälp.
Under sitt första besök på vårdcentralen fick han frågan hur han kunde vara så dum att han tog droger. Det besöket ledde endast till fortsatt missbruk men han gav vårdcentralen en ny chans.
– Den läkare jag då träffade uppmuntrade mig. Hon tipsade mig om en avgiftningsavdelning, vilken hon sedan skjutsade mig till.
Kampen mot återfall
På avgiftningsavdelningen blev Isak väl mottagen. Han träffade en flicka som var troende. De umgicks mycket och när hon åkte därifrån kände Isak att han måste utnyttja sin tro för att bli kvitt sitt missbruk. Dagen därpå vaknade han och kände plötsligt en frid som han inte hade upplevt tidigare. Panikattackerna och depressionen var som bortblåsta.
– Det var så otroligt! De som hälsade på mig trodde nog jag hade tappat det helt.
En sköterska tipsade honom om behandlingshemmet Tolvis center. Där kom han underfund med hur han skulle ta hand om sig själv. Återhämtningen gick bra tills han åkte tillbaka till Ekenäs. Gamla bekanta lockade med droger och till slut blev frestelsen för stor.
Återfallet höll i sig i några månader.
– Till slut blev det för mycket. Jag bestämde mig för att lämna missbruket bakom mig, och åkte tillbaka till Österbotten där jag stannade i åtta månader.
Det viktiga för Isak var att få vara bland andra människor.
– Om man faktiskt är redo att bli kvitt sitt missbruk är det bra att vara på ett ställe där man inte är ensam.
Envishet och vilja
– Resan har inte varit lätt. Jag har försökt anpassa mig till samhället och lärt mig hur jag ska vårda mina relationer.
I dag bor Isak i Ekenäs tillsammans med sin familj. Kontakten mellan honom och hans föräldrar är bra, med dem kan han diskutera allt. Han har hittat en trygghet i vardagen, mycket tack vare sin tro.
Isak tror inte att sluten vård är enda vägen till tillfrisknande. Öppen vård kan fungera lika bra, så länge missbrukaren har rätt inställning.
– Det handlar inte om vården i sig, det handlar om ifall personen är mottaglig för hjälp.