Eniga om målet, oeniga om medlen
Ekonomi, arbete och säkerhetspolitik var de stora frågorna på torsdagens historiska valdebatt i Ingå.
Den var den första i sitt slag i kommunen då den arrangerades över partigränserna. Initiativet att ordna en gemensam debatt inför riksdagsvalet kom från De gröna och föll i god jord bland de övriga partierna i Ingå.
Kvällens moderator Bengt Jansén hade en tuff uppgift då elva kandidater i panelen fick slåss om ordet tillsammans med publiken.
Den tvåspråkiga tillställningen lockade drygt 40 personer och ett flertal tog tillfället i akt att ställa frågor till kandidaterna.
Konsensus och skillnader
Det rådde stor enighet om behovet av att skapa nya arbetstillfällen och få ekonomin i skick. Däremot gick åsikterna isär om hur detta ska ske.
De grönas kandidater Tiina Elo och Oskari Sundström talade för en basinkomst. De övriga argumenterade emot och pekade på risken för passivisering.
Christel Liljeström (SFP) sade att det finns andra sätt att nå samma mål och att den sociala tryggheten kan utvecklas och bli mer flexibelt utan ett system som passiverar.
Raija Vahasalo (Saml) framhöll att även ett system med basinkomst kräver någon form av behovsprövning, varpå grundidén om att göra systemet byråkratiskt enklare fallerar.
De flesta emot Nato
Vahasalo och hennes partikamrat Sari Multala stack ut som de enda med en positiv inställning till att utreda och eventuellt anhålla om medlemskap i Nato under den kommande valperioden.
– Vi får inte vara naiva. Just nu finns det inget hot, men vi kan inte utesluta att det uppstår, sade Vahasalo.
Natokritiska socialdemokraten Kimmo Kiljunen kontrade direkt:
– Vi kan med egna handlingar skapa ett sådant hot. Vänskapsgränsen till Ryssland kan genom Nato förändras till en annan typ av gräns.
Sannfinländarnas Pekka Sinisalo lyfte fram behovet av mer resurser till försvarsmakten. Vad gäller Nato-medlemskap talade han för en rådgivande folkomröstning.
Då beskyllde en man i publiken honom för populism och att vilja kasta bollen tillbaka till folket. Det gav upphov till kvällens enda applådåska.
Tydliga profileringar
Panelen var väl tilltagen på gott och ont. Det fina var att vi fick se några tydliga profileringsskillnader inte bara mellan partierna utan också mellan två kandidater från samma parti.
Tanja Ljungqvist (SFP) lyfte till exempel som väntat fram jämställdhet och etiska frågor medan Christel Liljeström fokuserade på företagsamhet.
Tiina Elo föreslog att man nu ska sanera mögelskolor, med lån om så krävs, eftersom det ändå måste göras och skapar sysselsättning i tider av arbetslöshet. Av ansiktsuttrycken att döma kändes det som en god idé för många i huset, närmare bestämt nyrenoverade Merituulen koulu som tidigare hade stora problem med inomhusluften.
Ska vi tro på tillväxt?
Maarit Feldt-Ranta (SDP) sade att det krävs flera olika typer av insatser på bred front, kort- och -långsiktiga, för att få ekonomin i skick.
Hon vill kombinera satsningar på tillväxt och export med nedskärningar på tre miljarder och en treårig löneuppgörelse med måttliga löneförhöjningar och arbetsfred. Hon betonade att politiken måste förverkligas "med hjärta".
– Låginkomsttagare som är oskyldiga till den ekonomiska krisen är inte de som ska tvingas betala oss ur den.
Ari Paloheimo (KD) förhöll sig kritisk till en fortsatt tro på tillväxt och sade att Finland i övertro på tillväxt har byggt välfärden på skuld.
– Vi måste ändra vårt synsätt på ekonomi och lära oss hushålla med knappa resurser. Vi måste utgå från nolltillväxt eller minustillväxt.
Arrangörerna tog efteråt emot respons för att kunna ordna den här typen av debatter bättre i framtiden. Överlag var det hela lyckat, men publikfrågorna kunde kanske ha koncentrerats mer och inte tillåtits avbryta ämnesdiskussionerna och lämna dem på oavslutade.