"De är här för att stanna"
Det går sannolikt inte att utrota fästingarna. Om varför de sprider sig och ökar i antal så snabbt råder olika åsikter.
VÄSTNYLAND Det råder delade meningar om huruvida det är förändringar i vårt klimat eller riklig förekomst av hjortdjur som är den huvudsakliga orsaken till att fästingarna blir allt fler.
Det finns till och med de som anser att om hjortdjuren matas och mår bra sker ingen naturlig gallring av svagare individer och då finns det fler potentiella värddjur.
Det här ger inte Bo-Krister Lindholm (bilden), verksamhetsledare för Hangöudds jaktvårdsförening och även verksam inom Finlands jägarförbund, mycket för.
Han låter undslippa en suck. Han hörde redan för många år sedan att han "borde sluta mata hjortar och rådjur".
– För att man inte ville ha fästingar på sin mark där utfodringsplatserna stod. Man trodde att utfodringen främjar att fästingarna blir fler.
Men att de har ökat i antal har han själv erfarenhet av efter att hela sitt liv ha vistats i skog och skärgård.
– Efter varje träningspass med hundarna i skogen har jag flera fästingar krypande på benen. Nog såg man ju fästingar som barn också, men inte alls i samma omfattning.
Med hundarna är det samma sak.
– Är de bara hemma på gården är antalet fästingar få, kanske fem sex på hela sommaren, men efter ett jaktpass i skogen kan en hund ha ett tiotal fästingar. Man får kamma taxarna som man luskammar barn.
Biten har Bo-Krister Lindholm blivit många gånger men hittills klarat sig utan de fästingburna sjukdomarna.
– Jag har redan i flera år tagit vaccin mot TBE. Jag hoppas att man också skulle få fram ett vaccin mot borrelios.
Decimering av hjortstammen förespråkar Bo-Krister Lindholm gärna, fast kanske inte direkt som ett försök att utrota fästingarna för det tror han inte att lyckas.
Sega spindeldjur
Inte heller amanuens Ritva Penttinen vid Åbo universitet tror att en decimering av hjortstammen skulle ha den effekten.
– Det dyker nu och då upp idéer om att man borde sprida ut gift eller kraftigt decimera hjortdjuren genom jakt för att försöka utrota fästingarna, men tyvärr är de här för att stanna.
Hon konstaterar att inte ens köldgrader på över 30 minusgrader förgör de sega små spindeldjuren.
– De gräver ner sig i marken under vintern och kryper fram igen då det blir varmare.
Årets första inrapporterade fästingobservation fick forskarteamet in i slutet av februari. Den gjordes i Runsala i Åbo. I Snappertuna hittades en i början av mars.