Ett bra system blir ännu bättre
Det lönar sig att vara aktiv. Arbetsgivarmodellen för assistenttjänster justeras och diskuteras tack vare Johan Sundholms invånarinitiativ.
Det har gått drygt två år sedan staden Raseborg var tvungen att konkurrensutsätta tjänsterna för personlig assistans. Ungefär samtidigt utarbetade man klara direktiv för verksamheten.
Flera gravt handikappade och anhöriga uttryckte sin oro, bland annat i insändare i Västra Nyland.
Många måste byta assistent och några beviljades inte längre assistenttjänster utan hänvisades till äldreomsorgen. En del var också mycket nöjda i och med stadens hjälp och ökad valfrihet.
Den stora förändringen var att arbetsgivarmodellen blev den primära. Den innebär att den gravt handikappade själv väljer sin assistent och fungerar som dennes arbetsgivare, även om det är kommunen som står för kostnaderna.
–Trenden har varit att allt flera valt arbetsgivarmodellen. Drygt 50 personer får denna service och ungefär hälften är nu arbetsgivare. Många har varit glada att de hittat assistent själva, säger chefen för social service Eivor Österlund-Holmqvist.
Personlig assistans kan även ordnas med kommunen som arbetsgivare eller enligt en så kallad köpservicemodell. Den tillämpas om det av särskild orsak är vettigt att staden köper servicen av någon annan producent, vilket sker i ungefär 15 fall.
-
Personlig assistans
Är enligt handikappservicelagen den nödvändiga hjälp som en gravt funktionshindrad har behov av hemma eller utanför hemmet, i de dagliga sysslorna, arbete och studier, fritidsaktiviteter, samhällelig verksamhet och i upprätthållande av sociala kontakter. - Kommunen har en särskild skyldighet att ordna personlig assistans, vilket innebär att servicen ordnas oberoende av anslag.
- Hösten 2012 var Raseborgs stad tvungen att konkurrensutsätta verksamheten och ungefär samtidigt sakapde man verksamhetsdirektiv för servicen och gick inför ett system där servicen primärt ordnas genom en arbetsgivarmodell där klienten själv fungerar som arbetsgivare. Staden hjälper till med stöd och står för kostnaderna. En fördel med systemet är ökad självbestämmanderätt.
- Johan Sundholms invånarinitiativ har lett till att direktiven nu juteras.
Medlemsavgift ersätts
Det har gått drygt ett år sedan Johan Sundholm – som på grund av sin svåra synskada har rätt till personlig assistans – lämnade in ett invånarinitiativ med tre ändringsförslag till verksamhetsdirektiven.
Stadsstyrelsen har denna vecka förklarat ärendet slutbehandlat.
Sundholm fick gehör för åsikten att staden bör bekosta medlemsavgiften i Heta (förbundet för personliga assistenters arbetsgivare). Avgiften räknas hädanefter som arbetsgivarkostnad och ersätts alltså av staden.
– Det handlar om 60 euro i året, men det kan vara en betydelsefull summa för många och bli en anledning att inte gå med i förbundet. Verksamheten har en stabil grund om arbetstagaren hör till sitt fack och arbetsgivaren till sitt förbund, säger Sundholm.
Österlund-Holmqvist håller med om att det är viktigt att alla klienter som är arbetsgivare är med i förbundet. – Självfallet ska vi stödja det genom att stå för medlemsavgiften.
Lyckad modell
Han blev bekant med arbetsgivarmodellen redan under studietiden i Helsingfors. Då han flyttade tillbaka till Karis fick han först personlig assistans via staden, sedan enligt arbetsgivarmodellen som han föredrar.
– Jag tror det förbättrar den personliga assistentens motivation att vara på samma ställe som sin högsta förman. Rollerna är väldigt klara i arbetsgivarmodellen.
Han anser att båda systemen fungerar bra, men har sina brister.
Sundholm har rätt till 25 timmar assistans i veckan och anser att det räcker gott.
Sedan september är Hanna Rikalainen hans personliga assistent.
