Gamla och unga leker ihop
På onsdag startade en generationsöverskridande lekverksamhet i Sjundeå. Klubben går under namnet Terhokerho och välkomnar noll till hundraåringar.
– Att vuxna slutat leka har vi vetat länge, men att barn inte längre leker är nytt och oroväckande. Jag har länge tänkt på att vuxna och barn borde leka mer tillsammans, så när jag fick höra om Terhogrupperna tyckte jag att Sjundeå behöver en sådan. Vi vill med den här verksamheten hitta tillbaka till den naturliga gemenskap som fanns förr mellan äldre och yngre generationer, säger Suvi Moilanen.
Som representant för Mannerheims barnskyddsförbund håller hon i trådarna för klubben tillsammans med Virpi Lohrum från Sjundeås Röda Kors.
– Det talas mycket om att äldre är ensamma, men det finns också ungdomar och barn som är det. Jag håller med om att olika generationer inte längre möts, det gäller framförallt nyinflyttade vars släktingar finns i ett annat hörn av Finland. Själv träffade jag som barn mina morföräldrar bara en gång per år, säger Lohrum.
Ännu ett oskrivet blad
Vad Terhokerho ska gå ut på är ännu oklart. Meningen är att deltagarna ska få komma med egna idéer. Moilanen och Lohrum har tillsammans med en Terhokerho-utbildare gått igenom sina egna styrkor och gjort upp en liten idébank på basis av dem.
– Idag ska vi pyssla klubbpass som deltagarna får en stämpel i varje gång de kommer till klubben. Dessutom ska vi göra reflexer, säger Moilanen som själv tycker om att pyssla.
Att baka hör också till hennes hobbyn. Så i februari ska det bakas fastlagsbullar.
– I en klubb började man reparera cyklar, vilket visar att vad som helst är möjligt.
Att lära sig av varandra är ett av klubbens motton.
– Äldre kan lära ut lekar de själva lekte när de var små och på så vis föra vidare traditioner. Barnen kan å sin sida lära de äldre hur man spelar spel på smarttelefoner, säger Lohrum.
Lärdomarna flödar
Pensionerade Meeri Holmberg, som lockats hit av Lohrum, tycker att bildande av Terhoklubben var en bra idé.
– Mina egna barnbarn är redan vuxna, men jag gillar att umgås med små barn, så jag kommer gärna hit.
När hon börjar fundera på vad hon kan lära sig av de yngre får hon genast en tankenöt att knäcka: Vad är en selfie? Holmberg har ingen aning, så Lohrum förklarar begreppet för henne.
Holmberg får också lära sig pyssla en reflex. Det är inte så enkelt som det till en början ser ut.
– Det lönar sig tydligen att börja med den gula sidan, säger hon om den dubbelsidiga tejpen som ska limmas fast på tyghjärtat.
De andra runt bordet följer hennes exempel. Bland dem pensionerade Eija Kare. Hon ska tillsammans med Moilanen och Lohrum finnas på plats alltid då Terhoklubben ordnas.
– Jag blev pensionerad för två år sedan och har funderat på vad jag borde börja göra på min fritid. Ett alternativ var att bli skolmormor, men så fick jag höra om den här idén och blev genast tänd på den.
Kare skulle gärna lära barnen spela kort och olika brädspel. Det har hon alltid själv tyckt om. I dag får hon hjälpa 4-åriga Sisi Wanic att pyssla en rosa-färgad reflex. Men när Eija ska börja trä pärlor på bandet som reflexen ska hänga i visar det sig ändå att Sisi själv har bättre syn och blir den som får träda kulorna på snöret.
– Man kanske kan fråga sig vem det är som hjälper vem här, säger Eija Kare.