Hård press på polisen
Raseborgspolisen kämpar på. Med allt magrare resurser blir det ändå allt svårare att betjäna på det sätt man själv skulle önska.
Betjäningspunkten i Hangö fick visserligen vara kvar och gavs statusen polisstation. Det kan man enligt överkommissarie Mats Lagerstam vid Raseborgspolisen ändå inte dra för stora växlar på.
– Polisstationen i Hangö är i dag inte mycket mer än en postbox och framtiden ser inte ljusare ut, tvärtom, säger han.
En dag i veckan kör en byråsekreterare från Ekenäs ner till Hangö och ger Hangöborna möjlighet att sköta tillståndsärenden på hemmaplan. Ringer man på dörren under veckans övriga dagar kan det hända att någon av de tre brottsutredarna öppnar. Ibland utför de ändå sina arbetsuppgifter i Ekenäs.
– Och att vi skulle ha polispatrull i Hangö dygnet runt är långt ifrån verklighet, säger Lagerstam.
I Karis stängdes betjäningspunkten helt och hållet i höstas. Möjligheten att uträtta tillståndsärenden försvann redan innan.
– Tidigare var det tal om att hålla kvar ett litet utrymme i Karis för förhör och dylikt men den tanken har helt dött bort.
Också i Ingå, som i likhet med Hangö hör till Raseborgs polisstations område, har betjäningspunkten stängt för länge sedan.
Svårplanerat
Vid polisreformen 2009 uppgick personalen vid Raseborgspolisen till cirka 70 personer. Även om det då vackert hette att man för att trygga den svenska servicen inte skulle fingra på resurserna har tjänsterna minskat efter hand för att för tillfället vara nere i omkring 50.
Cirka tio av tjänsterna är tidsbundna, vissa anställningar inte längre än några veckor i taget. I dagarna får man förstärkning av tre poliser vars lön under ett halvår framåt betalas av NTM-centralen.
Att på grund av den osäkra penningsituationen vara tvungen att leva ur hand i mun utan möjlighet till långsiktig planering är inte roligt för någondera parten intygar Mats Lagerstam.
– Om statsmakten skulle göra upp en fyraårig budget för polisen skulle det vara lättare och vettigare på många vis. Då kunde man planera och se vad det finns pengar till nästa år och därpå följande år. För arbetsgivaren är det en besvärlig sits för att inte tala om arbetstagarna som lagt ner tre år på sin utbildning. Utan fast anställning är det svårt att planera familjeliv och framtid.
Också med tanke på att det nu funnits tillgång till tvåspråkiga poliser skulle han gärna ha sett att rekryteringsmöjligheterna var bättre.
Omkring 100 utbildade poliser beräknas för tillfället gå arbetslösa. Ungefär lika många har gått över till andra yrken och jobbar kanske för försäkrings- eller säkerhetsbolag. Lagerstam klandrar inte dem som kanske med arbetslöshet som det andra alternativet gjort ett karriärbyte men tycker ändå att det är ett slöseri med resurser.
– Utbildningen har i varje fall kostat staten cirka 150 000 euro per skaft.
Många rattfulla blir aldrig fast
Att vara tvungen att prioritera bland uppdragen är en källa för frustration inom kåren.
– Jag vet till exempel att många i vårt gäng skulle vilja besöka skolor för att tala om saker såsom trafikvett i mycket större utsträckning än det finns möjlighet till nu, säger Mats Lagerstam.
Efter drygt 40 år i branschen är han övertygad om nyttan av förebyggande verksamhet och av att polisbilen syns ute i bygderna då och då.
– Det vi har som mål är att det dygnet runt skulle finnas tre patruller på Raseborgsområdet. En som fokuserar på Hangö och Lappvik, en på Ekenäs och Tenala och en på Karis och Pojo och kanske delvis Ingå som nu vid behov sköts av Kyrkslättspatrullerna.
Den målsättningen når man med nuvarande manskap rätt sällan. För det mesta är patrullerna två till antalet, ibland är man nere i en.
