Akutvårdare och brandmän förenas
Räddningsarbetet underlättas av att ambulanser och brandbilar är under samma tak sedan årsskiftet. Personalen välkomnar utbyte och samarbete.
Bemanningen vid brandstationen i Ekenäs har nästan fördubblats sedan räddningsverket den 31 december klockan 9.00 började sköta den prehospitala akutsjukvården igen.
– Vi har fördubblad styrka och här lite trängre, med två i varje rum nu, men alla ryms bra, säger Kim Sellman som är förman på skiftet då vi klampar in hos grannen på Genvägen.
Förutom personer med utbildning på så kallad vårdnivå anställdes ett tiotal brandmän i höstas. Tero Nyholm och Jonas Söderlund hör till dessa och stortrivs med att vissa skift sitta i brandbil och vissa i ambulans. Då arbetar de alltid i par med någon akutvårdare.
– Det är bra att vara på ambulanssidan också. Det ger nytta då man är brandman och får akutvårdsuppgifter. Nu får man mera touch, säger Söderlund.
-
Prehospitala akutsjukvården
har de senaste åren skötts av tre olika aktörer i regionen, med separata avtal för Hangö, Raseborg och Ingå. - I april 2014 beslöt sjukvårdsdistriktets styrelse att utan konkurrensutsättning sluta avtal med räddningsverket om denna vård inom Västra Nylands sjukvårdsområde för tiden 11.2015–31.12.2017.
- Marknadsdomstolen beslöt i oktober att inte behandla besvären. Besvär har anförts även till Helsingfors förvaltningsdomstol och EU-kommissionen.
- Räddningsverket har nu två ambulanser i Ekenäs, en i Karis, en i Ingå och två i Hangö.
- Alla ambulanser är dygnet runt i omedelbar beredskap och håller så kallad vårdnivå, med undantag för ena ambulansen i Hangö.
– Ambulanserna rör sig också mera på vägarna. Vi ser mer småvägar och får bättre lokalkännedom, vilket vi har nytta av också i brandbilen, säger Nyholm.
Diskussion och övning
En uppenbar fördel är att alla känner varandra, åtminstone så småningom, och att den prehospitala akutsjukvården blir enhetlig på sjukvårdsområdet.
– På morgonen kan vi diskutera tillsammans vad som eventuellt väntar, till exempel om det är dåligt väglag, redan innan det blir utryckning, säger akutvårdare Oona Panula.
Hon har jobbat i ambulans i två och ett halvt år och ser en stor fördel i att både ambulanser och brandbilar stationeras på samma ställen, med samma arbetsgivare.
– I och med detta kan vi ha en del övningar tillsammans, säger Sellman.
Panula är nöjd med att ambulanspersonalen nu också automatiskt direkt får veta då det kommer någonting nytt till brandbilarna eller brandmännen får information om någonting nytt.
Vid kaffebordet blir det lika mycket diskussion om teknik som om vård.
Smidig start
Alla som är samlade vid de två ambulanserna på stationen denna dag är ense om att övergången har gått ganska smidigt. Nyårsafton blev ett eldprov som man klarade.
– Alarmen kom rätt och det radiotekniska fungerade, säger Sellman.
Alla nya apparater har varit en viss utmaning för personalen, men fungerat bra.
– Utrustningen har den senaste tekniken som bygger på samma principer som den äldre, men med små tekniska skillnader, säger Söderlund.
Själva bilarna är nya och av märket Mercedes. De är dygnet runt redo att rycka ut på mindre än en minut.
Hur ofta det sker varierar stort. Ibland händer ingenting på många timmar; ibland är de på utryckning konstant en halv dag. Risken för trafikolyckor ökar de tidpunkter på dagen då folk är mest i rörelse, allstå på morgonen och sena eftermiddagen.
– Till sommaren blir det livligare då befolkningen här nästan fördubblas, säger Sellman.
Dyrare och högre krav
Alla har inte bejublat att den prehospitala akutsjukvården återgår till räddningsverket. Privata amulansföretagare har ifrågasatt lagligheten i beslutet och en del tjänstemän och politiker har beklagat de stigande kostnaderna.
Inom Västra Nylands sjukvårdsområde stiger ambulanskostnaderna i år med 1,8 miljoner euro jämfört med budgeten 2014. Sjukvårdsområdets nämnd har ändå konstaterat att detta har med glesbygd, kvalitet och trygghet att göra. Kraven har höjts så mycket att kostnaderna hade ökat även vid en konkurrensutsättning.
Servicenivån ska nu vara densamma i hela sjukvårdsdistriktet. Det innebär bland annat att alla ambulanser ska vara i omedelbar beredskap dygnet runt. Tidigare har en del ambulanser haft 15 minuters starttid, vilket inneburit lägre personalkostnader.
Räknat per capita kostar ambulanssjukvården mycket i Västnyland på grund av att antalet ambulanser av lagstiftningsskäl är stort medan antalet invånare är lågt. Befolkningstätheten är betydligt lägre än till exempel i Borgå sjukvårdsområde.
Sjukvårdsnämnden har föreslagit till sjukvårdsdistriktets styrelse att ambulanskostnaderna budgeteras på koncernnivå och fördelas enligt samma per capita-summa mellan alla medlemskommuner. Då skulle huvudstadsregionen få betala mer för sina ambulanser medan alla andra kommuner skulle betala mindre.