Onödigt lång väntan på ny knäled
Operationskön är lång vid Lojo sjukhus. Trots gott om tider vid sjukhuset i Ekenäs skickas patienter dit först då vårdgarantins halvårsgräns går ut.
Den 26 november fick Kyrkslättbon Harriet Snell remiss till en knäledsoperation och hänvisades till Lojo sjukhus, vilket sker automatiskt för kommunens invånare i dessa fall.
Hon fick veta att kön till operationen är fyra till sex månader lång och att sjukhuset tar kontakt då hennes tid klarnar. Då drygt fyra månader gått, men ingen tagit kontakt, beslöt hon sig för att ringa, trots att det ofta är svårt att komma fram. Varje vecka i april fick hon samma svar: "ei vielä, ei vielä" (inte ännu, inte ännu).
Men vårdgarantins gräns på sex månader började komma emot. Den 15 maj fick hon äntligen ett brev, nio dagar innan tiden gick ut. Beskedet var att operationen skulle flyttas till Borgå sjukhus.
Där fick hon en tid, men först den 19 augusti. Eftersom hon planerat att opereras inom den tid som lagen förutsätter hade hon redan andra planer för augusti månad. Besviken ringde hon till Lojo där man bara konstaterade att hon inte längre är patient där.
Fick ordna tid själv
Då hon beklagade sig för en bekant fick hon förslaget att vända sig till Västra Nylands sjukhus.
Än en gång ringde hon Lojo sjukhus och frågade om hon inte får opereras i Ekenäs i stället.
– Ja, här har du numret sade skötaren och så fick jag ordna det själv och det gjorde jag, säger Snell.
Den 3 juni var hon på förundersökning till Västra Nylands sjukhus i Ekenäs och den 10 juni opererades hon.
I Ekenäs har det inte varit långa operationsköer, tvärtom. Redan i vintras fanns här gott om tider.
– Hade de sagt att jag får välja sjukhus hade jag kunnat opereras redan i januari och vara frisk nu till sommaren, säger Snell då jag besöker henne på kirurgiska avdelningen i Ekenäs.
Hon är arg på systemet som missgynnar Västra Nylands sjukhus.
– Hade jag fått välja hade jag kommit hit direkt. Här får man tid snabbt, personalen är vänlig och maten god. Det är också härligt att få tala svenska här.
– Det är skamlöst att man inte får veta att man får komma till Ekenäs på operation!
Nöjd Lojobo i Ekenäs
Snells sänggranne Kaija Kanninen är i en liknande situation. Hon bor i Lojo, en kilometer från sjukhuset, men måste åka till Ekenäs för att få sin knäledsoperation i tid. Ja, egentligen dröjde det över sex månader mellan remiss och operation.
Frågan är densamma i hennes fall, varför kunde hon inte skickas till Ekenäs direkt efter remissen i oktober då operationskön i Lojo var mellan fyra och sex månader lång?
– Ingen sade någonting om att det fanns möjlighet att opereras i Ekenäs innan tiden gått ut. Då fick jag direkt en tid här.
Trots att hon bor nära sjukhuset i Lojo har hon inget emot att operationen genomfördes i Ekenäs.
– Här är härligt. Läkarna är trevliga och personalen har tid att lyssna på en.
Damerna är nöjda och glada, men i åsikter om vårdsystemet som tvingat dem vänta på operation ett halvår i onödan är de ampra.
Efter en knäledsoperation tar den första återhämtningen två till tre månader och man räknas som helt frisk först efter ett år.
På styrelsens agenda
Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikts styrelsemedlem Harry Yltävä (VF) från Raseborg säger att detta opraktiska system för operationsköer togs upp på senaste styrelsemötet. I stället för att ifrågasätta hur samarbetet mellan distriktets sjukvårdsområden fungerar diskuterade man en lösning som överskrider områdesgränserna.
– Det kom fram att man absolut behöver en centraliserad koordination så att den områdesvisa belastningen utjämnas. Annars uppstår just sådana situationer som de knäledsoperationer du nämner. Om vi koncentrerar koordinationen erbjuds en patient en plats till det sjukhus inom sjukvårdsdistriktet som har kortast kö.