– Det har fungerat bra. Vi har satt oss ned och gått igenom allting i början av varje månad, skrivit timlistor och liknande, och sedan planerat en månad framåt, säger Rikalainen.
Nöjd med allting utom lönen på drygt 10 euro i timmen.
– Jag har också en firma med hästar och ridsport, annars skulle det inte fungera.
Viktigt med skilt konto
Ett önskemål som Sundholm inte fick igenom är att stadens löneavdelning skulle sköta löneutbetalningarna istället för att resurser går till bokföringsbyråer. Staden konstaterar att löneavdelningen inte har kapacitet till detta och att bokföringsfirmornas tjänster för detta ändamål kostar drygt 10 000 euro per år.
Sundholm ser ett problem i att lönen går via ett konto i klientens namn.
– Många, i synnerhet sådana som lyfter pensionstagares bostadsbidrag, fått problem med FPA eftersom de medel som ligger på ens konto påverkar bostadsbidragets storlek negativt.
Han påpekar också att pengarna intresserar skatteverket och misstänker att den som inte deklarerar noggrant får betala för mycket.
– Servicen bör vara gratis och det är den egentligen inte ifall att man får mindre bostadsbidrag eller betalar för mycket i skatt.
Eivor Österlund-Holmqvist har inte hört någon annan än Sundholm tala om detta problem.
– Det är enkelt att ge en förklaring till pengarna om man har öppnat ett konto endast för detta och har dem som en separat del i sin ekonomi.
Kompromiss
Staden konstaterar i sitt bemötande att det nuvarande systemet är rätt ungt och att handikappenheten ämnar bjuda in Heta-förbundet och bokföringsfirmorna för att gå igenom hur systemet för löneutbetalning kunde bli så enhetligt och smidigt som möjligt.
Sundholm, som för egen del hittat ett lämpligt arrangemang för att undgå de problem han vidtalar, ser detta som en kompromiss han nöjer sig med.
– Bara man alltid når en lösning där pengarna inte går via klientens konto är det bra.
Svårt att få vikarie
Däremot är han inte alls nöjd med att staden håller fast vid att personliga assistenter bör vara myndiga. En 16- eller 17-åring kan enligt lagen med vårdnadshavarens tillåtelse arbeta som personlig assistent, men Raseborgs stad anser att kravet på minst 18 år är skäligt.
Sundholm suckar över att beslutet inte motiverades ordentligt.
– Vi har en skild lagstiftning som styr över vem som har rätt att skriva på ett arbetsavtal och staden skall inte blanda sig i vår självbestämmanderätt, säger Sundholm.
Att stryka kravet på myndighetsålder skulle göra det lättare att hitta vikarier. Nu kan det vara svårt att hitta en lämplig vuxen som är redo att arbeta en kort tid deltid under till exempel semestrar.
Lika för alla
Österlund-Holmqvist säger att hon förstår poängen och att saken eventuellt kan diskuteras i ett senare skede igen, men att staden nu vill hålla fast vid regler som passar hela intressegruppen.
– En lägre åldersgräns för assistenter skulle fungera i vissa fall, men man måste tänka på regler som gäller i alla dessa fall och kunna garantera trygghet. Ansvaret faller på den underårigas förmyndare om det händer någonting. I nuläget finns kommunen också bakom ifall det strular till sig helt och man inte hittar vikarie.
Hanna Rikalainen tror att högre timlön vore den enklaste lösningen på problemet att hitta vikarier.
– Problemet är att en lön på tio euro i timmen är så låg att den inte lockar folk från vårdbranschen.
Sundholm har redan bestämt sig för att gå vidare med ärendet till Regionförvaltningsverket i Södra Finland.
Han är ändå glad att hans initiativ får någon konkret inverkan. Däremot är han lite kritisk till hela processen Det har gått ett år sedan stadsstyrelsen första gången behandlade ärendet och bad grundtrygghetsnämnden om en beredning inom april 2014.
Det gick till december och en halvårs försening är för mycket enligt Sundholm.