Enigt om stram ekonomisk linje
Sju riksdagskandidater från sex olika partier, men trots det stor enighet. Det påvisade Centerns valdebatt i Hangö i går.
Med enbart femton åhörare på plats genererade debattillfället inte så många publikfrågor. Men tack vare ett varierat frågebatteri från moderatorn Tomy Karlsson blev debatten ändå ivrig.
Trots att kandidaterna på plats presenterade sig själva ur vitt skilda perspektiv präglades debatten länge av enighet. Samstämmigheten bröts först då Karlsson valde att begränsa svarsalternativen till ja och nej.
Allvar inom ekonomin
Debatten inleddes med en fråga som tangerade kritiken mot den nuvarande riksdagen, hur ekonomin ska räddas och hur den negativa trenden ska vändas. De flesta var överens om att företagande måste gynnas, då skapas flera jobb.
Michael Moberg (SDP) och Linda Ahonen (C) framhöll att social- och hälsovårdsreformen måste bli verklighet.
Även Juha Kaunismaa (KD) talade för att de strukturella förändringar Finland väntar på måste ske så snabbt som möjligt.
– Vi befinner oss i en mycket svårare situation än vi förstår och det finns inga enkla sätt att komma ifrån det. Flera års arbete väntar.
Johanna Sirén-Kaplas från partiet Förändring 2011 höll med men var på grund av Finlands medlemskap i Europeiska Unionen skeptisk till att det kan ske.
– Alla dessa förändringar kommer att gå på tomgång så länge som EU i slutändan reglerar vad vi gör, vad Europa gör och hur finanspolitiken sköts.
Ekonomin förde debatten till Finlands skattepolitik. Även här var enigheten stor. Skatterna kan inte höjas mera. Michael Moberg ansåg att inkomstskatten till och med skulle kunna sänkas för att öka den inhemska köpkraften.
På motsvarande sätt måste löneförhöjningarna vara måttliga, men Thomas Blomqvist (SFP) poängterade också att beslutsfattarnas händer är bundna i den frågan.
– Riksdagen har inte mycket att säga till om. I Finland har vi ett system där arbetsmarknadsparterna beslutar om det här ganska suveränt, kanske lite för suveränt i vissa fall.
Både Blomqvist och Outi Lankia (C) talade för att pensionerna i alla fall ska följa indexjusteringarna.
Konkreta åtgärder för de unga
Frågan om vad kandidaterna ska göra för att sänka arbetslösheten, särskilt bland ungdomar, gav flera konkreta förslag. Michael Moberg talade för ungdomsgarantin. Linda Ahonen fortsatte på samma linje.
– För att aktivera de unga borde man därtill höja studiestödet till en högre nivå än arbetslöshetsstödet.
Thomas Blomqvist talade för en långsiktig medicin i form av välmående företag. Outi Lankia hoppades på ett mera flexibelt stödsystem.
– Om du har möjlighet att få ett jobb där du arbetar några timmar per dag borde det inte inverka på arbetslöshetsstödet.
De grönas Oskari Sundström berömde systemet med läroavtal.
– Det är en bra sak men fungerar ännu inte tillräckligt bra.
Juha Kaunismaa talade därtill om en moralisk kris. Problemet handlar även om inställningen till arbete.
Då skolsystemet och familjernas välmående dryftades presenterade Michael Moberg en grundregel.
– Om föräldrarna har det bra har även barnen det i regel bra.
Ja, nej och både och
Till slut väntade frågorna med svarsalternativen ja eller nej.
Att lära sig båda nationalspråken i skolan gav jakande svar från alla utom Sirén-Kaplas som inte tog ställning. Om staten borde få övervaka nättrafik väckte svaren "ja och nej" hos de flesta, medan ett NATO-medlemskap delade kandidaterna.
Slutligen var alla redo att rösta för 50 miljoner euro till elektrifieringen av Hangö-Hyvingebanan, men gentemot ett snabbtåg mellan Helsingfors och Åbo, via Lojo, var de flesta negativt inställda.