De utforskar Karis till fots
Från vattentornets topp till ett dike går stadsvandringen i Karis. På vägen stöter man på namnet Hilding Ekelunds namn och forntida gravar.
– Jag har alltid velat veta mera om trakten där jag bor, säger Kärt Velpler.
Velpler kommer från Estland och har bott i Haparanda, Sverige, där hon lärt sig en utmärkt svenska. Sedan fyra år tillbaka finns hennes hem i Karis.
Den här lördagen deltar hon för första gången i en stadsvandring. Solen gassar på den lilla gruppen som traskar efter guiden Göran Fagerstedt. Han har hunnit berätta att Karis visserligen har en kort historia som köping och stad, men att människor levt i området i åtminstone 6 000 år.
Vandringen går från busstationen över järnvägsbron, mot vattentornet.
På den medfarna bron stannar Fagerstedt. Bron är från 1930-talet och skulle må gott av en reparation. Men sådant kostar.
Nedanför glänser stationshusets nylagda plåttak i solskenet. På andra sidan ligger Axxells hus från 2012.
– Jag kan stolt säga att jag var med och byggde det där, säger Fagerstedt och pekar på den brunrandiga byggnaden.
Före pensioneringen var han nämligen rektor för Västra Nylands yrkesskola, som sedan blev en del av Axxell.
Hotelldrömmar blev sly
Sedan går färden vidare upp för det som i folkmun kallas för "stationsbackan".
Högt ovan stationen tronar ett stort nybygge. Det är Karisbon Björn Siggbergs privata hem.
Huset dominerar stadsbilden på södra sidan av järnvägen. Hade det gått som beslutsfattarna velat på 1980-talet hade där också funnits en annan stor byggnad. Förr låg några gamla hus på berget vid broändan, bland annat ett resandehem. Husen revs, för beslutsfattarna drömde om ett stort hotell.
Något sådant blev det inte. I stället har naturen tagit över.
Den som vill veta hur där såg ut förr kan titta Facebook-sidan Jonej, sa Karisbon.
Att surfa på smarttelefonen i gassande solsken är ingen god idé, så internet får vara. Stadsvandrarna knogar i stället upp för backen till Hilding Ekenlunds skapelse från 1950-talet, vattentornet.
– Här har väl inte så många Karisbor varit, säger Gittan Björklund.
– Nä, men på sistone har de blivit flera, i och med att sällskapet Natura har ett observatorium däruppe, säger Fagerstedt.
Han är medlem i sällskapet och har nyckel till tornet. Efter drygt hundra trappsteg kan besökarna titta ut över staden.
Utsikten är strålande.
Fagerstedt pekar och berättar. I söder ligger Läppträsket som en gång var betydligt större och stod i förbindelse med havet. De stora, svarta taken nära järnvägen är Sisus fabrik. I nordväst höjer sig Påminne slalombacke. En bit därifrån ligger sädesmagasinen i Svartå och i öster skymtar två skorstenspipor vid horisonten. De hör till Ingås nedlagda kolkraftverk.
– Tyvärr har Ekenäs inte något som sticker upp, säger Fagerstedt.
Liten rest av observatoriet
Efter att alla fotograferat Karis i både öster och väster går vandringen vidare.
Målet är en oansenlig pelare av betong. Det är resterna av det första observatoriet, byggt 1948.
Efter några år, då vattentornet stod klart, flyttades observatoriet dit.
– Hilding Ekelund planerade ett historiskt museum och en utställningshall bakom vattentornet. Men köpingen hade inte råd att bygga, säger Fagerstedt.
I dag är det finaste blåbärsskogen uppe på åsen.
Järnvägen viktig
– Nu ska vi bege oss från en av de högsta punkterna i Karis till den lägsta, lovar Fagerstedt.
Vi passerar både 70-talshus och äldre trävillor på vägen ner. De sistnämnda var bostäder för folk som jobbade på järnvägen.
Att järnvägen varit viktig för Karis märks, på bebyggelsen och på gatunamnen. Här finns Lokföraregatan, Bangatan och Pumpviken.
Fagerstedt förklarar bakgrunden till namnet Pumpviken.
I tågtrafikens barndom använde man ånglok. När de stannade i Karis behövde loken påfyllning av vatten. Det fick de via ett långt rör som sträckte sig från Pumpviken till järnvägsstationen. Själva pumpstationen fanns i ett litet tegelhus vid Pumpviken – Pumphuset.
Graven under gräset
Vandringen har nått en gravhög från 1 000 före Kristus i Råckers. Göran Fagerstedt tar fram ett gammalt flygfoto från området. Graven från bronsåldern syns som en prydlig cirkel av stenar. I dag växer här träd och gräs. Bara en skylt och skymten av några stenar visar att här finns en gravhög.
Tyvärr verkar Museiverket inte ha råd att rensa fram den här fornlämningen.
Samma öde höll på att drabba en annan fornlämning i närheten, ett gräsbevuxet dike 17 meter över havet.
Det ser inte mycket ut för ögat. Men Fagerstedt försäkrar att detta är Grabbes kanal, som eventuellt har funnits här sedan 1200-talet och som eventuellt var en genväg för sjötransporter av kalk från Lojo till Raseborgs slott.
Vad som är sanningen bakom Grabbes kanal är de lärda inte eniga om. Hur som helst har några entusiaster från Karis musei- och hembygdsförening hållit kanalen fri från sly och annan växtlighet sedan 2012.
– Vi har historien inpå oss, konstaterar Stefan Grönberg.
Gittan Björklund har bott tio år i Västnyland och hon tycker närmiljön blir allt intressantare ju mera man läser om den.
Efter Grabbes kanal är det dags för ännu ett gravfält, det i Kroggård. Här finns både skyltar med information och ett räcke.
Vandringen närmar sig sitt slut. På vägen tillbaka mot busstationen där gruppen startade passar Fagerstedt på att visa det gamla stadshuset, ritat av Hilding Ekelund.
Arkitekt Ekelund var en slags inofficiell stadsarkitekt i Karis. Han var inte anställd av köpingen, men kallades ofta in för att antingen rita hus eller för att se på olika planer för staden.
Den som vill insupa en rejäl dos Ekelund-fakta kan studera skylten utanför stadshuset eller ta en guidning via mobilen.