Inga störningar får avbryta mjölkningen
Mjölkgårdarna är en viktig del av försörjningskedjan, som inte får brista.
Vohveli stiger med lugna steg in i mjölkningsroboten. Vant ställer sig kon på rätt plats i båset, och börjar äta samtidigt som robotens armar rengör hennes spenar. Därefter fästs spenkopparna, varpå mjölkningen kan börja.
Mjölkningsproceduren går på rutin här i ladugården på Brännbollstad gård i Ingå, där de 70 korna går fria för att närhelst på dygnet kunna söka sig till roboten.
Roboten varnar genast då något är på tok, men det är sällan den behöver hjälp. Idén är att den ska fungera dygnet runt, på egen hand, och det har den gjort med belåtenhet, säger Kristian Westerholm som driver gården.
Korna ger sammantaget cirka 2 000 liter mjölk per dygn. Varannan dag hämtas mjölken för vidare förädling, för att slutligen, i olika förpackningar, landa på konsumenternas bord.
Kritiskt efter någon timme
Men vilken är beredskapen att hålla i gång produktionen ifall yttre störningar drabbar? Det är den fråga som vi bjudit in oss till gården för att resonera kring.
Strömmen är avgörande. Gården förbrukar 200 000 kilowattimmar el per år, och en stor del av det går till funktionerna i ladugården. Någon timme kan mjölkningsroboten stå stilla utan att det uppstår problem, men då börjar kön till den redan vara ganska lång.
Kristian Westerholm sover ändå lugnt.
– Vi är ganska lyckligt lottade här, säger han och pekar på högspänningsledningarna som löper endast 500 meter väster om ladugården.
Från en transformator vid ledningarna går det en jordkabel till elstolparna på gården, där det står en egen transformator varifrån elen distribueras vidare till byggnaderna via jordkablar.
– Är det el i stamnätet så har vi ström här på gården.
Generator finns
Ändå finns det beredskap i reserv. I ett av uthusen står en generator som kan kopplas till en traktor för att drivas av dess maskin.
– Generatorn ger 50,4 kilowatt, säger Kristian Westerholm och berättar att det räcker till för att hålla grundfunktionerna i gång, dock så att man måste hushålla med elen och inte låta alla maskiner arbeta samtidigt.
Generatorn har inte behövts på gården på sju år, men den testas då och då. Även om Westerholm känner sig trygg med de normala systemen vill han vara förberedd inför alla eventualiteter.
– Man måste ha backup för strömmen. Alla mjölkgårdar har något extra system, i varje fall alla med robotar.
Så förhåller det sig, säger också Markus Lassheikki som vi bett följa med till Brännbollstad. Kyrkslättsbon Lassheikki är till vardags utvecklingsdirektör på Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK och fungerar som sekreterare för den primärproduktionspool som arbetar under Försörjningsberedskapscentralen (se faktaruta).
En av förutsättningarna för att en gård ska få stöd för husdjursproduktion är just att reservtillförseln av el är ordnad, säger Lassheikki.
Dricker mycket
Vattentillförseln är en annan livsviktig funktion för en ladugård. De 70 korna på Brännbollstad dricker sammanlagt kring 10 000 liter vatten per dygn.
Också i det här avseendet är gården beredd på störningar. Den hör till det kommunala vattennätet, men har också egen brunn.
Även om vattnet och strömmen är A och O för mjölkproduktionen och kornas välbefinnande är det ändå en helt annan sak som engagerar Westerholm mest när det gäller säkerheten i driften. Det handlar om tillgången till kunniga händer i ladugården till exempel om den ordinarie personalen däckas av sjukdom.
– Många tror att avbytarsystemet är räddningen i alla nödsituationer, säger Westerholm och konstaterar att vikarierna och inhopparna svårligen kan räcka till för alla ladugårdar ifall många drabbas av manfall samtidigt.
På Brännbollstad finns en anställd som tillsammans med Westerholm håller ruljangsen i gång i ladugården.
Bränsle och reservdelar
Markus Lassheikki ser nöjd ut när Westerholm förevisar funktionerna på sin gård. I praktiken utgör Brännbollstad en bit i det stora pussel av producenter inom livsmedelsförsörjningen som ska fungera även i kriser och om samhället drabbas av allvarliga störningar.
Tillgången till yrkeskunnigt folk hör mycket riktigt till de faktorer som också Markus Lassheikki nämner som viktiga för att hjulen ska fortsätta snurra på gårdarna.
Vid sidan av elberoendet pekar han också på beroendet av flytande drivmedel för att kunna hålla i gång alla maskiner, vilket är avgörande till exempel vid sådden och skörden.
– Många gårdar har bränsle i reserv, säger Lassheikki och får nickande bifall av Westerholm.
Läget inom landet när det gäller reservdelar till lantbruksmaskinerna är ändå inte det bästa, konstaterar båda. Lassheikki säger att maskinförsäljarna och importörerna inte har förpliktats att hålla sig med nationella reservdelslager, men att det är en aspekt de borde tänka på.
I samband med en kris kan myndigheterna förse basproduktionen med resurser, till exempel bränsle, men Lassheikki säger att försörjningsberedskapen inom den privata sektorn ändå i huvudsak bygger på frivillighet.
Inte vanligt
Den pool inom försörjningsberedskapen som Markus Lassheikki jobbar för kartlägger produktionen inom lantbruket för att se vad som sköts bra och var det behövs extra insatser för att säkerställa försörjningen, till exempel i form av information och utbildning.
– Alla de arrangemang vi har för kriser grundar sig på dagens system under normalförhållanden. De bygger på att produktionen och verksamheten är lönsam.
Det man gör i Finland – att på ett brett plan jobba med en kris eller allvarlig störning i åtanke – är internationellt sett smått unikt, säger Lassheikki.
– Den historiska utveckling som vi genomlevt har påverkat tänkandet. Transportmässigt är Finland en ö. En hög självförsörjningsgrad är därför en trygghetsfaktor.
- Försörjningsberedskapscentralen (FBC) är en institution inom arbets- och näringsministeriets område som ska planera och se till att försörjningen fungerar inom viktiga sektorer även i samband med kriser och allvarliga störningar.
- FBC utvecklar samarbetet mellan den offentliga förvaltningen och näringslivet i frågor som gäller försörjningsberedskapen.
- Centralen säkerställer att tekniska system som är livsviktiga för försörjningen fungerar. Den planerar och finansierar bl.a. olika säkerhets- och reservarrangemang för datasystem, datakommunikation, finansbranschen och masskommunikation.
- Centralen stöder förutsättningarna för varu- och tjänsteproduktion som behövs vid undantagsförhållanden samt produktion som stöder det militära försvaret.
- Staten lagrar material för att trygga försörjningen och näringslivet vid svåra kriser. FBC:s uppgift är att upprätthålla de material som ska lagras.
- FBC har indelat sin verksamhet i sju olika sektorer vilka alla har olika pooler och direktioner till sin hjälp. Primärproduktionspoolen som nämns nedan hör till livsmedelsförsörjningssektorn. Sammanlagt finns det omkring 25 pooler och direktioner.