Fängslad av design, miljöer och lugnet
I en lyckad visuell helhet fungerar alla element tillsammans, säger fotografen och grafiska formgivaren Eva Tordera Nuño.
Eva Tordera Nuño öppnar dörren till sin nya ateljé och beklagar samtidigt att all inredning ännu inte är på plats.
Någon röra råder här ändå inte. Arbetet verkar vara i full gång, trots att inflyttningen skett alldeles nyligen.
Det är här, på övre våningen i den tidigare bagerifastigheten vid Järnvägsgatan i Ekenäs, som fotografen och grafiska formgivaren sedan tre veckor tillbaka hyr en arbetslokal tillsammans med videokonstnären Petra Lindholm.
De båda är vänner sedan flera år tillbaka, och nu också nära kolleger då de jobbar sida vid sida i sin gemensamma studio.
– Det är bra att ha en partner som man kan diskutera med. Det här blir en flexibel plats för oss båda.
Under den närmaste tiden kommer Petra Lindholm i praktiken att fungera som en mentor för Eva Tordera Nuño, som genom ett stipendium bistår videokonstnären på olika sätt.
– Det här året kommer jag också att ta fler bilder som används som konst.
Den konstnärliga sidan har ingalunda gått på sparlåga hittills heller. Det framgår klart då man tar en titt på de bilder som lagts upp på Evas företags hemsida.
– Som fotograf och grafisk designer måste man vara kreativ, säger hon.
Eva säger att hon jobbar effektivt, men att hon vill ge projekten den tid de behöver. Skyndar man kan kvaliteten lida och då försvinner också njutningen, säger hon.
Gillar att designa
Sitt eget företag Molbe startade Eva 2011, efter att i sex års tid jobbat som fotograf och fyra som grafisk designer.
Hon har hunnit samarbeta med bland annat landskapsmuseet, Pro Artibus och Raseborgs stad, så hennes namn börjar vara känt i Västnyland. Också i den här tidningen har hennes fotografier publicerats.
Företaget går bra, intygar hon.
– Jag kan koncentrera mig på att göra saker som jag tycker om.
Att fotografera landskap och olika stadsmiljöer hör till de klara favorituppdragen. Den grafiska formgivningen ligger också högst.
– Jag kunde designa böcker hela tiden. Och kataloger.
För Eva är det en mycket tillfredsställande process att tillsammans med kunden resonera sig fram till det som ska utformas, men här finns också den stora utmaningen, säger hon. Till det svåraste hör ibland att förklara för beställaren att alla element ska fungera, också sinsemellan.
I annat fall riskerar helheten eller delar av den att kommunicera fel saker, säger hon.
Följde med kockarna
Just nu är det ganska hektiska tider för Eva Tordera Nuño.
Dagen efter att den här intervjun gjordes åkte hon ner till Luxemburg, för att där under flera dagars tid dokumentera det finländska kocklandslagets insatser i världsmästerskapen.
Till de allra roligaste uppdragen i allmänhet hör just att fotografera anrättningar och uppdukningar, säger Eva. Ofta handlar det inte endast om att fånga maten, utan hela situationen med stämning och ångande rätter.
– Jag kommer från en kultur där maten är jätteviktig, säger Eva som har sina rötter i Katalonien.
Till Lahtis
Eva växte upp i Tona som ligger utanför Barcelona. Det var också i Barcelona som hon började studera till fotograf, vid Kataloniens polytekniska universitet.
2002 landade hon för ett halvt år som utbytesstudent vid formgivnings- och konstinstitutet vid yrkeshögskolan i Lahtis.
Finland kändes annorlunda och lite spännande, förklarar hon. Valet har hon aldrig ångrat.
– Tiden i Lahtis blev en viktig period i mitt liv.
År 2004, då Eva inlett nya studier vid Konstakademin vid Barcelonas universitet, var hon tillbaka i Finland, närmare bestämt i Ekenäs som Pro Artibus gästande konstnär.
Hon fattade tycke för staden. Landet och dess kultur, bland annat tystnaden, hade hon börjat gilla redan tidigare.
Snart fann hon sig i Koli i östra Finland, också där som gästkonstnär. Varken snön, kölden eller mörkret tog knäcken av den tappra katalanen.
– Det var spännande och roligt. Som fotograf tyckte jag om att det var lite mörkt, det kändes mer romantiskt.
Snart följde ett halvt år som utbytesstuderande vid Konstindustriella högskolan i Helsingfors, och därefter igen studier i Barcelona.
Intensiva språkkurser
Men Finland lockade och här fanns också många av hennes vänner. År 2006 slog hon åter ner bopålarna i Ekenäs.
Uppmanad av arbetskraftbyrån hakade hon på en närmare 6 månader lång kurs i finska vid Karis kurscenter. Den inklusive praktik på några ställen gav henne kunskaper i finska som i dag är flytande och mångsidiga.
Numera talar Eva även en ypperlig svenska. Till det bidrar vännerna, mannen och en intensiv MBI-kurs.
Katalanska är Evas hem- och skolspråk, men spanskan är nästan lika stark som modersmålet, säger hon.
När det gäller identiteten råder det inget tvivel. Eva har aldrig sagt att hon kommer från Spanien, utan i stället uppgett Barcelona i fråga om sitt ursprung. Numera kan hon, efter att regionen blivit mera känd, säga att hon härstammar från Katalonien.
Eva är nöjd över att katalanerna visat sin vilja att ta ödet i egna händer. Oberoende av vilken väg regionen tar i framtiden kan hon leva med resultatet, bara invånarna får säga sitt.
– Det viktiga är att folk berättar vad de vill.
Kände sig inte godkänd
Eva har nu bott tio år i Finland, en tid som också omfattar tyngre avsnitt.
År 2007, efter gången kurs i finska, började hon söka jobb, men fick inte napp trots flera försök.
– Det var en deprimerande period i mitt liv. Jag kände att jag inte blivit godkänd, trots att jag hade goda kunskaper och kunde språket.
Ett tremånaders jobb i ett negativarkiv i Varkaus kom som en välkommen injektion, men orten var inget vidare att bo på, säger Eva.
Väl tillbaka i Ekenäs igen började pusselbitarna småningom falla på plats. Hon säger att Pro Artibus utgjort en viktig fast punkt.
Du verkar trivas.
– Absolut. Det tog många år för mig att få goda vänner här, men nu lever jag en jättefin tid i mitt liv.
– Det känns bra. Jag är lycklig.
- Ålder: 34
- Familj: gift med Kjell Wikström
- Utbildning: fotograf från Universitat Politècnica de Catalunya. Examen fick hon 2003.
- Bor: i Ekenäs. Har även bott i Lahtis, Helsingfors, Varkaus, Koli och Barcelona. Uppvuxen i Tona som ligger cirka 50 kilometer utanför Barcelona.
- Intressen: konst, film, musik, simning. "Att njuta med mina vänner".
- Språkkunskaper: katalanska, spanska, engelska, finska och svenska.