"Vi måste få ta till åtgärder"
Ända sedan skarven började häcka i Finland har den väckt debatt. Nu kräver en nordisk grupp enklare byråkrati och konkreta planer för att hindra skarvens framfart.
RASEBORG Henrik Lundberg har följt med skarven sedan den första gången häckade i Finland på grundet Sköldharu söder om Busö i Ekenäs skärgård 1996. Där häckade de fram till år 2001 då kolonin flyttade en och en halv kilometer bort, antagligen eftersom maten tog slut.
– En vuxen skarv äter 600 gram fisk varje dag. Ser man på hela skarvpopulationen i Finland blir det 17 000 ton per år, säger Lundberg.
Han berättar att miljömyndigheterna ansåg att skarven uppnått en gynnsam skyddsnivå i Finland då fanns det 4 000–5 000 häckande par. Nu är den officiella siffran 24 000 häckande par, men räknar man med ungar och individer som inte är könsmogna blir det ungefär 140 000 individer i Finland.
Missvisande forskning
Nyligen deltog Lundberg i ett nordiskt skarvseminarium i Åbo. Under seminariet som varade i två dagar diskuterades skarven ur olika angreppsvinklar, varav en var forskning.
– Det finns mycket forskning om skarv, men den berör inte skadorna som skarven förorsakar. Jag tror att de som forskat i skarvens matvanor gjort en miss då de bara iakttagit matvanorna under en kort period, oftast under häckning.
- Förekommer på alla världens kontinenter utom Antarktis och Sydamerika.
- Är cirka 80–95 centimeter lång, har ett vingspann på 130–160 centimeter och väger ungefär 2,5 kilogram. Hanen är något större än honan.
- Phalacrocorax carbo sinensis, är underarten som häckar i Finland.
- Lever såväl vid salt och bräckt som sött vatten.
- Äter fisk men tar även kräftdjur, groddjur, blötdjur och fågelungar. Den söker föda främst utmed bottnen, oftast i grundare vatten.
- Häckar oftast i kolonier. Boet byggs av tång och pinnar och placeras på branta klippavsatser eller i träd.
- Spillningen består till stor del av ammoniak, vilket gör det svårt för växtlighet i närheten av skarvkolonin att klara sig.
- Källa: Wikipedia
Skarven matar sina ungar med småfisk. Om fångsten från den här perioden antas vara representativ för hela tiden de befinner sig i Finland kan bilden bli snedvriden.
– Skarven äter alla slag av fisk. Men ungarna klarar inte av att äta större fiskar. Inte matar vi heller våra nyfödda med en stor stekbit, säger Lundberg.
Han hoppas att nästa steg i kampen mot skarven skulle vara att man får ta till åtgärder.
– Skarven får absolut inte grunda nya kolonier, de har redan spridit sig upp till Karleby, säger han och tillägger:
– Vi vill inte utrota skarven, vi vill hålla populationen på en nivå som inte är skadlig för fiskbestånden, fångster och naturen.
Byråkratin måste bli enklare
Annastina Sarlin har sammanställt en rapport från seminariet i Åbo. Rapporten går nu vidare till en arbetsgrupp på Miljöministeriet som behandlar skarvfrågan.
– Snart ser vi argumentet att skarven hotar andra arter. Vi kan inte låta det gå så långt, säger Sarlin.
Under seminariet diskuterades forskning om skarven, näringslivet och hur skarven påverkat det, hur personer som äger områden skarven invaderat ska hantera situationen och hur skarven inverkat på rekreationsnäringen.
– Det som var fascinerande var att de flesta grupperna kom till samma slutsatser, nämligen att vi behöver en förvaltningsplan för skarven och att det måste bli enklare att bevisa att skarven gör skada.
I nuläget är det svårt att bevisa att skarven påverkar yrkesfiskarnas verksamhet. Ifall processerna skulle vara enklare för både fiskare och de som har hand om byråkratin skulle det vara enklare att ta till åtgärder. Också fiskodlingsnäringen påverkas av skarven, man ser fiskar som har skador av näbbar, men det går inte att säga hur många av fiskarna som blivit ätna.
Och förutom yrkesfisket påverkar skarven också de naturliga fiskeområdena och rekreationsfisket. Här kunde en förvaltningsplan hjälpa.
– Med en förvaltningsplan skulle vi kunna kartlägga fiskarnas naturliga lekområden och jämföra dem med var skarvpopulationerna finns. Där de överlappar har vi direkta problemområden, säger Sarlin.
Där skarvpopulationerna är för stora föreslår arbetsgrupperna äggprickning.
– Att skjuta skarv har visat sig vara svårt. De är försiktiga fåglar och jakt kan upplevas som störande. Äggprickning är metoden som varit mest effektiv.
Behövs satsning
Men för att få bukt med skarven behövs det mer än en plan för hur skarven ska tacklas i Finland. Eftersom skarven övervintrar i södra Östersjön och Danmark behövs ett samarbete.
– Vi efterlyser mer nordiskt samarbete, och därför behöver vi en förvaltningsplan för Östersjön, säger Sarlin.
Rapporten som hon sammanställt lämnas nu vidare till ministeriets arbetsgrupp som leds av Anna-Maja Henriksson (SFP). På torsdag hade gruppen sitt andra möte.
– Vi går igenom basfrågor nu, men tanken är att vi ska komma med konkreta åtgärdsförslag den sista mars. Jag ser fram emot att läsa rapporten från skarvseminariet, säger Henriksson.