Dela tankar i Steinerdagis
En dag full av workshops, utbyte av tankar, konstnärliga övningar samt god mat och samvaro. Det fick 25 Steinerpedagoger uppleva i Rosengården, Ekenäs.
När man jobbar i ett privat Steiner-daghem som Rosengården i Ekenäs eller Gryningen i Östersundom kan det växa fram ett stort behov att träffa kolleger för att ventilera erfarenheter.
Det säger Anna Rehn i Ekenäs och Erika Augustsson i Helsingfors.
De är två av 25 Steinerpedagoger som samlas i den tidigare sjukhusfastigheten Knipnäs vars gavel omvandlats till ett varmt och ombonat daghem.
Tyger, mattor och leksaker i naturmaterial ger en dämpad ljudvärld och man har svårt att igenkänna en sjukhuskorridor. Kojor och ombonade hörn lockar till lek. Rosa och persika nyanser ger en varm och lugn färgvärld.
I Steinerdaghemmen tänker man mycket på hur miljön ser ut så att barnens fantasi får spelrum. Av samma orsak betonas den fria leken och utevistelsen.
– I dag har många barn dagarna fulla, allting är schemalagt, och det blir lite utrymme för barnens egen kreativitet, säger Anna Rehn.
– Barnen leker inte för att lära sig, men de lär genom leken, tillägger hon.
Lång barndom, ro och rytm
Man betonar också rätten till en lång barndom och en rofylld miljö. Dygnsrytm och årstidsrytm ger dagarna innehåll och stadga.
Eftersom livet är stressfyllt i många familjer, är det en viktig uppgift att motverka den ständiga brådskan, säger Erika Augustsson.
Saker får ta tid, säger Maria Stenius som jobbar i Vildrosens daghem i Helsingfors.
Tillsammans med Eva Dahlström från Solgården i Karis och Katja Degerman från Näckrosen i Helsingfors betonar hon vikten av helt vardagliga sysslor.
– Om någonting till exempel går sönder tar vi tid på oss att reparera det - i stället för att bara slänga bort det och ersätta med nytt, säger Maria Stenius.
– Det känns också väldigt fint att ta tid på sig när man dukar bordet, säger Erika Augustsson och berättar att bordet alltid dukas tillsammans med något av barnen - allt medan maten från det egna köket sprider doft.
– En enkel syssla blir viktig och betydelsefull.
Någon att härma
Efterhärmning är grunden i småbarnspedagogiken.
När barn ser vuxna sopa golvet eller duka bordet härmar de och lär sig göra samma saker. Så fungerar fostran i hemmen, men också i daghemmen.
– Det är viktigt att barnen omges med vuxna som de kan härma. Vuxna som gör riktiga sysslor, säger Anna Rehn.
– Till exempel att tvätta upp en handduk eller bordduk som blivit smutsig - det kan vara väldigt roligt för barnen att vara med och hänga duken på tork. Vi försöker helt enkelt ta till vara helt vanliga sysslor, säger Katja Degerman.
I grupp
I grupperna kan barnens ålder variera från 3 år till 7 år. Då lär de sig naturligtvis också mycket av varandra.
En grundtanke är också att barnen till exempel i fria leker utomhus lär sig självreglering i gruppen. Om något barn till exempel är häftigt eller högljutt, är det i den fria leken med de övriga barnen som en stegvis anpassning äger rum.
– De vuxna finns i närheten och ser vad som händer, men ger också avstånd så att barnen kan bearbeta olika saker i leken, säger Eva Dahlström.