Hur skulle det ordnas i praktiken?
– I praktiken betyder det till exempel alla ortopediremisser inom sjukvårdsdistriktet, vilka nu går till olika resultatenheter beroende på sjukvårdsområde, skulle samlas till en gemensam resultatenhet för ortopedin på distriktsnivå. Därifrån skulle patienten styras till något av sjukhusen beroende på hur krävande operation som behövs, hur belastade sjukhusen är, patientens önskemål vad gäller språk och andra individuella synpunkter. Någon från Helsingfors kan till exempel vilja opereras i Ekenäs om just där finns en släkting som kan vara till stöd och hjälp.
Områden konkurrerar
Marianne Gripenberg-Gahmberg, direktör för Västra Nylands sjukvårdsområde, säger att damerna i fallet ovan har all orsak att vara ampra och att deras frågor är motiverade.
– Det hänger ihop med revirstrider och pengar. Folk samlar gärna på köer och övertidsarbete i sin egen resultatenhet för att de egna siffrorna ska se så bra ut som möjligt. Det är tyvärr väldigt vanligt.
I bakgrunden ligger också en gammal tanke på distriktsnivå om att protesoperationer borde koncentreras till ett fåtal sjukhus. Tanken har övergivits, men satt sina spår.
Västra Nylands sjukhus har hela tiden framhållit att man gör och ämnar fortsätta göra protesoperationer. De är viktiga för att locka ortopeder som behövs även till flera andra viktiga uppgifter på sjukhuset.
Gripenberg-Gahmberg är bekant med idén som Yltävä redogör för och ställer sig positiv till den.
– Då de har diskuterat den i styrelsen finns det ljus i tunneln, säger Gripenberg-Gahmberg.
Regeringsprogrammet oroar
Även Yltävä är förhoppningsfull vad gäller HNS villighet till åtgärder, men i övrigt ser han orosmoln hopa sig. Det nya regeringsprogrammet kan påverka HNS verksamhet på olika sätt som inte gagnar VNS.
Han lyfter fram punkten om att specialistvården ska effektiveras, för att till en början spara mellan 50 och 100 miljoner euro. I punkten nämns koncentrering av vissa verksamheter till max två enheter inom ett distrikt.
– I praktiken betyder det att ortopedin skulle skötas endast vid HUCS och på ett annat ställe i sjukvårdsdistriktet, men vilket? Jag är rädd att det i varje fall inte vore Västra Nylands sjukhus, inte ens om man koncentrerar verksamheten till tre enheter.
Enligt Yltävä skulle situationen bli ohållbar om sjukhuset i Ekenäs inte längre skulle avlasta de övriga. Vårdgarantin vore omöjlig att hålla.
– Sedan kan man också fråga sig till vad sjukvårdsdistriktets styrelse behövs om regeringsprogrammet ska slå fast hur resurserna fördelas inom distriktet. Kan man kalla det autonomt beslutsfattande?
Lojo välkomnar gemensam enhet
Inom Lojo sjukvårdsområde har ledningen och nämnden konstaterat att vårdkön är lång, med över tusen patienter. Lösningsmodellen omfattar både mer övertidsarbete och att fler patienter styrs till andra sjukvårdsområden.
Frågan är varför det måste ske först då vårdgarantins tid löper ut och inte direkt efter en remiss.
Lojos sjukvårdsområdesdirektör Raimo Kekkonen vill inte ta ställning till den frågan med hänvisning till att sådana beslut inte fattas av allmänförvaltningen. Av sekretesskäl vägrar han också kommentera varför vissa patienter styrs till Borgå trots att sjukhuset där har längre kö än sjukhuset i Ekenäs.
Men han välkomnar idén om en gemensam resultatenhet för olika specialområden inom sjukvårdsdistriktet.
– Att utveckla en centraliserad remissverksamhet är en bra plan. På det här sättet skulle man möjliggöra ändamålsenlig användning av olika sjukhus i förhållande till kapacitet och minimera övertidsarbete bättre framöver, säger Kekkonen.