På djupet i tro och symbolik
Under veckoslutet samlade det nya evenemanget Hangö filosofidagar filosofiintresserade till Hangö. Kristendom, Ryssland och handens betydelse väckte intresse.
Zontaföreningens filosofidagar höll vad de lovade. De inbjudna filosoferna diskuterade vitt och brett om olika teman och publiken var engagerad. Runt femtio personer hittade till stadshuset för att tillbringa lördagen och söndagen i filosofins tecken.
Även om evenemanget inte lockade fullt så många deltagare som man hade hoppats lyckades man nå ut till både Hangöbor och andra.
Altti Järvenpää och Wilhelmina Kallio hade kommit från Salo av rent intresse, lockade av marknadsföringen på Facebook.
– Vi är inte religiösa, men just därför lockade föreläsningen om vad den kristna tron har att ge dagens samhälle, sade Kallio.
Även föreläsningen om rysk och europeisk kultur fascinerade henne.
– Vi har en stor grupp rysk befolkning i Salo. Det blir spännande att höra föreläsningen eftersom det ofta visar sig att våra tankevärldar är helt olika.
Järvenpää höll med och tillade att även dagens första föreläsare hade lyckats presentera ett intressant ämnesområde i filosofin, handens symbolik och betydelse, och dessutom lockat fram många frågor från publiken.
Vårt viktigaste verktyg
Handens symbolik dryftades av filosofen Jarkko Tuusvuori. Han inledde med att beröra hur rollen hos en så vanlig del av vår kropp och ett så betydelsefullt verktyg i vår vardag har förändrats.
– I dag känner vi oss handfallna om vi inte kommer åt Google, förut handlade det om att vi inte hade rätt verktyg.
Tuusvuoris poäng var dels hur vårt sätt att använda våra händer har förändrats rent praktiskt, men även symboliskt. Dessutom tänker vi sällan på handens innebörd.
– De är menade att användas men vi tänker inte på dem, sade Tuusvuori.
Det syns redan i hur en manual ibland är svårare att ta till sig än den egna känslan för hur något ska göras. Det mesta vi gör med händerna lär vi oss också utifrån känsla.
Syns i språket
Nästa deltema var handens många betydelser. Handen kan vara ett objekt för arbete, konst, våld, kommunikation eller symbolik.
– Vi kan till exempel inte undvika att det finns något budskap om vi ser någon röra på handen, sade Tuusvuori.
Även om en del av Tuusvuoris egen fascination för handen ligger i det anatomiska har handen en betydelse på ett mera abstrakt plan i filosofin, språket och hela samhället.
– Filosofi såsom jag vill förstå det handlar om förhållandet mellan erfarenhet och uppfattning.
Tuusvuori kom här in på hur tydlig betydelse handen har eller åtminstone har haft i både svenska och finska. Det syns i etymologin. I finskans käsimys (uppfattning) syns ordet käsi (hand). Samma gäller på båda språken i ord som begripa, begrepp, handbok och handlös.
– Det är knappast en tillfällighet, sade Tuusvuori.
Publikens frågor tog diskussionen tillbaka till vad som håller på att hända med handens både praktiska och symboliska roll i dag. Som svar på en fråga bollade Tuusvuori med förhållandet mellan det talade ordet och handgestens innebörd.
– Vi kan tänka på hur viktigt ett barns första ord är. Tänk om det skulle vara samma sak första gången ett barn pekar på något.
Kristendomens projekt
Även nästa talare, etikern, religionsfilosofen och pastorn Antti Kylliäinen talade om uppfattningar. Hans tema om huruvida den kristna tron har något att ge dagens samhälle väckte likaså många frågor.
Innan han inledde hann arrangören Leena Immonen från Zontaföreningen ställa en tankeväckare grundad i terrordådet på ön Utøya i Norge 2011.
– Efter det gick inte folk till stadshuset för att sörja. De gick till kyrkan.
Kylliäinen tog inte direkt upp tråden men var inne på tematiken då han presenterade kristendomens bidrag till dagens värld.
– Nåd och kärlek är de två viktigaste aspekterna.
Kylliäinen menade att vi visst har andra etiska grunder för detta, bland annat hos de antika filosoferna, men kristendomen har varit den starka kraften i västvärlden. Frågan är då vad den nuvarande flykten ur kyrkan och sekulariseringen innebär.
– Frågan är om den kristna trons projekt har kommit till ett slut eller borde fortsätta, sade Kylliäinen.
– Men då jag ser mig omkring i samhället tror jag inte att vi är redo. Det gäller både om man ser sig själv i spegeln eller ser ut i världen, tillade han.
Med dessa frågor i bakhuvudet gick filosofidagarnas deltagare mot en sokratisk dialog under lördag eftermiddag. Där fick de själva vara de aktiva och tänka fritt och självständigt samt få utlopp för tankarna i grupp.
Arrangörerna var nöjda och hoppas att evenemanget kan komma tillbaka till Hangö årligen. Vinsten från deltagaravgifterna gick till zontornas välgörenhetsprojekt.