Vid brådskande uppdrag kan man enligt statistiken fortfarande lita på att polispatrullen snabbt finns på plats. Avstånden i Västnyland är ändå långa och ibland kan patrullen befinna sig på helt annat håll än där det händer. Då en patrull under ett arbetspass ibland får köra 400 kilometer säger det sig självt att det inte finns möjlighet till speciellt många spontana stopp för till exempel koll av skick på bilar och förare.
– Jag är tyvärr övertygad om att det finns mycket fler rattfyllerister i trafiken än det kommer fram. Dessutom har missbruk av narkotika och mediciner blivit allt vanligare i människors vardag. Möjligheterna att komma åt dem har däremot blivit mer begränsade, säger Lagerstam.
Knarkhandel och barnsex
Också på utredningssidan är man för få. Vid omstruktureringen för något år sedan var tanken att utredningen av de mer allvarliga brotten skulle skötas från Esbo.
– Det fungerar i viss mån men språket har visat sig vara en stötesten, avstånden en annan. Många ärenden har därför kommit tillbaka hit, säger Mats Lagerstam.
Många av utredningarna som görs är tidskrävande. Inte minst anmälningarna om sexuellt utnyttjande och våld mot barn som enligt Lagerstam har ökat den senaste tiden.
Av de uppdagade narkotikafallen utreds omkring 90 procent lokalt. Gäller det ett par gram hasch i fickan är saken snabbt utagerad.
– Men vi har också stött på många yrkesmässiga odlingar. Nyligen lade vi beslag på 108 stora plantor i ett hus i Karis.
Narkotika och narkotikamissbruk går i sin tur hand i hand med många av de ekonomiska brotten, såsom exempelvis inbrottet i Karis kyrka i början av året, som enligt Lagerstam håller på att klaras upp.
– Med facit i hand skulle vi behöva en utredare på heltid för narkotikabrotten, men pengarna saknas. I Lojo har man två utredare som enbart sysslar med brott som begåtts mot barn. En motsvarande specialisering skulle vara önskvärd också i Raseborg.
Som en tredje kategori brott som slukar mycket av utredarnas tid nämner han de utländska ligorna, eller "gästtjuvarna", som brukar rikta in sig på båtmotorer men också har stått bakom flera av regionens bostadsinbrott.
Förvränger statistiken
Då det gäller ärenden av lindrigare karaktär måste man i nuläget avbryta polisutredningen redan efter ett par veckor om det inte finns några uppgifter att gå på.
– Jag tror tyvärr att det har en viss effekt på hur man som vanlig medborgare agerar framöver. Har man gjort en anmälan, kanske med stor möda, och det inte leder till något annat än eventuellt ersättning på försäkringen kan det hända att man inte bryr sig om att polisanmäla nästa gång något liknande händer. I längden kan det ge felaktiga signaler om att brottsligheten minskat fastän det nödvändigtvis inte har något med verkligheten att göra.
Inte slut än?
Nedskärningarna inom polisväsendet är inte nödvändigtvis slut än.
En lokal sparåtgärd som varit aktuell är att dra in polisfängelset i Ekenäs. Det är något som Mats Lagerstam tycker skulle vara kortsynt och antagligen leda till höjda utgifter någon annanstans.
Förslaget om att från den nuvarande styrkan på cirka 7 500 poliser dra bort ytterligare 800 årsverken är ett skräckscenario. Jämfört med de andra nordiska länderna ligger Finland redan nu under medeltalet i antalet poliser per invånare.
– Fortsätter man minska på resurserna har vi ingen möjlighet att uppfylla de linjer regering och riksdag dragit upp för att Finland ska bli ett ännu säkrare och tryggare land.
Ett samhälle med polis i varje gathörn ville inte heller han ha men påpekar att de pengar man satsar på polisen tenderar komma tillbaka både indirekt och direkt.
– Jag är ganska säker på matematiken att ju flere poliser desto effektivare verksamhet kan vi erbjuda.