"Jag har haft stans bästa jobb"
Efter nästan 30 år i seminarieskolans kansli går Lisbet Tallroth i pension. Den sociala aspekten av jobbet kommer hon att sakna, men är redo att bli farmor på heltid.
Den här veckan går Lisbet Tallroth i seminarieskolans korridorer för sista gången i jobbets tecken. Här har hon jobbat i 29 år av sitt liv.
– Det känns ganska lugnt eftersom jag har förberett mig mentalt på pension. Personkontakten kommer minska så det kommer jag att sakna.
Nu hjälper hon sin efterträdare Anna-Lena Söderlund att komma till rätta. Pulpeter och stolar som beställts inför läsåret rullas in i skolan och på kontoret bläddrar Tallroth i en katalog med kontorsmaterial.
– Det går åt mycket mindre tavelkritor och häften nu jämfört med då jag började, säger Tallroth.
Skolkanslist är inte det enda yrke Tallroth haft. Efter hennes andra son föddes 1974 hjälpte hon till med jordbruket och korna.
– Men jag fick mögelallergi och kunde inte jobba i ladugård längre.
Då sökte hon vikariat som skolkanslist.
– Det är tur det var vikariat till att börja med. Jag var ju van att bestämma över min egen dag och visste inte om det skulle gå att anpassa till att någon annan bestämmer.
Livrädd för dator
Med facit i hand gick det bra och under åren som skolkanslist har hon sett en hel del förändringar.
– Då jag började använde vi elskrivmaskin med korrigeringsmöjligheter.
Hennes arbetstid gick åt till mycket mer kopieringsjobb eftersom alla skolor hade egen skoldirektion och alla hade egna protokoll som skulle kopieras och delas ut.
På 90-talet kom den första datorn in på kontoret.
– Jag var livrädd.
Tallroth hade aldrig använt en dator förr, men hade gått en datakurs.
– Men det dröjde inte länge förrän jag märkte att jag klarar av det.
Datorn gjorde arbetet enklare och minskade mängden mappar i arbetsrummet.
– Kom det en ny elev till en klass förr så måste man skriva om hela elevlistan. Med datorn kan man bara gå in och redigera dokumentet.
Omväxlande arbetsdag
Tallroth tycker hon har haft trevliga arbetskamrater genom åren och kommit överens med de flesta.
– Jag har haft stans bästa jobb.
Då hon började jobbet fanns kansliet skilt från lärarrummen, men sedan skolan renoverats har alla gemensamt kafferum.
– Det var mycket mer uppdelat förr, men efter renoveringen fick jag mycket mer kontakt med lärarna.
Tallroth beskriver sitt jobb som omväxlande.
– Jag vet aldrig hur dagen formar sig.
Dagen börjar med telefonsamtal då elevers frånvaro meddelas.
– Sedan skriver jag något där emellan och så löper det på. Ibland kommer en elev som skadat sig in och behöver plåstras om.
Det händer inte så ofta, men ibland om det råkar hända den dag skolhälsovårdaren är i en annan skola.
– Det hör inte till min arbetsuppgift, men som mor och farmor är det naturligt. Skolkanslistjobbet går inte att jämföra med vanligt kanslistjobb.
Trots att hon inte är lärare har hon haft en del kontakt med eleverna. Upphittade saker och glömda lösenord ger eleverna orsak att komma förbi kansliet.
Ibland hälsar gamla elever på stan.
– Det finns ju elever man oftare haft ärenden med.Till exempel de som åker skolskjuts.
- Född år 1951 i Karis.
- Bor i Snappertuna.
- Är gift, har två barn och fem barnbarn.
- Utbildad merkant och merkonom vid handelsläroverket i Ekenäs.
- Har tidigare varit bonde, men blev allergisk.
- Började jobba som skolkanslist på seminarieskolan i november 1986.
- Går i pension den 1 september, men tar ut semester före pensioneringen.
- Tycker om att umgås med familjen, pyssla i trädgården, sticka, åka båt i skärgården och resa.
- Favoritmat är stekt gös med lök och grädde.
Barnbarn i skolan
Tallroth har fem barnbarn. Ett av barnbarnen har inte börjat skolan ännu och Tallroth kommer att ge henne mycket av sin fria tid.
De äldre barnbarnen har fått börja första klass med vetskapen att farmor finns i kansliet.
– Det har varit roligt att kunna följa med barnbarnen på ett annat sätt som man kanske önskar man kunnat följa sina egna barn.
Vilka egenskaper behöver man som skolkanslist?
– Man ska tycka om människor, både stora och små. Sedan är det bra om man kan hålla sig lugn i situationer då det behövs. Flexibel behöver man också vara. Det är viktigt att någon är på plats och lyssnar.
Skärgården kallar
Nästa vecka börjar Lisbet Tallroths semester innan hon blir pensionär i september.
– Nu behöver vi inte vänta på veckoslut för att ta ut båten i skärgården.
Hon ser också fram emot att få mer tid till trädgården.
– Och så kommer jag kanske att börja läsa mera.
Så småningom tror hon att det blir aktuellt med Arbis kurser då hon börjar sakna kontakten med människor.
– Men först ska jag ta en paus och känna efter, njuta av att vara fri och inte bunden till något.