Växterna trivs bra i sitt nya sandhotell
Projektet att rädda ekosystem och ge dem en ny livsmiljö visar goda resultat. Sandnejlikan och backtimjanen verkar trivas bra i sandtäkten i Horsbäck.
– Den här har blommat och den har också gjort frön.
Terhi Ryttäri visar upp en sandnejlika och håller några frön i sin hand. Att växten har fröat är ett gott tecken – det visar att den trivs och har förutsättningar att leva vidare här.
Vi står i en av sandtäkterna i Tegelbacken mellan Ekenäs och Karis och studerar växtligheten i ett tiotal jordklumpar som ligger i en sandsluttning. Det är hit som jorden flyttats från vägrenen längs riksvägen som löper några hundra meter söder om sandgropen. Med har följt flera exemplar av sandnejlikan och backtimjanen – båda sällsynta växter som nu förflyttats undan en eventuell framtida förbättring av vägen.
Det har skett genom företaget Rudus försorg och syftet är att studera ifall mindre ekosystem kan flyttas från en plats till en annan.
Varmt och torrt
Solen gassar på himlen och marken är mycket torr här i sandtäkten. Det är just i en sådan miljö som både sandnejlikan och backtimjanen mår bra.
Terhi Ryttäri som är äldre forskare på Finlands miljöcentral följer med hur växterna klarar sig i sin nya miljö, eller i sitt "hotell" som sluttningen också kan kallas. Tanken är nämligen att växterna – eller i varje fall en del av dem – ska kunna flyttas tillbaka till sin ursprungliga miljö efter avslutade entreprenader där.
– Det här ser mycket bra ut, säger hon efter att en stund ha studerat vegetationen i branten.
Sandnejlikan som på den här platsen redan blommat färdigt visar upp frodiga tuvor. Också backtimjanen har blommat och ser ut att ha funnit sig till rätta i sluttningen.
– Då klumparna flyttades hit var jag lite rädd för att sandnejlikan tar skada, för den har en ganska lång rot, säger Terhi Ryttäri och berättar att växtens rot kan bli ungefär 70 centimeter lång.
– Växterna ser faktiskt mer välmående ut nu, säger Ann-Maj Suominen-Niemi som är försäljningschef på Rudus.
Bra som alternativ
Hon berättar att såväl Närings-, trafik och miljöcentralen som Raseborgs stad deltar i projektet.
– Vi är med för att vi vill göra något konkret för miljön.
Ann-Maj Suominen-Niemi förklarar att Rudus som äger marken i området i alla händelser skulle ha skyldighet att se till att miljön återhämtar sig i sandtäkten då den tagits ur bruk.
I dylika fall planteras ofta tallskog. Ett gott alternativ som en del av eftervården kunde vara att ge förflyttade växter en ny levnadsmiljö, säger hon.
Det aktuella projektet innebär en utgift för Rudus, men i framtiden kan liknande förflyttningar av hela habitat innebära ett förmånligt alternativ inom eftervården, säger Suominen-Niemi.
Delvis rasat
Det var i höstas som jorden förflyttades och i juni gjordes den första kontrollen av hur växterna klarat sig. På hösten kommer Terhi Ryttäri att göra en ny inventering av läget.
Klumparna lades i två rader i branten och nu verkar det ganska klart att den övre raden inte klarat sig lika bra som den nedre. Längre upp där lutningen är större har sandväggen till en del gett vika.
Observationen är en naturlig del av projektet, konstaterar Ann-Maj Suominen-Niemi. Både goda och dåliga resultat samlas nu in.
Någon har gnagat
Terhi Ryttäri märker att någon ätit på sandnejlikans utslagna blommor. Det är en god nyhet. Det tyder nämligen på att någon eller några av de insekter som behöver växterna flyttat med eller funnit dem här i den nya miljön.
Det är också möjligt att insekterna följt med jordklumparna som puppor.
Skinnbaggar, stritar och flera arter av småfjärilar hör till dem som behöver sandnejlika och backtimjan.
De två växterna är inte ensamma i branten. Upp ur en av klumparna sticker en gråfibbla, som även den ser ut att må bra i den tryckande hettan.
– Den har kommit med jordklumpen. Det är bra, säger Terhi Ryttäri.
Ju mer av den ursprungliga miljön som överlevt, desto bättre.
Vissa elimineras
Alla är ändå inte lika välkomna här i sandbranten.
– Den här måste vi se efter, säger Ryttäri och pekar på en mjölkört, även kallad rallarros.
Den här resliga växten med rosa och rödvioletta blommor breder fort ut sig och kan försämra både sandnejlikans och backtimjanens levnadsmöjligheter. Örten kan börja växa tätt och skymmer fort andra växter.
– Den sprider sig också lätt med vinden.
Lupinen är en annan växt som inte behöver räkna med inkvartering på habitathotellet.
– Lupinen är den av våra främmande arter som främst hotar de här arterna, säger Ryttäri och berättar att lupinfaran hänger över bland annat sandnejlikan och backtimjanen längs vägrenarna.
Ann-Maj Suominen-Niemi berättar att lupinen och även vresrosen aktivt eliminerats i sandtäkten.
Miljön utvidgas
Går allt som planerat kommer en del av de förflyttade växterna att kunna återinföras i sin ursprungliga miljö längs vägen, efter att den förbättrats. Om en del individer samtidigt lämnas kvar i sandtäkten har de hotade växternas revir i praktiken utvidgats.
– Det här är ett bra projekt, säger Terhi Ryttäri och berättar att försöket är unikt i sitt slag i landet när det gäller naturtypen.
Svalor och grodor
Projektet är en del av Rudus Lumo-program som inleddes 2012 och vars syfte är att gynna miljön (Lumo är förkortning av "luonnon monimuotoisuus", mångfald i naturen). Ann-Maj Suominen-Niemi nämner andra exempel på åtgärder inom projektet.
I en sandtäkt i Uleåborg har företaget byggt en konstgjord vägg där backsvalor permanent kan ha sina bon, så att de inte bygger dem i högar som behövs i täktverksamheten.
I en sandgrop på Kråkö i Borgå har en ny damm byggts för åkergrodor, vilket kan frigöra andra delar av gropen för täktverksamhet i framtiden.
I Hausjärvi görs en tidigare grustäkt om till ett allmänt rekreationsområde för invånarna.
- Sandnejlikan (Dianthus arenarius) är en flerårig växt som med smala, blågröna blad bildar täta tuvor. Stjälken är 10–20 cm hög. Blommorna är vita med fransade kronblad. Sandnejlikan är hotad och även skyddad.
- Backtimjan (Thymus serpyllum) är en nedliggande, mattbildande miniatyrbuske med blad som till en del övervintrar. Blommorna är rödvioletta och samlade i grenarnas toppar. Backtimjanen klassificeras som nära hotad, men den är inte formellt skyddad.
- Båda växterna trivs i varma och torra miljöer.