Visst vill Evitskog också hjälpa
De negativa kommentarerna var legio på infomötet om flyktingmottagningen i Evitskog. Men mot slutet vände det.
Det var hätska stämningar på Migrationsverkets informationsmöte om flyktingmottagningen i Evitskog. Frågor om invånarnas säkerhet väckte starka känslor hos de drygt 150 deltagare som kommit till Övidsborg i går kväll.
– När mina barn går till skolan visslas det efter min 13-åring. Hur har ni beaktat vår trygghet då ni fattar era beslut? frågade en deltagare i en kommentar som rev ner kvällens första applåd.
Därefter var stämningen länge både fientlig mot de Migrationsverkets representanter som skulle svara på frågor. Folk som bor nära KN Keskus, där närmare 300 män nu är inkvarterade, talade om rädslor för att låta sina döttrar gå till och från skolan, cykelstölder, ökad trafik och vådligt trafikbeteende.
– Jag är rädd, de första nätterna sov jag inte alls, sade en deltagare som sade sig bo kring hundra meter från KN Keskus.
– Det här är inte ett idealiskt ställe för unga män - de har ju ingenting att göra där. De kan bara gå ut i skogen, och där bor vi, var en annan kommentar från en nära granne.
– Inhängna området och sätt vakter att gå runt området, uppmanade en annan.
Vem är ansvarig?
Veikko Pyykkönen, biträdande direktör och ansvarig för flyktingmottagningen i Evitskog, blev den som skulle försöka lugna de irriterade tongångarna och besvara frågor om hur flyktingarna
– Vi informerar dem vid behov dagligen om hur det finländska samhället fungerar och vad man får och inte får göra här. Vi kommer att beakta de synpunkter ni har fört fram och prata med våra klienter, sade han men publiken lät sig inte nöja med det svaret.
– Vem är ansvarig om det händer något? Vem ska vi kontakta? Är det dig vi ska ringa? frågade en i publiken.
Evitskog vill också hjälpa
Efter en timmes hätsk stämning räckte det för dem som tycker motsatsen.
– Jag är inte ett dugg rädd för mig själv och för dem som bor där. Jag är rädd för att vi inte vill hjälpa varandra, sade en i publiken och fick snart medhåll av Astrid Nikula.
– Vi Evitskogbor vill veta: Hur kan Evitskog hjälpa? Kan vi vara stödfamiljer, kan vi samla in förnödenheter?
Och visst kröp den fram också, hjälpviljan. En pensionerad lärare hade läst att invånarna vill lära sig finska och sade sig vara beredd att ställa upp för att lära dem.
Evitskogsbon Uffe Westerholm beklagade att diskussionen tagit en negativ riktning men betonade att invånarna har rätt att uttrycka sina rädslor.
– När jag lyssnar på den här diskussionen blir jag riktigt sorgsen. Det ger helt fel bild av vår by. Inte är vi alla rasister och främlingskritiska. Men ni har inte skött det här på ett bra sätt, ni har inte informerat alls och ni har inte lärt er någonting. Och ni ger inte raka svar på frågor som är alldeles berättigade.
Så småningom lugnade tongångarna ner sig men de negativa kommentarerna fortsatte. Någon form av kommunikationsöppning lyckades ändå Veikko Pyykkönen få till stånd med de bybor som visade intresse för att bekanta sig med verksamheten. Och till sist blev det ändå, vid sidan om invandringskritiken, en dialog som kan fortsätta.