"Faces är en festival som behövs"
På lördagen gick startskottet för den 18:e Faces festivalen. Än en gång fylldes fälten kring Raseborgs slottsruiner av musik, mat och människor från olika kulturer - alla finländska på sitt eget sätt.
Det är inte var dag man har möjligheten att äta afrikansk mat, lyssna på en ovanligt precis tagning på Neil Youngs Harvest Moon, och njuta av den naturidyll som slottsruinerna i Raseborg är. Egentligen är upplevelsen begränsad till bara två dagar om året: Faces-veckoslutet.
Arrangören, kulturföreningen Etnokult med ordförande Börje Mattsson i spetsen, hade för avsikt att lägga ner Faces efter fjolårets festival. På allmänhetens begäran, och som ett ställningstagande i dagens politiska läge, beslöt sig Mattsson för att fortsätta med etnofestivalen i alla fall.
– Intresset var så stort att vi inte ville lägga ner. I år fick festivalen namnet "på begäran", vilket berättar ganska mycket. Vi framhäver också det multikulturella Finland, och den aspekten är nog viktigare än någonsin tidigare. Faces är en festival som behövs, inte minst med tanke på de senaste tidernas politiska utspel, säger Mattsson.
Han menar att Faces är en protest mot bland annat den sannfinländska riksdagsledamoten Olli Immonens uttalanden om mångkulturalismen som mardröm. Således har Immonen och den nyligen omvalda partiordförande Timo Soini fått var sin inbjudan till evenemanget.
– Tyvärr har vi inte hört något från Immonen, men Soini beklagade att han inte kunde närvara. Jag kan nog tänka mig att han hade dykt upp om inte helgens partikongress tog så mycket tid.
Vandalism
På lördag kväll var besökarskaran rätt blygsam, men det bekom inte Mattsson.
– Gärna får det bli fler människor, men nog har vi folk här i alla fall. Med tanke på att många trodde att det verkligen var sista gången i fjol, och att vi har varit lite senare ute än vanligt, så är jag nog nöjd.
Faces har ett gott rykte i fråga om stämning och besökarnas uppförande: några större problem har aldrig inträffat.
Inga problem, tills nu.
– På natten mellan fredag och lördag hade ett gäng rivit ner så gott som alla vägskyltar till festivalen. Det handlar om cirka 25 skyltar, en del riktigt stora, som systematiskt förstörts längs vägen till festivalområdet.
Mattsson säger att arrangörerna nu gjort en polisanmälan.
– Det är helt klart att det har varit planerat. Personerna har demolerat skyltarna mitt i natten, så de har behövt både ficklampor och verktyg. Det är beklagligt att sådant här händer. Vi fick agera kvickt för att återställa en del av vägskyltarna före festivalen kom i gång ordentligt.
Här får man vara sig själv
Bland besökarna var stämningen på topp. Många hade bänkat sig framför slottsscenen där bland annat N.A.S.U och Poppa Joe King uppträdde, medan skogsscenen hyste Malaya Groove, Red Crickets, och många fler.
Vid slottets fot hade ett "hobo-camp" rests, ett vandrarens läger där man fritt kunde titta in och umgås. Mitt emot den lilla lägeranläggningen hade Joni Leman bestämt sig för att uppträda med några coverlåtar, ackompanjerad av trummaskin och elgitarr.
– Jag är egentligen inte så mycket av en trubadur, det här var helt spontant. Musik är något jag sysslar med för att det är kul. Ibland har jag spelat vid Fiskars kiosk till exempel, men alltid är det helt spontant, säger Leman efter sin version på Hurriganes I Will Stay.
Leman har besökt festivalen tidigare, och också uppträtt då Faces ordnades i Pojo. Enligt honom är stämningen festivalens absoluta trumfkort, men också det faktum att en kan vara precis som en vill på Faces.
– Nog kommer jag hit för känslans skull, stämningen är jättebra. Här får var och en vara sig själv.
Eino Leino på persiska
Förutom musik bjöd Faces också annat program. Till utbudet hörde bland annat afrikansk och asiatisk mat, energivård, cirkusuppträdanden, och capoeira.
En något ovanligare poesistund, Poesins Bro, ordnades också på slottet. Kiamars Baghbani, ursprungligen från Iran, har besökt Faces tolv gånger under sin livstid, och redan länge har han ordnat poesikvällar på festivalen.
– Vi uppträder med Eino Leinos dikter, översatta till persiska och framförda på persisk meter och musik. Som gäster har vi bland annat haft Claes Andersson, berättar Baghbani som till sitt yrke är kulturproducent.
Han besöker evenemanget i sällskap av Hami Gerami, Afshin Ardalan, och Meri-Sofia Lakopoulos.
– Vi har också med oss Nazila Amini i poesiläsningen, tillägger Baghbani.
Enligt gruppen är en multikulturell festival som Faces absolut nödvändig i dag.
– Dylika evenemang behövs, speciellt i dagens samhälle. Det är trevligt att festivalen ordnas utanför Helsingfors, det här är naturnära på ett annorlunda och trevligt sätt, säger Lakopoulos.
Det bästa med Faces är att personer med olika kulturer kan mötas, säger Baghbani.
– Det absolut bästa med Faces är att här finns människor av alla olika typer från en massa olika kulturer.
I det påståendet lär festivalchef Börje Mattsson kunna instämma. Enligt Mattsson lär Faces nog fortsätta efter i år.
– Inte blir det här den sista Faces, den behövs mer än någonsin. När Finland om några år firar 100-årsjubileum ska vi göra något speciellt. Det är viktigt att Faces är med som en mångkulturell manifestation i firandet. Jag har precis börjat fundera på att utveckla festivalen till ett tre dagars evenemang där fredagen skulle ske i städer, lyfta fram det mångkulturella i urban miljö också. Själva festivalen ska nog också bli av, det är nödvändigt.